Sverige är en sammanslutning som är obligatorisk för alla som permanent befinner sig inom ett visst geografiskt område. De regler som finns måste alla följa. Alla tvingas vara med och betala. (Detta kan man naturligtvis ha åsikter om. Det skulle kunna vara annorlunda, på olika sätt. Men just nu, så är det på det viset.)
De som befinner sig eller föds in i denna påtvingade samvaro har olika värderingar och referensramar. Det finns kristna av olika slag, judar, muslimer, en och annan buddhist och folk som tror på något annat. Och så har vi den stora majoriteten – med människor från alls slags olika bakgrund och ursprung – som inte är troende alls. I vart fall inte utövande.
Därför skall staten naturligtvis stå neutral gentemot olika religioner och i frågan om folk vill tro över huvud taget. Vad folk tror på och utövar i privata sammanhang skall inte alls vara något som staten bryr sig om, så länge de inte tvingar eller skadar andra. Religionsfrihetens gränser sätts vid brottsbalken, typ.
Men det innebär också att skattepengar inte skall användas till något som har med religion att göra. Vill folk bygga tempel, starta religiösa skolor, öppna könsuppdelade badhus eller bara äta viss mat – då skall de naturligtvis vara fria att göra detta. Men då får de också betala för det själva.
Icke en skattekrona skall gå till religion eller anti-religion. Det borde skrivas in i grundlagen.
Ja, visst är det orimligt. Även den så kallade kyrkoavgiften som alla som inte kommit sig för med att gå ut ur svenska kyrkan betalar är litet illa... borde vara en aktiv handling att fortsätta betala den. (Visserligen så utnyttjar ju väldigt många svenska kyrkan om inte till annat så till vigsel och begravningar.)
SvaraRadera