Varför har unga blivit mindre toleranta mot homosexuella?

I veckan presenterades nyheten att svenska skolungdomar har blivit mindre toleranta mot homosexuella. Det förklarades i media med allt från extremhögerns lömskhet till internet och Trump.

Ur Forum för levande historias sammanfattning av undersökningen...

»Den största förändringen handlar om attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner. I undersökningen 2013 utgjorde dessa den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisade positiva attityder till. I undersökningen 2024/2025 utgör de i stället den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisar negativa attityder till.«

Jag har ett par teorier. En är att detta polskifte sammanfaller med den flyktingvåg som toppade 2015. I huvudsak med folk från kulturer som inte accepterar homosexualitet.

Vilket också bekräftas av sammanfattningen...

»Elever med utländsk bakgrund uppvisar mer negativ inställning till hbt-personer, judar och samer, jämfört med eleverna med svensk bakgrund.«

Det är alltså inte raketforskning. Vi måste inse att det tyvärr är så här verkligheten ser ut, för att kunna förhålla oss till den på ett rationellt sätt. Även om ämnet är känsligt blir problemet bara värre om vi på grund av finkänslighet blundar för dess orsaker.

Min andra teori är att vanliga ungdomar är trötta på att ständigt bli pådyvlade HBTQI-ideologi.

Detta har inte att göra med om någon är bög eller flata. Det handlar snarare om att vänstermänniskor har tagit över och gjort sexuella preferenser till ett kvasi-akademiskt ideologiskt projekt. Så långt från Tom of Finland man kan komma.

Att acceptera att andra är homosexuella tror jag de flesta är helt OK med. Men att kräva att Queer-frågor skall genomsyra allt och skrivas alla på näsan i alla sammanhang... not so much.

Sveriges homosexuella har fått sina lika rättigheter. Vilket är fantastiskt bra. Alla skall ha lika rättigheter.

Men att ständigt tvångsmatas med HBTQI-bokstsvssoppa riskerar att göra folk mindre vänligt inställda och toleranta. Det är kontraproduktivt.

Detta speciellt när den toppas med trans-frågan. Inget fel med transor, även om de var roligare förr.

Men när barn som inte kan bedöma de långsiktiga konsekvenserna förleds till könsbyte av människor som vill göra något slags politisk markering är det dags att dra öronen åt sig. Det är inte rimligt. Vuxna människor får göra som de vill, men barn kan inte alltid förväntas fatta rationella beslut.

Här någonstans tycker de flesta att det gått för långt. Och det gäller inte bara skolungdomarna.

• Forum för levande historia: Unga tycker om andra »

• Direkt till sammanfattningen (PDF) »

• Direkt till rapporten (PDF) »

Orlando-skjutningen: Ett terror- eller hatbrott?

Var masskjutningen på en gay-klubb i Orlando ett terrorist- eller hatbrott? Eller både och?

Frågan är minerad. Oerhört känslig. Både media och politiker har uppenbart svårt att förhålla sig till den.

Naturligtvis är det så att om gärningsmannen egentligen bara var en ensam galning som hatar bögar – då är det kanske av mindre betydelse att han svurit IS sin trohet och att IS har tagit på sig ansvaret för dådet. Men bara kanske.

Vad vi ser är en identitetspolitisk kris, som inte alls är olik den som uppstod när miljöpartisten Yasri Khan vägrade skaka hand med en kvinnlig reporter. Då visade det sig att det var omöjligt att samtidigt omfamna islams värderingar och kvinnors lika rättigheter. Vad gäller Orlando-skjutningen är det islams värderingar och homosexuellas rättigheter (och rätt till liv) som frontalkolliderar.

Jag anser att islam befrämjar hemska värderingar. Och det kan i varierande grad sägas om alla gudstroende religioner. Vem är förvånad? Det handlar ju trots allt om fantasier, masspsykos, tro istället för förnuft och kringsvävande andeväsen. Hade någon verkligen förväntat sig att sådant kan leda till rationella, logiska och verklighetsförankrade värderingar och handlingar?

Att fundamentalistisk och militant islamism inte respekterar homosexuellas liv och rättigheter, är uppenbart. IS kastar faktiskt människor mot döden från höga byggnader, av just detta skäl. Och i Iran, Saudiarabien och flera andra muslimska länder är homosexuella handlingar belagda med dödsstraff.

Religion dödar. Därmed inte sagt att alla religiösa människor är dåliga eller onda. Folk får syssla med vad de vill i sina privata liv, så länge de inte tvingar sig på andra eller inskränker sina medmänniskors frihet.

Däremot måste staten och det offentliga vara kliniskt fritt från all form av religiösa krav och influenser. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter. Alla skall mätas med samma måttstock. Lagstiftningen skall vara förnuftsbaserad, inte moraliserande.

Postmodernismen och identitetspolitiken är i sammanhanget rörelser som går i en helt annan riktning.

Frihet, tydliga värderingar och sunt förnuft är vårt bästa skydd mot terrorismen

Ännu ett vettlöst, omfattande terrordåd. Denna gång mot en gay-klubb i Orlando. Återigen islamistisk extremism.

Det är rent för djävligt.

Frågan är vad man kan göra åt saken.


Uppenbarligen var gärningsmannen i Orlando känd av myndigheterna sedan tidigare. (Detta börjar bli ett mönster.) Men han var inte under övervakning. Nu kan man kanske inte hålla ögonen på alla som är "flaggade". Och inte ens då är man säker.

En brittisk undersökning visar att av det material som MI5 samlar in om människor som står under aktiv, pågående övervakning grundad på faktiska misstankar – så granskas bara fem procent. Höstacken är helt enkelt för stor för att man skall hitta nålen.

Man kan generellt sett tycka att större resurser därför borde läggas på att hålla ett öga på människor som faktiskt finns på de brottsbekämpande myndigheternas radar – istället för massövervakning av vanligt, hederligt folk.


Man kan framföra mycket relevant kritik mot islam, som i vissa former är en oresonlig och våldsbejakande religion. Men bögar är å andra sidan inte populära bland till exempel fundamentalistiska kristna eller nazister heller. (Bomben på gay-puben Admiral Duncan i London, som dödade tre och skadade 70 år 1999 var ett ny-nazistiskt dåd.)

Detta ändrar förvisso inte det faktum att extrema islamister anser att homosexuella skall dö och att militant islamism nu för tiden tycks utgöra det största terrorhotet i vårt samhälle.

Sådant här riskerar naturligtvis att slå tillbaka mot alla muslimer, speciellt de som bor här i västvärlden. Det är inte speciellt konstruktivt. Dels har många som flytt hit gjort det för att lämna bland annat islamistiskt våld bakom sig. Dels riskerar sådant att skapa helt onödiga motsättningar, som i sig kan leda människor in i religiös radikalisering.

Plus detaljen att man bör bedöma människor utifrån deras handlingar, inte utifrån vilket kollektiv de råkar vara födda in i.

Samtidigt kan man inte dalta med fundamentalistiska islamister. Det västerländska, öppna, demokratiska samhället måste till varje pris försvaras. Människors frihet och lika rättigheter skall konsekvent försvaras, oavsett till exempel kön eller sexuella preferenser.


Våldshandlingar utförs ofta av unga män. Så en tanke kan vara att om Sverige skall ta emot flyktingar, då bör vi istället ta emot familjer, kvinnor och barn som UNHCR väljer ut i flyktinglägren. Då skulle vi fokusera på de mest hjälpbehövande. Och då skulle de kunna komma hit under ordnade och säkra former.


I grunden tror jag att våldsbejakande extremism här i västvärlden måste bekämpas med tydliga värderingar. Folk som kommer hit måste få den liberala, västerländska demokratin tydligt förklarad för sig. Liksom respekt för andra människors frihet. Här har inte minst skolan en uppgift.

Dock har denna plan en svag punkt. Jag är inte säker på att det offentliga, postmoderna Sverige längre klarar av att förmedla sådana värderingar. För om man inte själv vet vad som är viktigt och varför, hur skall man då kunna förklara det för andra? (Se bara på en del kommuners absurda handlingsplaner mot våldsbejakande extremism.)

Jag har upprepat detta fler gånger än jag kan hålla reda på. Vårt samhälle behöver tydliga, begripliga värderingar. Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Detta förutsätter att man även respekterar andra människor, deras val och deras frihet. Att man respekterar andras liv, säkerhet och egendom. Samtidigt skall alla ha lika rättigheter och skyldigheter inför staten. Detta borde stå hugget i sten.

Men det är inte den väg Sverige slagit in på, eller hur?

Pride-konflikter, identitetspolitik, frihet och lika rättigheter

Jag noterar att en Pride-parad i Glasgow bannlyser Drag Queens – eftersom "riktiga" transpersoner kan känna sig kränkta. [Länk»]

Sådant gör mig ledsen. Jag ser inte Pride-arrangemang som politiska manifestationer – utan som fester som inkluderar alla som vill – i glädjens, sexualitetens och kärlekens namn.

Och om man börjar peka finger, då är det inte alls uppenbart att det är  de flamboyanta transorna som skall bort. De har nämligen spelat en viktig roll i kampen för homosexuellas rättigheter (exempel: Stonewall).

De lesbiska brudarna, flatorna, har däremot mycket lite gemensamt med bögarna (bortsett från att de också har sex med personer av det egna könet). De omfattar påfallande ofta ett politiskt förhållningssätt som gör gemensam sak med feministerna – och som har ett ampert förhållande till kravlös, frustande, glad sexualitet, porr och hela den utlevande, extravaganta livsstil som ibland gör den manliga homosexualiteten så fantastisk.

Man kan till och med sträcka sig till att ställa frågan vad transsexuella har att göra i arrangemang som i grunden byggts kring homosexualitet. Det är inte nödvändigtvis samma grej. Jag har absolut inget emot transpersoner. Inte det minsta. Jag vill bara peka på vad som händer om man börjar bli exkluderande istället för inkluderande.

I mitt Pride-tåg skulle alla som vill få vara med. Mitt Pride-tåg skulle vara en vild fest för sex, frihet och kärlek. Jag kanske borde ordna ett?

En som faktiskt ordnar ett Pride-tåg är före detta redaktören för SD-tidningen Samtiden, Jan Sjunnesson. (Som för övrigt verkar ha kommit på kant med sin gamla arbetsgivares parti.) Han ordnar en Pride-marsch i Stockholms norra förorter (Pride Järva») den 29 juli.

Det kommer att bli en cirkus. RFSL mulnar, vänstern rasar och media är redan på väg att göra detta till en Större Händelse.

När jag surfar runt på vänsterradikala sidor slås jag av att kommentarerna kring redaktör Sjunnessons Pride i Husby / Akalla är en smula spekulativa. Många tror att det är ett försök till "pinkwash" av SD. Det tror inte jag.

Jag har uppfattat det hela som en manifestation för homosexuellas frihet och rättigheter i områden där en betydande del av befolkningen inte vill ge bögar och flator lika rättigheter – av religiösa, traditionella och kulturella skäl.

Vilket, uppenbart, är en smula provokativt. Men rätt. Homosexuella i dessa miljöer skall veta att det svenska samhället står bakom deras rätt att leva sina liv som de själva vill.

Detta fuckar upp vänsterns analys. Vänstern kan nämligen bara hålla en tanke i huvudet åt gången. Det faktum att många i Akalla / Husby lever under besvärliga förhållanden, i förortskomplex som det svenska samhället i stora delar har övergivit är en sak. Att en del av dessa människor kan vara skitstövlar när det gäller medmänniskors fri- och rättigheter en annan.

Man kan faktiskt inte bara vara för homosexuellas frihet och lika rättigheter under vissa omständigheter och på vissa platser. Man måste vara konsekvent.

Därför borde uppslutningen i Järva Pride vara stor. Men så kommer det knappast att bli. Vänstern och möjligen även religiösa fundamentalister kommer däremot att försöka göra denna manifestation för kärlek till en dag i hatets och konfrontationens tecken. Vilket för övrigt är exakt vad media hoppas på.

(Och nej, jag betvivlar inte att vissa deltagare i Järva Pride kan vara ute för att problematisera vårt förhållande till islam, snarare än att kämpa för homosexuellas frihet och rättigheter. Men man måste medge att arrangemanget väcker viktiga principiella frågor. Vilket är en bra sak.)

Pride and Shame i Uppsala

För att delta i Uppsalas Pride-parad måste man tydligen ha en "socialistisk och queerfeministisk värdegrund".

Detta innebär bland annat att Liberala Ungdomsförbundet inte är välkomna att delta.

Innebär detta att Pride-arrangörerna menar att man bara kan vara bög om man är socialist? Eller att alla bögar också måste vara socialister?

Man blir så matt...

Nyheter24 | Beelzebjörn | Anna Hamrud

Menförihelvete!

I Madrid stoppar arrangörerna av stadens Gay Pride-parad judar från att delta.

The Guardian | Pjamas Media

Man får tycka vad fan man vill om Israel, Gaza, Ship to Gaza, Mellanöstern, judar, palestinier, muslimer... Men här passeras alla rimliga gränser.

Jag är generellt sett ingen vän av bojkotter. Jag tror mer på utbyte av idéer, handel och kontakt mellan människor. Positiva förebilder. Vettiga influenser. Men om man skall bojkotta någon – då kan det möjligen vara fråga om en  regering eller ett land som har betett sig jävligt.

Men man bojkottar icke enskilda människor!

Det finns inget som säger att de judar som nu bojkottas i Madrid över huvud taget delar sin regerings syn på Gaza.

Men viktigare: Ingen rår för var han eller hon föds. Inga enskilda människor kan ställas till svars för vad deras land, deras regering eller deras militär gör.

Det är märkligt att Madrids Pride-arrangörer – som rimligen bör stå för principen om lika rättigheter för alla – kan tänka sig att skuldbelägga individer utifrån att de tillhör ett eller annat kollektiv. Det känns en smula kontraproduktivt. Vad skall de hitta på för att överträffa detta tilltag nästa år? Lite etnisk rensning? Ett par lynchningar, kanske?

Sedan, den djupa och mörka ironin. I Nazityskland fick bögar gå omkring med trianglar på kläderna och judar med davidsstjärnor. De sändes till samma koncentrationsläger. De gasades i samma gaskammare. De brändes i samma ugnar. Och nu ger sig den spanska HBT-organisationen på judarna – uteslutande beroende på deras härkomst.

Det är fan så man storknar!

(I sammanhanget kan påpekas att Tel Aviv har Mellanösterns enda tillåtna Pride-parad...)

Samtidigt, i ett EU-land...

I går fick Pride-paraden i Slovakiens huvudstad Bratislava avbrytas – efter att ha attackerats av skinnskallar.

Det är bekymmersamt att mötes- och yttrandefriheten inte kan upprätthållas i EU-länderna, som ju ändå förmodas vara en klubb för rimliga, demokratiska och öppna länder. Och ännu mer bekymmersamt är att många EU-länder passivt eller aktivt motverkar Pride-parader.

Samtidigt är det viktigt att HBT-organisationerna tänker igenom sitt budskap. Som särintresse är det lätt att kräva speciella rättigheter. Vilket blir fel. Om man istället – tydligt och uttryckligen – kräver lika rättigheter för homosexuella som för alla andra, då kommer man i längden att vinna.

SR | DN

Samtidigt, i Malawi...

I Malawi har ett homosexuellt par som genomgått ett symboliskt äktenskap dömts till 14 års fängelse och straffarbete. Den protestantiska kyrkan i landet applåderar, föga förvånande.

Har Malawi verkligen inga riktiga problem att lägga tid och kraft på?

Samtidigt, i Uganda...

I Uganda kan man redan få livstids fängelse för homosexualitet. Nu skärps lagen, så att bögar riskerar dödsstraff. Även familj och vänner kan komma att fängslas.

Detta är naturligtvis oacceptabelt. Uganda är en småskuren skurkstat som saknar all slags insikt om människorätt. Hela historien beskriver på ett förfärande sätt risken med att införa morallagar.

Just nu tycks en våg av homofobi svepa över den afrikanska kontinenten. Så tragiskt. Så onödigt.

Läs mer»

Vilken liten solstråle...

"I åratal har Moskva pressats utan like för att hålla en gayparad – något som bara kan beskrivas som en satanisk akt. Vi har inte tillåtit någon sådan parad förut och kommer inte att göra det i framtiden heller. Det är ingen idé att tjata om mänskliga rättigheter. I stället borde vi slå till med lagens hela makt och rättvisa."

Så säger Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov. Länk»

Vilken medeltida snubbe. Moskvas bögar skall naturligtvis få hålla sin Pride-parad. Inte på grund av att de är bögar. Utan för att de skall ha precis samma rättigheter att ordna möten och demonstrationer som alla andra medborgare.

Möjligen finns det en svaghet i det resonemanget. Och det är att alla ryssar nu upplever hur deras medborgerliga fri- och rättigheter inskränks. Men det är ett annat problem och det ändrar inget i princip.

Det där med humor...

En terrorstämplad palestinier hotar att stämma Sacha Baron Cohen. Skälet är att han inte fattade att den nya filmen – Bruno – som han medverkar i skulle ha en bög-twist.

Länk»

Letterman - Sacha Baron Cohen Interviews a Terrorist»

Lästips

The Pirate Bay hjälper oppositionen i Iran. Newsmill | SvD

Mer input om de nya upphovsrätts-poliserna. Second Opinion

I Litauen har man antagit en lag som "förbjuder offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexualitet". DN

Nästan ingen ids kommentera gårdagens partiledardebatt mer än i förbigående. PJ Anders Linder blir nostalgisk och önskar Göran Persson tillbaka... SvD

Läs mer om remissvaren på polismetodutredningen. Om du törs. Frendo

Och så ett filmtips: Clay Shirky om sociala media. TED.com

Vem vinner på att media mörkar?

Det där mordet i Malmö – där två killar slog ihjäl en tredje, hemma hos honom...

Det är märkligt att media smyger som katten kring het gröt. Det är tyst om två saker. Dels att gärningsmännen drevs av islamistiska motiv. Dels att offret var bög.

Detta gör naturligtvis inte alla muslimer till mördare eller homofober. Långt därifrån. Några av de mest fridfulla bögar jag stött på är själva muslimer.

Däremot göder medias tystnad främlingsfientlighet och konspirationsteorier. Folk frågar sig, med rätta, varför det bara är på smått främlingsfientliga och ofta haveristiska websidor som man får veta vad som skett. Det får både gammelmedia och myndigheterna att tappa förtroende. Man kan inte tiga ihjäl nyheter, bara för att de inte är politiskt korrekta. Verkligheten är som den är. Tyvärr.

Media skall rapportera vad som sker. Inte servera oss en friserad bild av verkligheten. Punkt.

Och all slags intoleranta åsikter – till exempel islamistiskt våld, kristen homofobi, facklig främlingsfientlighet och unken nationalism – skall bekämpas i en fri och öppen debatt. Men det kan bara ske om vi spelar med öppna kort.

Läs mer hos Erixon.»

Påven förnekar sig inte

Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar. Detta enligt påven.

Vad skulle väl julen vara utan lite förkastelsedomar och ljungeld? Vad är väl religionen utan moraliserande utfall mot medmänniskor?

Länk»

Kyrkan borde gå i strejk!

Det gnisslar som bekant mellan kristdemokraterna och resten av regeringen. Stötestenen gäller könsneutrala äktenskap.

Moderaterna, folkpartiet och centern driver frågan om att äktenskapslagstiftningen skall vara könsneutral.

Kristdemokraternas linje är en civilrättslig registrering av samlevande, vilket bland annat innebär att kyrkorna mister sin vigselrätt.

Speciellt det där sista förvirrar många. Men det är faktiskt kristdemokraterna som, för en gångs skull, har huvudet på skaft.

Japp. Du läste rätt. Denna libertarianska blogg försvarar kristdemokraterna i striden om äktenskap för homosexuella. Det hela är nämligen inte speciellt komplicerat. Så här...

Kyrkan är nu för tiden skild från staten. Det är bra. Kyrkan är en halvtossig förening bland många andra.

Med kristdemokraternas förslag om civilrättslig registrering kommer kyrkan inte ha något att göra med registrering av äktenskap, i formell mening. Visst, man kan ställa till med ett kyrkbröllop som symbolisk handling. Eller någon annan cermoni, om man känner för det. Men själva juridiken överlämnas till de två inblandade människorna och staten.

Det är en rätt sympatisk attityd. Staten sköter registreringen – och lägger sig inte i vad olika religiösa organisationer pysslar med. För att komma från kristdemokraterna är detta ett enastående liberalt förslag.

Så vad är då probelemet?

Jo, resten av regeringen kräver alltså samkönade äktenskap. Det innebär bland annat att en från staten fristående organisation – Svenska Kyrkan – kommer att tvingas att viga alla som vill.

Vad är detta för trams? När fick staten rätt att styra liturgin i religiösa organisationer? Och varför i herrans namn skall man tvinga en organisation där många ogillar eller rent av hatar bögar att viga dem, till på köpet i samfundets egna "heliga" lokaler?

Ja, många religiösa har en helfnoskig uppfattning om bögar. Andra inte. Men själva grejen är att det känns väldigt vanskligt att börja tvinga religiösa organisationer att göra saker som många av dess medlemmar anser strider mot "guds ord".

Det ger lite väl auktoritära vibbar när staten går in och vrider om armen på präster för att tvinga dem att utöva sitt ämbete på ett sätt som en del av dem inte anser går ihop med den "heliga skrift" som är meningen med hela föreningen.

Om staten tvingar religiösa samfund att "svika sin lära" och ändra sin verksamhet – har vi då verkligen religionsfrihet i vårt land?

Det är med bakgrund av dessa frågor som kristdemokraternas förslag är bra!

Låt staten sköta registreringen av människor som lever tillsammans, om sådan nu är nödvändig. Detta oavsett vilka dessa människor är – så länge båda är myndiga och deras relation har sin grund i deras egna, fria val.

Och låt kyrkan sköta sitt.

Det är så uppenbart att detta är den smidigaste lösningen. Ändå vägrar moderaterna, folkpartiet och centern att köpa den. Statsministern börjar nu låta så där hård i rösten igen. Det finns till och med uppgifter om att kristdemokraterna har fått förslaget att lämna regeringen på grund av låsningarna i denna fråga.

Detta är i en situation där kristdemokraterna inte bara har en rimlig ståndpunkt – utan även har bjudit till och erbjudit större kompromisser än vad någon hade väntat sig.

Resultatet ser nu ut att bli att en lag som var tänkt att ge människor lika rättigheter och lika behandling inför staten landar i tvingande detaljstyrning av religiösa organisationers verksamhet. Frågan har skapat dålig stämning i alliansen. Och den har gjort många borgerliga väljare (allt från liberaler till konservativa) bekymrade.

Men det struntar statsminister Fredrik Reinfedlt i. För honom är allt som är viktigt att han får som han vill. Mönstret känns igen från andra frågor...

Om jag sedan får komma med ett förslag till till kyrkan, då är det:

Gå i strejk!

Om kyrkan inte själv får bestämma vilka den vill viga – då bör den konsekvent vägra att medverka i någon del av den juridiska hanteringen kring äktenskap över huvud taget. Gärna en gullig ceremoni med lite pampig orgelmusik. Men icke ett papper skall skrivas på! Icke ett! Vill de lyckliga tu ordna den saken, då får de gå till kommunen.

Absurdistan

Brandkåren i Stockholm söker nya brandmän.

I platsannonsen skriver man att "goda kunskaper i och intresse av hbt-frågor" är en merit.

Uppriktigt sagt skiter jag i brandmännens sexuella referenser. Anställ de som sprutar bäst, helt enkelt!

Länk»

(Tipstack: Oscar)

27 Pictures of Pride

Tidigare i kväll öppnades utställningen 27 Pictures of Pride i Europaparlamentet i Bryssel.

I denna utställning visar den svenske EP-ledamoten Christofer Fjellner (m) bilder från Pride-festivaler runt om i EU. På vissa håll är det stora, glada fester. På andra håll får vi se arga skinskallar, kravallpolis och bråk. Vissa länders ramar är tomma. Det är de där myndigheterna stoppat Pride-paraderna.

Intressant, bra tänkt och välbesökt.


Mer information»

På väg in i 2000-talet

I Australien skall man reformera lagstiftningen så att homosexuella får lika ekonomiska och sociala rättigheter som alla andra.

Dock tänker man inte tillåta giftemål.

Länk»

Demonen i religionen

Religion handlar om makt. Makt över människors beteende. Och ofta vill de religiösa att vi skall bete oss på ett sätt som ansågs vara lämpligt för tusentals år sedan – då folk kämpade för sin och sitt kollektivs överlevnad, då vi inte kände till något av allt det som den moderna vetenskapen givit oss och då det var "rationellt" att vara rädd för mörkret, åskan, det okända och andra människor.

Ett exempel är kristendomens (och en del andra religioners) hysteriska förhållande till homosexualitet. För vad är egentligen problemet?

Visst, folk kan tycka illa om homosexuella – om de känner sin egen sexualitet hotad, om de upplever sig antastade eller om de helt enkelt tycker att vissa former av sexuella aktiviteter är äckliga. Varsågoda! Det finns så mycket i samhället som människor gillar eller ogillar. Men det är inte det som är grejen.

Vad är det som får djupt troende människor, som gärna ser sig själva som fromma, att mana fram demonen i religionen när det kommer till homosexualitet? Vad är det som får människor som annars talar om kärlek att hata andra för att de älskar?

Vad är det som får dem att lägga så mycket tid och kraft på att bekämpa något som, enligt alla rimliga måttstockar, inte kan anses vara något problem? Varför detta glödande hat? Varför allt detta kufande? Vad är det som får pingstpastor Green att riskera fängelsestraff för en svavelosande predikan?

Det enda svar som tycks stå att finna – och som de religiösa själva hänvisar till – är att det står att läsa att homosexualitet är synd i en tusentals år gammal bok. Det är inte ens en tillräckligt stor synd för att platsa in bland de tio budorden. Nej, det är en dussinsynd bland alla andra dussinsynder i bibeln – som alla, även troende, dagligen gör sig skyldiga till i vårt moderna samhälle. Bibeln säger att det är en synd att arbeta på vilodagen. Att äta fläskkotlett. Att odla olika sädesslag på intilliggande åkrar. La-di-da...

Det är verkligen svårt att förstå varför vissa kristna intar en medeltida, närmast islamistisk, fundamentalism när det gäller just homosexualitet.

Varför skapa ett problem där inget problem egentligen finns? Varför skapa en konflikt som är onödig – och som bara får kyrkan att framstå som löjlig i dagens moderna samhälle?

Mörkermän och islamister

En sådan där sak som jag inte förstår...

Sverigedemokrater, nationalister, rasister, nynassar och olika slags främlingsfientliga krafter vill inte ha muslimer i Sverige. De påstår att deras religion hotar våra grundläggande värderingar och rättigheter.

För det första är det fel att tro att alla muslimer är islamister. De flesta muslimer som lever här är inte mer religiösa än vi kristna. Och jag är övertygad om att de flesta som flyttat hit inte gjort det av skälet att de vill leva under sharialagar.

Men åter till de svenska mörkermännen. Vad är det för värderingar och rättigheter de menar att muslimerna hotar – som inte de själva också hotar?

Principen om alla människors lika rättigheter? Knappast. Mångfald och ett öppet samhälle? Nä. Tolerans och ett öppet sinne? Nix. Homosexuellas lika rättigheter? Verkligen inte.

Fundamentalistiska islamister och svenska nationalister hotar, i princip, samma värden och rättigheter.