2009-01-14

De flesta tycker väl att det är bra, antar jag...

Något är på gång i nordvästra Europa, som gör mig lite dyster.

Här finns ett bälte med rätt kul, liberala städer. Amsterdam, Köpenhamn, Hamburg och Berlin är de tydligaste exemplen. Men frågan är hur länge det kommer att vara så.

Amsterdam
Detta är staden som är ett Disneyland vad gäller sex och lätta droger, samtidigt som den är en av de viktigare konst- och kulturstäderna. Mixen ger en levande stad med mycket nerv. Men de mörka molnen tornar upp sig. Politikerna vill helst bli av med verksamheten i the Red Light District. Och stadens coffeshops utsätts för ständigt politiskt krypskytte.

Hur kul skulle Amsterdam egentligen vara utan all "synd"? intressant är inte van Gogh. Det handlar om stadens själ.

Köpenhamn
Det danska gemytet är utbrett och väl förankrat. Øl och smørrebröd. Trevliga människor. Hværgang!

Men samtidigt... allt håller på att... anpassas. De "farliga" kvarteren bakom Hovedbangården krymper och yuppifieras. Och politikerna gör allt för att bli av med Christiania, vilket är ungefär lika begåvat som att skruva igen säkerhetsventilen på en ångmaskin. Saker som är annorlunda på sina egna meriter håller på att försvinna.

Hamburg
Tja. Det är en hipp, trevlig och mycket välmående stad. Men inte ens Reperbahn är speciellt farlig längre. De gamla hamkrogarna ersätts med (förvisso väldigt trevliga) cocktailbarer och salladsrestauranger. Det mustiga Hamburg tynar bort.

Berlin
Detta är kanske den stad jag hyser mest hopp om. De alternativa kulturerna och fenomenen är geografiskt utbredda och väl förankrade. Och Kreuzberg kan man som regel lita på. Men samtidigt skalar de styrande bort delar av det som har varit stadens historiska nerv. Bunkerkomplexet vid Checkpoint Charlie har jämnats med marken, vilket är lite som om man skulle riva de sista resterna av Auswitch. Den ascoola och historiskt intressanta flygplatsen Tempelhof läggs ner och blir döda, tråkiga kontor. Historien gör sig visserligen alltid påmind i Berlin. Men ändå...

Du förstår säkert vart jag är på väg. De spännande städerna håller på att tappa sin nerv.

Jag är inte alls emot utveckling, modern arkitektur, cocktailbarer och designbutiker. Tvärt om.

Och det finns mycket utöver det syndiga, farliga och mörkt historiska som jag älskar med såväl Amsterdam som Köpenhamn, Hamburg och Berlin.

Men det där med den speciella laddningen som håller på att försvinna... Jag blir dyster när jag ser det. Kanske är jag bara privatkonservativt butter och gnällig. Men jag tycker att vi håller på att förlora något värdefullt.

38 kommentarer:

  1. Är det inte exakt samma mönster vi ser här hemma? Bort med fula hörn och vassa kanter, in med nyfunkis och äppelkindande nyblivna föräldrar som kan gå och titta i glittrande designnbutiker. Snart ser hela jävla stan (Stockholm, that is) likadan ut.

    SvaraRadera
  2. Droger & prostitution -> liberalnördarnas blinda fläck!

    Va, har jag sagt det förut? :)

    /JohanH

    SvaraRadera
  3. Exakt vad ar det som ar sa mysigt med prostitution?! Gar du sjalv till prostituerade t ex under dina Bryssel-resor undrar jag, for att riktigt kanna vilken FRI manniska du ar (for att inte tala om den prostituerade)? Alla tycker inte som du. Tack och lov!!

    SvaraRadera
  4. Allt som inte är i raka led tycks verkligen provocera somliga.

    tp

    SvaraRadera
  5. Ordnung muß sein!

    SvaraRadera
  6. Johan:

    Ja, du brukar skriva det med jämna mellanrum.

    Nu fungerar det ju inte att tala om för mig vilka åsikter jag skall ha.

    Jag söker inte ens något mandat för att bestämma över andra människor. Jag bara skriver vad jag tycker.

    Men du är välkommen att opinionsbilda på ditt sätt.

    Anonym 09:09:

    Vad vuxna människor frivilligt gör skall staten inte lägga sig i. Och nej, jag går inte till prostituerade. Men hade jag gjort det, då hade det varit något som ingen annan skall lägga sig i.

    Nu var det ju inte prostitutionen som sådan som var min poäng – utan mer den liberala inställningen till sex och lätta droger i Amsterdam. Det skapar en öppenhet, tolerans och en atmosfär som har ett värde.

    Jag har må hända en hippie-attityd. Men jag gillar det udda, det annorlunda, det öppna, det toleranta, mångfald och det genuina. Och jag tycker att livet behöver mer spänning än vad man kan få på Gröna Lund eller Eurodisney.

    SvaraRadera
  7. Säkra, korrekta, nyktra och ihjältråkade.

    SvaraRadera
  8. Precis samma utveckling ser man i min hemstad göteborg - även om vi började på en helt annan nivå än t ex amsterdam.

    Friggagatan, andra långgatan med sina övervintrade kommunister, märkliga second-hand butiker, motorcykelklubbar, fotbollsklubbar, div etniska resturanger och flera strip-klubbar håller på att saneras i en allt snabbare takt.

    Lindholmens gamla skrotiga varvs/hamnkvarter blir hypermoderna industri och bostadsområden - den ruffiga "gazaremsan"/färgfarbriksgatan med allt som fanns där håller redan på att jämnas med marken.

    Innan anonym 9:09 beskyller mig för att vara stripklubbs/porrbutiksbesökare så låt mig bara tala om att jag har varit inne i en stripklubb här i göteborg 1 enda gång och det var för över 20 år sedan, i samband med en sven-sexa. Det kan knappast vara min motivation.

    Likväl anser jag precis som HAX att de här områdena har stort värde för mig personligen. Jag ser de som ett tecken på tolerans och ett bevis för att alla inte behöver vara stöpta i exakt samma form.

    I den hissnande takt som städandet av allt som kan vara fult och misshagligt fortgår, med den enorma takt som glaset och marmorn, det kala stålet och alla chicka, trendiga butiker, bilfria gator och salladsbarer breder ut sig är jag allvarligt talat orolig för sopmaskinen en dag kommer och städar bort även mig.

    SvaraRadera
  9. Att gå omkring i A-dam ger en känsla av frihet. Man slipper känna sig omyndigförklarad av staten i samma utsträckning som man gör i Sverige.

    Detta sker genom att de är mer liberala än vi, sen kan anonym tycka vad fan han vill om prostit mm.

    SvaraRadera
  10. Vart går gränsen för när man inte får modernisera längre?

    Ta Uppsala som exempel med många väldigt vackra äldre byggnader och gator. Samtidigt så råder enorm bostadsbrist. När blir människorna och deras bostäder mer viktiga än det gamla historiska?
    Samma sak med Stockholms hat mot skyskrapor.

    SvaraRadera
  11. Det är en myt att Stockholm behöver skyskrapor för att bli en storstad att räkna med. Det är Stockholms brist på skyskrapor som gör staden unik.

    SvaraRadera
  12. Det som stör mig är att man stöper allt nytt i exakt samma form - i Stockholm kan vi kalla det för "hammarby sjöstad-syndromet".

    Alla nya hus och bostadområden som byggts under 2000-talet ser ut som om samma skitnödiga arktiekt(firma) har fått ensamrätt på rasket. Det är otroligt trist och likriktat.

    Vem ligger bakom denna komplott mot skönheten? Axess borde göra ett nytt temanummer!

    SvaraRadera
  13. Skarpt iakttaget HAX. Två års boende i Hamburg för mig till samma slutsats. Om tio år har troligen St.Pauli (Reeperbahn etc.) sanerats upp till sedvanlig medelklassnivå. Stadsdelarna Ottensen och Sternschantze har redan genomgått den utvecklingen och den fortgår. I Stockholm har det skett fullt ut. Stockholm är förvisso en liten stad så en "sanering" går rätt kvickt. Ända till sent 80-tal fanns verkligt soggiga miljöer på Södermalm, Kungsholmen och Vasastan. Idag ser det mesta ut enligt den välmående övre medelklassens mondäna norm. Faktum är att det snarast är Stureplan/finanskvarteren som sticker ut, men . . . åt andra hållet s.a.s.

    Gentrifiering kallas visst begreppet med sociologisk terminologi. Drivkraften anses vara en likriktning av bopriser och därmed likriktad social sammansättning.

    Hur liberal jag än är finns kanske utrymme att fundera på om inte detta är marknadsekonomins giftiga biprodukt. En välfungerande marknad definierar ju mycket snabbt och effektivt jämviktsppriset. Kanske är det en intressant liberal diskussion hur allehanda värden i stadsbyggnaden kan komma med utan att ropa på hyresreglering eller socialism.

    Stockholm är hursom ett avskräckande exempel i sin präktiga medelklasslikriktade tristess. Hamburg, som inte är överdrivet mycket större är låångt mer dynamiskt.

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Hax: Jag tycker du skall fortsätta skriva precis som du vill, utan att fråga om lov eller vad andra tycker.
    Men jag tycker också det är synd att du har den hållning du har vad gäller droger och prostitution då jag befarar att det käkar upp ditt förtroende och anseende i andra sammanhang, såsom lobbandet mot allehanda kommande och genomförda övervakningspåfund.

    /JohanH

    SvaraRadera
  16. Jaaa... Det får jag nog leva med. Jag är van. ;-)

    SvaraRadera
  17. Amsterdam är verkligen fantastiskt. Älskar deras red light district och faktum är att jag ska dit nu på fredag för lite mys :D

    SvaraRadera
  18. Hur kan det "käka upp" ens förtroende att följa en filosofi konsekvent?

    Hur får man då det högsta förtroendet om inte genom konsekvens? Populism? Att följa med strömmen? PK i alla lägen?

    SvaraRadera
  19. Kanske finns hoppet i de gamla öststäderna? Budapest, Prag, Belgrad, Sarajevo mfl rymmer rejält med gammalt knas som lär få vara kvar ett tag till, och ölen är billig.

    Annars är det väl som Johan Norberg redan konstaterat: inte många är i längden intresserade av att bo i ett museum, och då blir det tyvärr så att vissa kulturyttringar dör av i valfrihetens namn. I fallet Sverige dessutom förstärkt av en extremt hög grad av trendängslighet (om man får tro Fredrik Lindström). Förvisso ett dilemma värt att diskutera.

    SvaraRadera
  20. "droger och prostitution då jag befarar att det käkar upp ditt förtroende och anseende i andra sammanhang"

    Jag skulle nog plocka bort prostitution från den listan. Att, som jag själv, förespråka ett avskaffande av sexköpslagen föranleder bara ett försök till utfulning från ett par dussin proffskönsteoretiker och diverse klonade kvinnoförbund.

    Men andas en bokstav om att den repressiva svenska narkotikapolitiken kanske inte är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd så skall du få se på grejer...

    SvaraRadera
  21. "Hur kan det "käka upp" ens förtroende att följa en filosofi konsekvent?"

    Tja, börjar man betrakta liberal/liberalism som en filosofi så är man snart inne på det religiösa och fyrkantiga, att följa "läran" vad som än diskuteras.

    Bjud gärna med förnuftet och analysen på vägen ...

    /JohanH

    SvaraRadera
  22. Reser weekends till Amsterdam. Mest för matens och barndomsvännernas skull. En sak märker man man fort om man kommer ditt från Sverige.

    Man ser inga polisbilar :)

    Hur många polisbilar ser man när man står vid stureplan en vanlig lördagskväll?

    SvaraRadera
  23. Det är nog riktigt att folk inte vill bo i ett museum, men museum är väl inte det enda alternativet till likriktning och exkludering.

    SvaraRadera
  24. "Tja, börjar man betrakta liberal/liberalism som en filosofi så är man snart inne på det religiösa och fyrkantiga, att följa "läran" vad som än diskuteras."

    Sen när slutade liberalism vara en filosofi? och sen när blev filosofi synonymt med religion?

    SvaraRadera
  25. Andersson: Skilj på ideologi och filosofi.

    /JohanH

    SvaraRadera
  26. Johan: Ursäkta mig jag kan inte läsa dina tankar så du får vara lite tydligare än så.

    SvaraRadera
  27. Liberalismen är såsom socialismen, kommunismen mfl; en ideologi.

    /JohanH

    SvaraRadera
  28. Men Ideologin är ju baserad på Filosofin.

    SvaraRadera
  29. Andersson: Förstår din poäng. Men jag gissar på det omvända, att när det blir lite insnöat och sekteristiskt så blir ideologin ett rättesnöre som även förväntas ha svaren på de större livsfrågorna.

    /JohanH

    SvaraRadera
  30. Johan H: Jag är rädd för att du pratar strunt. Antingen följer man en ideologi (eller filosofi, det är skit samma vad denna diskussion beträffar) eller så gör man det inte.

    Man kan inte göra undantag från en ideologi som man kan från t ex generella regler.

    Däremot kan det ibland uppstå gränsdragningsproblem. Men det är en annan fråga.

    SvaraRadera
  31. Reeperbahn heter det ju, inget annat...

    SvaraRadera
  32. "Man kan inte göra undantag från en ideologi som man kan från t ex generella regler.
    Däremot kan det ibland uppstå gränsdragningsproblem. Men det är en annan fråga."


    Jag tror vi pratar förbi varandra. När det uppstår gränsdragningsproblem i enskilda frågor är det inte så enkelt att vara "renlärig". Det ser jag som positivt och mänskligt.

    /JohanH

    SvaraRadera
  33. När det uppstår gränsdragningsproblem i enskilda frågor är det inte så enkelt att vara "renlärig".

    Visst är det så. Men ett gränsdragningsproblem handlar om vad ideologin säger om det aktuella fallet.

    Man försöker med andra ord göra sitt bästa för att tillämpa ideologin på korrekt sätt.

    Att medvetet göra undantag från ideologin, det är någonting helt annat.

    SvaraRadera
  34. Anonym: "Visst är det så. Men ett gränsdragningsproblem handlar om vad ideologin säger om det aktuella fallet.
    Man försöker med andra ord göra sitt bästa för att tillämpa ideologin på korrekt sätt."


    I ett sådant skede tycker jag det blivit sekteristiskt. Ideologin, läran, partiet etc tillfrågas om vad man skall tycka istället för att tänka själv.
    Socialdemokrater har det alltid raljerats över (har gjort det själv ganska friskt) att de inte har några egna åsikter, att man alltid håller med och röstar på partiet vad än de ställer till med. Men jag har förstått att problemet finns i alla läger.

    /JohanH

    SvaraRadera
  35. Socialdemokrater har det alltid raljerats över (har gjort det själv ganska friskt) att de inte har några egna åsikter, att man alltid håller med och röstar på partiet vad än de ställer till med. Men jag har förstått att problemet finns i alla läger.

    Total halmgubbe. Att alltid följa ett kollektivs, eller en auktoritets, godtyckliga svängningar är inte samma sak som att alltid (försöka) följa en konsekvent ideologi.

    Kan du inte skilja på en ideologi och ett kollektiv föreslår jag att du läser på.

    SvaraRadera
  36. Anonym kl 22:01: Du har rätt, opassande jämförelse av mig.
    Däremot liknar de båda beteendena varandra då det råder brist på självständigt tänkande.

    Men varför "halmgubbe"? Nu var ju den ganska harmlös (dock ej halmlös), har sett alldeles för många prov på där folk aggressivt kallar varandra för betydligt värre saker än så. Men diskussionen och meningsutbytet blir mycket trevligare och respektfullt om vi låter bli öknamn och tillmälen.

    /JohanH

    SvaraRadera
  37. Han menar inte halmgubbe han menar http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

    Pro tip: Akta dig för argumentationsfel.

    SvaraRadera
  38. Som sagt, att jag säger halmgubbe är bara ett påpekande om att du gjorde argumentationsfel, och inget tillmäle.

    Efterslängen om att du skulle läsa på var dock onödig. Jag ber om ursäkt för detta.

    Däremot liknar de båda beteendena varandra då det råder brist på självständigt tänkande.

    Nej, detta stämmer inte. En ideologi som liberalismen, om vi definierar den som icke-aggression, är väldigt enkel till sin natur. Hela ideologin kan sammanfattas som att "du får inte skada andra människor". Detta axiom behöver man inte tänka speciellt mycket på, då det är kort, tydligt och självförklarande. Däremot behöver man ibland tänka till ordentligt när denna princip skall tillämpas på det enskilda fallet. Så självständigt tänkande behövs och finns inom liberalismen, men tänkandet skall vara på rätt plats.

    Däremot inte sagt att det råder något förbud mot att tänka kritiskt om huruvida icke-aggression är bra eller dåligt.

    Har du några bra argument mot principen är jag högst intresserad.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.