Piratpartiets Cristian Engström är en av många som uppmärksammar att det är dödstyst från FRA-lobbyn efter förra veckans stora DN Debatt-artikel av Klamberg & Co. Och det kan man förstå. Artikeln riktade kvalificerad och förödande kritik mot FRA-avlyssningen. Den visar att de riksdagsledamöter som röstade för lagen nog inte visste vad de sysslade med. Detta kan även gälla regeringen.
Christan är även försiktigt optimistisk vad gäller frågans utveckling, med anledning av detta. Själv är jag nog, tyvärr, lite mer cynisk.
I politik är det en väldig skillnad på att ha rätt och att få rätt. Ibland kan det till och med hända att en motståndare gräver ner sig ännu djupare i sin skyttegrav när han eller hon utsätts för överväldigande motargument.
FRA-frågan behöver en braständare, en katalysator, en konkret krok att hänga upp den politiska processen på. Att centern och till viss del folkpartiet börjat svaja kan möjligen vara en spelöppning. Men som det ser ut nu räcker det inte riktigt.
Det krävs ett listigt, konkret politiskt utspel från oppositionen, en rejäl skandal eller ett tungt avhopp för att sätta spelet i rörelse igen.
Grupparbete!
2008-09-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvärr så har du nog rätt HAX, även om man skulle önska motsatsen. Att det ska vara så djäkla svårt att backa för vissa.
SvaraRaderaHustrun till mannen - var var du i natt?
Mannen till hustrun - jag sov på fällen i garaget för jag kom hem så sent.
Hustrun till mannen - men den fällen kastade vi för flera år sedan.
Mannen till hustrun - That´s my story and I stick to it...
Man kan göra det så jobbigt som möjligt för alliansens partiledningar. Aktiva medlemmar i de fyra allianspartierna kan utnyttja den interna partidemokratin och skyndsamt motionera till alla länsstämmor för att tvinga de regionala partiorganisationerna att ta ställning till denna surdeg. De fyra ungdomsförbunden kan också driva detta ute i landet på samma sätt. Naturligtvis med extremt välargumenterade och faktabaserade texter som kräver att FRA-lagen rivs upp helt.
SvaraRaderaFörhoppningvis inser de lokala partipamparna hur hopplöst och omöjligt det är att försvara denna fråga och lyfter luren till sin partiledning och säger några sanningens ord.
Till detta kan man lägga yrkanden att stämmorna ute i landet uppmanar sina riksdagsledamöter att verka för att lagen rivs upp. Med tanke på att det är dessa organ som nominerar kandidater till 2010 blir det svårt för riksdagsledamöterna att ignorera dessa krav och följa partipiskan när det åker till Stockholm.
HAX skriver, "Ibland kan det till och med hända att en motståndare gräver ner sig ännu djupare i sin skyttegrav när han eller hon utsätts för överväldigande motargument."
SvaraRaderaDet händer ju relativt ofta. Ett dilemma som brukar uppstå är ju att det de "överväldigande motargumenten" långt ifrån alltid är rätt, utan bara överväldigande. Vilket ju oftast leder till motståndaren förankrar sig i det "rätta" i sin argumentation. Den som attackerar tar beteendet för ett "bevis" för att sin argumentation är "rätt", och därför blint pushar på extra ... över minfältet.
//ST
De nya moderaternas valspråk är att om man är i färd med att göra någonting ohederligt så skall man aldrig svara på kritik utan hålla tyst så att tidningarna inte har någonting mer att fylla spalten med. Jag gissar att det är det regeringen håller på med.
SvaraRaderaKommer du att vara med den 16e då?
SvaraRaderaNog för att det är svårt att påverka men alla chanser måste ju tas :-P
Jo, jag kommer den 16:de. Jag skall tydligen till och med tala.
SvaraRadera- Till alla Politiker som har svårt att bestämma sig.. det finns en lösning på problemen..
SvaraRadera- Köp en "iPhone" ladda ner jailbreak och installera programmet: "Flipp a Coin"
- Har du tänkt på om myntet hamnar på högkant? Vad gör vi då?
- Jag kommer till Malmö! Tyvärr, kommer jag nog vara "tvungen" att öppna truten för första gången. ;)
SvaraRadera- Vi Ses på Barrikaderna!
Jag är benägen att hålla med HAX här. Processen har fullständigt kört in i väggen och regeringen har gått in i Bunkerläge 2.0.
SvaraRaderaAnledningen är enkel - hur regeringen än gör har den förlorat. Om den fortsätter hålla fast vid sin benhårda inställning att ett nej till FRA-lagen allvarligt hotar Sveriges fred och säkerhet får den alla emot sig och framstår som döv och halsstarrig.
Om den helt plötsligt viker sig och drar tillbaka allt efter alla hårda ord och kategoriska uttalanden framstår den som ansvarslös och regeringsoduglig, på gränsen till galen.
De borgerliga partiorganisationerna har ingenting att säga till om i frågan. Inte ens om alla länsförbundsstämmor i alla borgerliga partier skulle uttala sig för att riva upp lagen (vilket kommer att hända långt efter att Hockey-VM spelas i helvetet) skulle det ha någon betydelse för regeringens ställningstagande.
De enda som kan lösa upp det totala dödläget vore om (s) gjorde upp med regeringen om en ny signalspaningslag - tillräckligt "liberal" för att vara ett köttben åt kritikerna, tillräckligt långtgående för att inte se ut som en total reträtt.
Men i den politiska logikens värld kommer detta inte heller att hända. Någonsin. Varför skulle (s)-ledningen med mindre än två år kvar till nästa val hjälpa en borgerlig regering ur en kris som, om det vill sig väl (för s) bidrar till att de senare förlorar valet? Det vore fullkomligt vansinnigt. Sossarna kan lugnt stå och åse regeringen koka i sitt eget spad.
Så vad händer? Inte mycket. Någon borgerlig arbetsgrupp kan säkert kläcka lite idéer till integritetsbefrämjande glitter som kan hängas på lagen utan att något ändras i sak. Det faktum att ingen bemöter DN-artikeln visar att man gett upp sakfrågan och nu koncentrerar sig på att överleva politiskt.
Därmed inte sagt att FRA-frågan kommer att dominera agendan under hösten. Tvärtom, tror jag. Nu kommer nyheter som berör långt fler människor. Höjda räntor. Snabbt fallande bostadspriser. Ökat antal varsel, även i branscher som hittills klarat sig bra. Högbelånade hushåll som tvingas sälja sina bostäder. Uppfattningen om det ekonomiska läget kommer att vara dramatiskt annorlunda om några månader.
Det är heller inga goda nyheter för regeringen. Men den slipper i alla fall tala om sådant som är besvärligt för de "nya" moderaterna; medborgerliga rättigheter och individens integritet.
Jag håller inte alls med Carl Elfgren. Regeringens bunkermentalitet är en spelteoretisk taktik. Om regeringen verkar ge efter för kritiken uppmuntrar man ju bara ytterligare försök att storma borgen. Därför måste regeringen utåt hålla en extremt hård linje och försöka splittra motståndet – ända tills man inser att man måste ge upp.
SvaraRaderaGräsrotsupproren sprider sig inom folkpartiet, centern och till viss del även moderaterna och flera lokala partiorganisationer inom fp och c har redan uttalat sig mot FRA-lagen. Partiledningarna kan inte ignorera dessa protester i de egna leden om de blir för starka.
Dessutom är politik alltid ett pragmatiskt komprommissande och lagande efter det möjliga. Det finns inga heliga kor eller principer inom politiken – inte ens Fälldins moraliserande kärnkraftsmotstånd visade sig vara så heligt när det ställdes mot regeringsmakten.
Regeringen måste naturligvis inse att de måste välja mellan två dåliga alternativ – och att nesan av att framstå som en flip-flop kring FRA-lagen blir snart ett mindre dåligt alternativ än att tvingas dras med denna surdeg ända in i valrörelsen.
Glöm inte att FRA-lagen är en ganska perifer fråga för Alliansen om man ställer den mot skatter, jobbpolitik osv.
I beg to differ. Kan som alltid ha fel, men så här är min analys:
SvaraRaderaFRA-frågan kanske är perifer, men frågan om regeringsduglighet är fett central. Den är, tillsammans med jobben och ekonomin, avgörande för regeringens trovärdighet och möjlighet att vinna val. Därför sluter man nu leden.
Partierna är dessutom inga gräsrotsrörelser där kloka beslut sipprar från lokalföreningar och länsförbund till riksdagsgrupper och partistyrelser. De är demokratiskt uppbyggda, men i realiteten väl sammanhållna konsensusmaskiner där alla är väl medvetna om sina roller. Hur hade man annars kunnat piska in riksdagsgrupperna (nästan) mangrant i FRA-frågan? Jag tillbringade nästan 15 år i en av dessa monoliter och tror mig veta vad jag talar om.
Det är inte ett argument för att ge upp debatten i partierna, men man ska ha rimliga förväntningar på vad man kan åstadkomma.
Detta är de dåliga nyheterna. Jag tror att FRA-lagen ligger där den ligger. Partiledarna måste visa att de har vunnit frågan; möjligen tror de det själva också. Lagen är antagen av riksdagen. Förespråkarna anser sig inte överbevisade av motargumenten.
De goda nyheterna är att de politiska partierna har förlorat. Big time. I en ny mediemiljö där liberala bloggare och "gammelmedia" samverkar har partiernas spin-doktorer förlorat greppet om agendan. Svammel och skenargument från partikanslier och myndigheter slaktas av HAX och hans gelikar innan någon hinner säga "budskapsstrategi".
Så även om det inte blir någon FRA-reträtt är betydelsen av den här debatten gigantisk. Frågor om individens frihet och begänsningar för staten står inte längre på museum. Partismen tappar i inflytande. Och jag tror, för att citera Margaret Thatcher "you aint seen nothing yet".
Det är fantamig stort!
carl elfgren: Du har goda skäl för att vara pessimistisk. I normala fall skulle en revolt från partiernas länsorganisationer vara helt otänkbar.
SvaraRaderaMEN
FRA-frågan är allt annan än normal. Den liknar ingenting. Jag tror att det kan vara ett seriöst alternativ nu att börja jaga partiernas ute i länen. Om vi ska få några ledamöter att säga nej i höst, då måste de åtminstone veta att distrikten inte straffar dem genom att ta bort dem från listorna.
Jag tror att regeringen är helt beroende av partipiskan för att FRA-lagen ska överleva. Då ska man tänka på att 33 borgerliga ledamöter "skolkade" från omröstningen och en var öppet emot.
Distrikten kan alltså vara nyckeln till frågans - för tillfället - slutliga lösning. De måste vara hjärtligt trötta på allt vad FRA heter och till hösten vill de talar om skattesänkningar och reformer och inte om detta.
Alltså är det rätt tid att öka trycket mot borgare ute i länen. Jag tror inte att man ens behöver argumentera mot FRA-lagen, utan bara få dem att signallera att även en god borgare kan vara mot FRA.
Vikten av det här med ”regeringsduglighet” är en av de starkaste myterna inom allianspartiernas ledningar. Brända av misslyckandena 1976, 1979 och 1991 tror man att man till varje pris måste visa regeringsduglighet. Och visst, man undviker de gamla misstagen – men till priset av att göra nya katastrofala misstag.
SvaraRaderaDet finns vissa fördelar av att forma en långsiktig politik och sen metodiskt arbeta med att genomföra denna istället för att vingla efter vad som råkar vara aktuellt i media just den veckan. Problemet är att man istället blivit totalt dondöv för att ta upp ad hoc problem och lösa dessa (”att vara lyssnande och lyhörd inför människors problem”). Några exempel: vägran att täppa till kryphålet som gör att villaägare kan bli bestulna på sina lagfarter, saktfärdigheten med att se till att människor som felaktigt hamnar i Kronofogdens register kan bli strukna, oviljan att ge legala invandrare och gäststudenter möjlighet att skaffa svenskt ID-kort, tondövheten inför budgetkrisen inom åklagarväsendet, osv.
Att regeringen skulle förlora sin trovärdighet som ”regeringsdugliga” om de backar om FRA-lagen är nonsens och verkar vara en del av en ren mytbildning som sprids till de trogna från Rosenbad. Ingen neutral PR-konsult skulle skriva på den analysen.
Regeringens totala tondövhet för alla frågor som inte initierats internt från Regeringskansliet är en minst lika stor belastning för varumärket Regeringsduglighet som all den badwill som skapats av FRA-cirkusen.
Det finns massor av utvägar från FRA-lagen. Man kan hävda att syftet var att signalspana på rysk trafik men nu när detta blivit offentligt kommer Ryssland att leda sin trafik förbi Sverige och därmed blir lagen meningslös – och därför avskaffas den.
Johan och Putte,
SvaraRaderajag hoppas att ni har rätt. Men jag tror inte det. Insatserna är höga nu och då har folkrörelsen inte mycket att säga till om.
Jag tror att moderaterna är nyckeln här. C och fp kan möjligen vackla, men knappast m. Det ligger för mycket prestige i frågan för att man ska säga "vi har lyssnat på våra medlemmar".
Undantaget vore om Reinfeldt gör ännu en Reinfeldt, vilket skulle innebära att han helt utan sentimentalitet överger en tidigare position och utan att blinka intar helt motsatt ståndpunkt. Det har hänt förr, han är inte en man med övertygelser. Visserligen skulle mattan ryckas undan för diverse ministrar, generaldirektörer och andra - men det är ett litet problem i sammanhanget.
Nu tror jag inte att det kommer att ske, frågan har gått för långt tom. för statsministern att ändra sig.
Sedan är det en annan sak att den massavlyssning som FRA traktar efter redan gjorts så politiskt omöjlig att lagen i praktiken torde bli verkningslös.