Nu dundrar Pride-festivalen igång. Och som vanligt är jag lite avvaktande.
För under Pride-veckan gäller det att vara uppmärksam. Mycket som sägs och krävs handlar nämligen inte alls om lika rättigheter – utan om speciella rättigheter. Och vad är väl speciella rättigheter, om inte särbehandling?
Naturligtvis skall homosexuella ha samma rättigheter i staten som hetrosexuella. Vad gäller samhällets funktioner – som till exempel registrering av samlevnadsformer – skall, kan och får en viss del av befolkningen inte exkluderas. Men en könsneutral äktenskapslagstiftning skall inte skapas speciellt till förmån för en viss grupp, utan för att säkerställa att alla garanteras lika rättigheter.
Och i den mån äktenskap skall vara registrerade av staten (det borde ju annars räcka med ett civilrättsligt bindande kontrakt) så skall det vara staten och bara staten som har vigselrätt. Vill man sedan hålla en cermoni, genomgå en viss religiös liturgi eller bara hålla en fest – då kan man naturligtvis göra det. Utan att staten lägger sig i. Och utan att detta tingeltangel får några juridiska konsekvenser.
Det innebär samtidigt att homosexuella har lika lite rätt att kräva att få bli vigda i pastor Greens Pingstkyrka som Ulf Ekman från Livets ord har rätt att kräva att få predika i Pride-parken. Religiösa samfund, intressegrupper, föreningar och jippon är inte staten. De får vara inskränkta om de vill. Vilket förvisso är korkat och värt att häckla dem för. Men att vara tramsig och småskuren kan aldrig vara olagligt.
Folk från Klassiskt Liberala Partiet ska kanske dyka upp och dela ut flygblad eller dylikt. Ska bli intressant i så fall att se vilka reaktioner de får.
SvaraRaderaÅ andra sidan finns det inget som säger att en viss religiös funktionär inte kan agera som statens fullmäktige vid ingåendet av ett äktenskap i ordet civilrättsliga bemärkelse.
SvaraRaderaVidare är det ju uppenbart att begreppet olikkkönat monogamt äktenskap förutsätter en man och en kvinna.
Jag upplever att det som kallas "gay rights", "homosexuellas rättigheter" etc. oftast bara handlar om att man vill få till en jämlikare tillämpning av gällande rättigheter. Att man kallar det för gay rights gör dock att det uppfattas som att det är särrättigheter man är ute efter.
SvaraRaderaBlogge Bloggelito har ett utmärkt inlägg om just detta. Ömsesidigt samtycke mellan vuxna människor är det enda som skall ställas på en relation.
SvaraRaderaVem har talat om olikkönat? Monogamt?
SvaraRaderaPatrick,
SvaraRaderata hetslagstiftningen. RFSL vill att homosexuella skall ha ett "skydd" mot elakheter som de flesta andra inte har.
Njae, förvisso kan man ju kritisera hetslagstiftningen för att vara partikulär, men den är ju inte gayrights-partikulär i sig, eftersom den omfattar många grupper. Således handlar det när RFSL vill få hetslagstiftningen att omfatta även sexuell läggning inte om att fixa en speciell skyddssfär just för HBT(Q)-folk, utan om att inkludera dessa i en lagstiftning som redan finns och som gäller för andra grupper.
SvaraRaderaHade hetslagen inte funnits och RFSL argumenterat för att skapa en sådan avseende hets mot den gruppen, så håller jag med om att det definitivt skulle handla om särrättigheter.
Men vad gäller likabehandling och lika rättigheter så går ju hetslagen såklart totalbort.
flavian:
SvaraRaderaVarför skulle det behövas en statlig representant när man ingår ett civilrättsligt kontrakt?
Har du med dig en statlig representant när du går och handlar mat?
Patrick:
Varför ska det vara ett värre brott att sprida missaktning om homosexuella än om börsmäklare? Varför ska det vara brott överhuvudtaget att ge uttryck för en åsikt?
Peter: Jag skriver inte att det ska vara det. Att anse att en viss grupp (HBT) ska tas upp i en redan gällande särlagstiftning tycker itne jag är samma sak som att vilja ha särskild särlagstiftning för den gruppen.
SvaraRaderaMed statlig representant menar jag vigselförrättare. Vigselförrättaren är statens fullmäktige vid ingåendet av ett äktenskap.
SvaraRaderaflavian:
SvaraRaderaMen statliga vigselförrättare finns bara om äktenskapet är offentligrättsligt, är det civilrättsligt så löser nog parterna det hela utan "statliga representanter".
Vigselförrättare kan man ha ändå om man tycker det är trevligt, ger ceremonin stadga eller om man gifter sig enligt en religiös ritual.