Ekonomin

I budgetpropositionen satsar regeringen 32 miljarder kronor för att minska effekterna av den försämrade konjunkturen.

Att företagsskatterna sänks med 16 miljarder under nästa år är naturligtvis bra. Skattesänkningar är bra i sig. Och ju mer lönsamt det blir att driva företag, ju fler kommer att göra det. Det ger fler jobb och högre tillväxt.

Att gå vidare med jobbskatteavdraget känns också som sunt förnuft.

Men det som gör mig lite betänksam är hur regeringen, oppositionen, näringslivet, facket, media och så gott som alla andra hävdar att ekonomiska "stimulansåtgärder" verkligen påverkar konjunkturen. Jag är tveksam. Det finns så oerhört många variabler, så oändligt många oförutsedda dynamiska effekter, så gigantiskt många aktörer och så fantastiskt olika analyser – att jag börjar tro att det är rätt så mycket hybris över viljan att skapa en "stabil" ekonomi. Konjunkturer kommer och går. Man kan kanske parera för deras effekter. Men konjunktursvängningarna i sig betvivlar jag att någon enskild regering eller aktör rår på. Allt de kan göra är att störa marknaden och dess mekanismer. Och all tillgänglig erfarenhet visar att sådant bara är till skada.

Modern forskning tyder på att en av de väldigt få saker man kan göra för att stabilisera ekonomin är att stimulera ny- och småföretagande. Fler aktörer sprider riskerna, ökar marknadens mångfald av affärsmodeller, bedömningar och satsningar. Man sprider, så att säga, äggen på fler korgar. Plus att det kan antas öka tillväxten, vilket kan göra oss bättre rustade att rida ut nästa kris.

Men vad gäller att satsa på ny- och småföretagande är den sittande regeringen kass och oppositionen katastrofal.