Något har hänt. Politiken har blivit mer arrogant. Eller så.
Man skall i och för sig inte ikonisera dåtidens politiker. Bohman kunde vara en buffel, när han var på det humöret. Erlander låg bakom en hel del tveksamheter. Men det fanns ändå något slags respekt för folket i politiken förr. En vilja till dialog, om än otydlig. I vart fall har jag fått för mig det.
Annat är det nu för tiden.
Ta det här med hanteringen av FRA-frågan. Bunkermentalitet, maktspråk och arrogans. Eller ta alla sossarnas övervakningslagar, som nu ligger i pipelinen. Skygglappar på. Full fart framåt. Dialog betraktas som ett störande moment. Medborgarna behandlas som femåringar.
Och i EU... Trots tre nej i folkomröstningar skall konstitutionen / fördraget igenom till varje pris. Card blanche vad gäller maktöverföring. Unionen skall harmoniseras så till den milda grad att hela vitsen med fri rörlighet försvinner. Och byråkratin börjar få allt mer sovjetiska drag.
I USA sätter den nye presidenten oblygt skivbolagsjurister på topposter i justitiedepartementet. Och antalet amerikanska underrättelse- och säkerhetsorganisationer som skall övervaka folket börjar bli så stort att det är osäkert om de alls klarar av att vara speciellt effektiva.
Politikerna har alltid varit klåfingriga förmyndare. Men jag tycker att detta sker på ett mer arrogant sätt nu för tiden. Det börjar bli så uppenbart att den demokratiska processen bara är en kylarprydnad på de svarta limousinerna. Våra fri- och rättigheter tycks bara vara värda något när de politiska ledarna håller högtidstal.
Det kanske delvis är vårt eget fel. I dag granskas politikerna och politikens innehåll mycket hårdare än förr. Det sker i media och av alldeles vanliga medborgare här i bloggosfären. Vi ställer relevanta frågor, gräver fram och visar upp de dåliga förslagen – och utmanar makten inför öppen ridå. Det går dessutom i ett rasande tempo. Politikerna varken kan, vill eller hinner hantera detta. Istället sätter de på sig skygglapparna och kör på. Demokrati är något som bara var kul för dem när den utövades på deras villkor.
Ännu stökigare blir det när kritiken, som så ofta här i bloggosfären, är idédriven. Sådant är svårt att hantera för dagens principlösa "realpolitiker".
Det är också möjligt att statsbygget är rätt så klart, vad gäller all grundläggande verksamhet. Nu måste politikerna slå ihjäl sin tid med annat. Och då blir det mer pekpinnar, mer förmynderi, mer övervakning och mer centralstyrning. De måste ju känna att de "uträttar" något på jobbet.
Det skälver i systemet just nu. Politikerna är fartblinda. Och medborgarna börjar mopsa sig.
En alternativ förklaring är att det varit lika illa jämt men att internet nu ger möjlighet för informationen att nå bredare massor. Mediernas hantering av t ex Geijeraffären och Knut Hajby firar ju inga triumfer direkt. På samma sätt har de riktigt stora frågorna avgjorts utan riktig debatt, vår realallians med Nato under 1900-talets andra hälft är bara ett exempel. Så det kanske inte är en ny mur vi ser utan sprickor i den gamla?
SvaraRaderaJo, det är möjligt.
SvaraRaderaVad som är intressant är vart detta leder.
En förnyelse och vitalisering av demokratin? Eller en politik som blir ännu mer sluten och arrogant?
När det gäller säkerhetspolitik var väl äldre generationer ännu mer bunkeraktiga. Jfr IB-affären, hemnligt NATO-samarbete, Ebba Carlsson affären etc
SvaraRaderaJa det skall ju stå Ebbe - inte Ebba
SvaraRaderaFörvisso. Men skandaler och affärer är en sak. Nu handlar det mer om att det är en brottningsmatch om lagstiftningen.
SvaraRaderaVart det leder beror väl på oss i hög utsträckning. Och på om medierna skall ta sig samman och börja utnyttja möjligheterna till granskning. Politiker har i alla tider överallt tyckt illa om att bli granskade. Det är naturligtvis inget unikt för de människor som väljer att bli politiker utan ligger i vår natur. Vi tror oss själva om gott och de som motarbetar oss/granskar oss blir därför fiender, inte partners i ett gott samhällsbygge. Just därför hade man ju hoppats att grundlagsutredningen hade landat i en konstitutionsdomstol.
SvaraRaderaAtt politiker skiiter i vad folk tycker är inget nytt. Ta t.ex. de två folkomröstningarna på 50-talet
SvaraRaderaForna tider var inget föredömme, och mycket kan bero på att Sträng mfl. mycket sällan mötte riktigt välunderbyggd och grävande kritik.
SvaraRaderaTvå viktiga orsaker att de totala galenskaperna var färre tror jag dock var att staten var så mycket mindre, och att de flesta politiker hade haft en rejäl yrkeskarriär innan politiken. Bohman blev tex partiledare först vid 60 års ålder.
Idag omfattar staten nästan allt, så det finns färre mentala hinder att vidga gränserna lite till. Samt att politikerna som fattar beslut sällan har någon erfarenhet av livet utanför Partiet och Staten.
Det märkligaste av allt är att kungahuset åtnjuter en stor popularitet. Kan det förklaras med att de står i kontrast mot de klåfingriga politikerna?
SvaraRadera/Robert Andersson
Skillnaden mellan "nu och då" är att makthavarna var mer rädda för folket förr. Demokratin var färskare ju längre tillbaka i förra århundradet vi går ,och vi hade överhuvudtaget inte haft demokrati om de styrande i landet inte fruktat en revolution med sina nackar i giljotin eller galge. Att kväva den frihet vi vann när kungahuset och adeln darrade i skräck för hundrafemtio år sedan är en gradvis process...Nu har politikerna fått självförtroendet att härska över oss "old school" igen:)
SvaraRaderaMakthavare söker alltid stärka sin makt och de kommer att lyckas med detta tills måttet blir rågat nog för ett folkligt uppror. För att hindra sådana uppror så vill man ha alla fåren i fållan med total övervakning så inte skocken hittar på något dumt.
Tolka inte detta som att jag är antidemokrat eller förespråkar väpnad revolution. Jag tror helt enkelt att maktstrukturerna och makthavares relation till folket i stort sett är den samma genom hela världshistorien. Vi har en tunn fernissa av något vi kallar 'demokrati' på ett virke av miljoners evolutionärt nedärvda maktstrukturer som är allt annat än demokratiska.
Letade efter en annan citat egentligen men denna är tillräckligt bra...
SvaraRaderaExperience hath shewn, that even under the best forms of government those entrusted with power have, in time, and by slow operations, perverted it into tyranny.
Thomas Jefferson
Där var den:
SvaraRaderaThe tree of liberty must be refreshed from time to time with the blood of patriots and tyrants.
Thomas Jefferson
Det är klart att Johan Hedin försvarar staten även denna gång.
SvaraRaderaNågon som är förvånad?
När jag läser den här artikeln på Idg.se så är min första tanke "hur ska jag försvara mig mot plisen/staten?". Då jag inte ser mig själv som någon kriminell buse så var det första gången den tanken slog mig. Skrämmande.
SvaraRaderahttp://www.idg.se/2.1085/1.204997/inga-bakdorrar-for-hackande-poliser
Thomas Jefferson var oerhört klarsynt. :)
SvaraRaderaJag kan starkt rekommendera ett par podcasts som behandlar just det här ämnet (Makthavare och de politiska system de verkar i). De är rätt långa med oerhört intressanta.
http://www.econtalk.org/archives/2006/08/the_political_e.html
http://www.econtalk.org/archives/2007/02/bruce_bueno_de.html
Idag omfattar staten nästan allt, så det finns färre mentala hinder att vidga gränserna lite till. Samt att politikerna som fattar beslut sällan har någon erfarenhet av livet utanför Partiet och Staten.
SvaraRaderaSverige var friare på den tid då folkrörselserna (oavsett vad dom hade fär mål)var aktiva "från grunden" och inte som idag "i toppen".
Det du säger om politikers erfarenher utanför den poltiska sfären stämmer också troligen ganska bra.
Förr utgick ett politisk mandat i högre grad från en persons verksamhet i "verkligheten" inte utifrån en mekaniks behov av delar.
Möjligen berodde det sistnämnda på att demokrratin var ung och att vi idag tar frihet och demokrati för givet och därför låter apparaten sköta allt åt oss med synbart resultat.
SvaraRaderaJag ser dystert på framtiden. Vilka verktyg har vi att påverka politikerna om de arbetar med skygglapparna på? Jo, att rösta bort dem vid nästa tillfälle. Men inte ens där har vi en redig chans. Vi vet hur det gick med frihetligt sinnade kandidater som personkryssades in i Riksdagen och sedan... kn*llade sina väljare i röven.
SvaraRaderaÅterstår alltså att rösta på ett parti som har frihetsfrågor på sin agenda. VILKET av de nuvarande Riksdagspartierna har det? För kan vi räkna med att något nytt parti på allvar lyckas mobilisera 4% av väljarna?
Det finns en risk att vi kanske måste tänka ut andra alternativ för att visa politikerna våra åsikter. Förslag på lagliga åtgärder mottages tacksamt.
Detta är den stora anledning till att jag tappat all tilltro till dagens partier, vissa personer i partierna kan vara underbara men mentaliteten att man måste ställa upp för partiet förstör allt... fega politiker är vad det är!
SvaraRaderaVilka verktyg har vi att påverka politikerna om de arbetar med skygglapparna på? Jo, att rösta bort dem vid nästa tillfälle.
SvaraRaderaVad tjänar man på att byta ut en förtryckare mot en annan?
Vi ser ju dagligen hur nya politiker oavsett färg korrumperas så fort de kommer till makten.
Chansen att nästa omgång idioter vi ger makten att styra våra liv skall råka vara okorrumperbara är nog att betrakta som försumbar.
Det finns bara ett säkert sätt att påverka politiker, och det är att INTE RÖSTA. Då minskar nämligen ofelbart deras mandat. Ju mindre mandat de har desto mindre dumheter kan de komma undan med.
Jag tror att skygglappar är nödvändigt för att man överhuvudtaget ska kunna komma till beslut i många frågor.
SvaraRaderaPolitiker har nog inte blivit mindre intresserade av dialog. Tvärtom har teknikutvecklingen ökat tillgängligheten. Men det betyder också ett ökat informationsflöde som kan vara svårt att bemästra.
Ibland måste man nog helt enkelt klippa av. Dialog i all ära, men ska man lyssna på alla så vet man snart varken ut eller in tror jag.
Möjligen kanske det är bättre om mer tid spenderades på att tänka i stället för att kommunicera.
Och vad i den demokratiska processen fanns för 30-40 år sedan som vi saknar nu?