Kampen mot övervakningsstaten – för integritet och rättssäkerhet – går inte så överdrivet bra.
I går fick vi pisk när det gäller IPRED. Och vid nyår trädde FRA-lagen i kraft.
Det kan vara lite jobbigt att erkänna. Men vi har inte vunnit några direkt strålande segrar ännu.
Vi har skapat en livlig debatt. Vi har skakat om politikerna. Men vi har inte vunnit något konkret.
Skälen är flera.
När det gäller IPRED är jag rädd att motståndet har varit allt för svepande, halvhjärtat och vimsigt. Detta trots att vi hade god förvarning.
Ser man till FRA, så tror jag att ett problem är att vi inte kan visa på några alternativ. Vi har inte givit de politiker som skall besluta något manöverutrymme. Total seger eller total förlust – det är ett spel som politikerna aldrig tänker spela.
Men det borde inte vara så svårt för oss att lägga något som är rätt OK på bordet. Till exempel att ge den rena militära signalspaningen till försvaret och den avlyssning som gäller kontraspionage och rikets säkerhet till Säpo. Det skulle förmodligen kunna ske utan att en enda lag behöver ändras. Detta alternativ har dessutom ett bonusargument – att man bör skilja på militär och polisiär verksamhet. Och det är ett alternativ till FRA som politikerna skulle ha svårt att bemöta.
Man måste ha något att komma med, helt enkelt.
Låt mig ta ett helt annat exempel, som inte har direkt med övervakningsstaten som sådan att göra: EU-fördraget.
Vi fick aldrig någon folkomröstning om fördraget. Istället ratificerades det av en lydig riksdag. Ett skäl till att det inte blev någon folkomröstning var att motståndet var allt för svepande.
Hade vi istället skjutit in oss på något konkret, då hade vi kanske lyckats. Till exempel hade vi kunnat rikta in kritiken på maktöverföringen i EU, den så kallade passerellen. Den innebär att EU kan ta sig makt på vilket område som helst, oavsett vad som står i fördragen.
Detta är något som i princip ingen i Sverige är för. Inte ens regeringen. Hade vi ställt in siktet mot passerellen, då hade vi kunnat driva en kampanj för en folkomröstning som ingen riktigt hade kunnat argumentera emot.
Men icke. Istället blev det ett allmänt, magsurt gnällande – som makthavarna lätt kunde vifta undan som vanlig, ofokuserad EU-kritik. Så vi gick på pumpen. Igen.
Man måste ha något att komma med!
Nu är det, som bekant, ännu mer elände på väg. Regeringens tolkning av FRA 2.0. Teledatalagringen. ACTA. Detta för att nu bara ta ett par exempel ur en till synes aldrig sinande ström av förslag.
Frågan är om vi motståndare har lärt oss något? Har vi blivit smartare och proffsigare? Tänker vi bli bättre organiserade?
Och har vi något att komma med?
Skall vi spela spelet – och ha en chans att vinna? Eller skall vi bara sura, vara totalt omedgörliga från ruta ett – och förlora?
Jag säger inte att vi skall kompromissa om våra principer. Absolut inte. Bara att det är dags för oss att bli smartare.
Det är först när vi börjar vinna delsegrar som vi till slut kan vinna hela matchen.
Hear, hear!
SvaraRaderaMan kan ju också flytta ifrån Sverige.
SvaraRaderaMen det fungerar ju inte så länge vi har en demokratur, d.v.s. att vil väljer vår diktator vart fjärde år, sen vad diktatorn gör under dessa fyra år spelar ingen som helst roll, oavsett vad som lovas innan dessa val.
SvaraRaderaDet kanske verkar lite extremt men det känns som om enda utvägen är väpnat uppror... kanske inte än men inom en snar framtid.
Rom byggdes inte på en dag. Det finns ingen anledning att kasta yxan i sjön.
SvaraRaderaI och med det här beslutet har beslutsfattarna och lobbyisterna visat att det är moraliskt rätt att fildela, i och med att den som förespråkar så kraftiga inskränkningar i människors privatliv inte förtjänar att tjäna pengar.
Precis, Nisse, problemet är inte bara att motståndet inte har rätta udden. Problemet ligger också i att politikerna under pågående mandatperiod är mindre lyhörda gentemot folket än mot pengastinna lobbygrupper ifrån kommersiella särintressen.
SvaraRaderaJag tycker det är uppenbart att Sverige har stora demokratiproblem. De enskilda partierna håller sig inte till en tydlig ideologi: de står inte för någonting längre och det går inte att förutse hur de kommer ställa sig inför kommande frågor. Alltså kan man inte heller tala om att man har några direkt alternativ när det väl blir val.
Är dessutom partierna endast lyhörda för vad väljarna vill ha inför val, då har vi ju knappt ens demokrati en gång var fjärde år. Demokrati innebär att vara folkvald och att man också SKA REPRESENTERA DE SOM HAR VALT PARTIET, eller om man blivit personvald så ska man representera den politik som man profilerat sig på.
Detta verkar INTE fungera i Sverige idag.
Hur har du marknadsfört din blogg och får så många träffar varje dag? :O Är mycket nyfiken! Skriv gärna tillbaka här.
SvaraRaderaMin blogg ligger på http://www.weieforce.com
Politiken fungerar som så att det finns en maktinnehavare och en opposition. Beträfande de frågor du berör har den starkaste oppositionen funnits utanför Riksdagen, och den oppositionen har maktinnehavaren inget intresse eller tvång av att förhandla med.
SvaraRaderaDen dag bloggosfären akn fälla en sittande regering kommer förhandlingsläget i annan dager.
Men väpnad kamp?! Kom igen för fan. Det är precis sånt fjortisprat som gör att politiker inte tar dessa personers åsikter på allvar.
SvaraRaderaDet du skriver, HAX, har slagit även mig. Antagligen är du nåt på spåren? Varför? Jo, för politiker har ganska tydligt att de INTE lyssnar på folk som vill vara revolutionära.
Tyvärr är det nog bara att inse att det bästa är att spela de styrandes spel. Det inebär att, på något sätt, lägga fram vettiga alternativ, konkreta motförslag uttryckta av seriösa förespråkare.
Jag sitter just nu och lyssnar på PB-rättegången och Skivbolagens advokat, Danowsky, krossar Roger Wallis med sina frågor. Tyvärr. Wallis framstår som en pajas, han säger -Vad är det här för människor, och så vidare.
Även om jag helt och fullt förstår honom LÅTER det inte bra. Politiker, som är rätt insnöade eftersom många av dem varit politiker i 30 år, tror jag hellre lyssnar på folk som låter seriösa och talar med självförtroende. Det gör gossarna från Bolagen.
Den andra sidan tycker jag framstår som lite tafatt sådär.
Men för att sammanfatta behövs det organisation med tydliga frontfigurer. Dessutom behöver politiker få höra alternativa åsikter till det de får höra från Bolagsgossarna.
Väpnad kamp kommer inte hjälpa.
Konstitutionella frågor som lissabonfördraget var det nog riktigt att fokusera på den konstitutionella biten.
SvaraRaderaHade du räknat det som en seger om Lissabonfördraget gått igenom utan passerellen?
En majoritet i riksdagen är för pasellerllen.
SvaraRaderaDe behöver inte försvara den, de har makten. och de vet det.
Om vi fortsätter att rösta på pro-EU partier får vi finna oss i att få lissabonfördrag uppkörda i anus
Problemet är väl snarare att våra politiker blivit kompromiss-narkomaner. De klarar helt enkelt inte av att förkasta ett större förslag i sin helhet, hur tokigt det än är. För att inte vara elak mot de som kommit med förslaget så kompromissar man helt enkelt om det istället, typ vi slänger in någon form av tandlös domstol som får reglera avlyssningen lite grann istället för att låta er avlyssna precis som ni vill utan kontroll.
SvaraRaderaDet är ett problem att ständigt hänga upp sig på konstiga kompisar, typ TBP-gänget. En högerextremist, en småtjuv och en som inte betalar sina räkningar. Heller. Piratpartiet är ju helt enkelt de bortskämda barnens uppror. Då: "Vaffaaan vi har ju ingen lokaaaal". Nu:"Vaffaaan film å musik å annat kun ska ju vara graatis ju."
SvaraRaderaMarkus "En majoritet i riksdagen är för pasellerllen."
SvaraRaderaDet tror jag inte. Det är just det som är grejen. Det är därför man skulle ha kampanjat mot just den.
"Hade du räknat det som en seger om Lissabonfördraget gått igenom utan passerellen?"
Nej. Vitsen är att vi hade kunnat driva fram en folkomröstning om hela fördraget med passerellen som vapen.
Sånt borde vara grundlagsreglerat.
SvaraRaderaMen demokratin är ju ganska ny och det är vi som får förnya den.
Senaste utvecklingen är ju skrämmande.
var fan kommer det sluta.. :(
Henrik:
SvaraRaderaJag delar såklart din uppfattning om att Lissabonfördraget är skit.
Dock undrar jag varför du gullar så mycket med dem som är mest för - moderaterna.
Vad säger exempelvis din "annonsör" Christoffer Fjellner om paserellen?
Med detta inte sagt att det borde kampanjats mer i frågan. Nu lämnade vi frågan till Nils Lundgren och Björn von der Esch. Det är förvisso personer som jag har den största respekt för (tror ni att någon av dem hade vikt sig i FRA eller IPRED-frågan?) men de fick dra ett stort lass själva.
Vi måste se till att vi gör klart för de poltiker som stöder Lissbon att de inte kan räkna med vårt stöd om det inte ser till att rulla tillbaka EU-makten. Om vi fortsätter rösta på partier som m,fp,c,s och kd vinner EUrokraterna.
Ulf Börjesson:
SvaraRaderaDu tror inte att piraten med skulder som du kritiserar har sina skulder för att staten stormade hans företag och snodde hans och hans kunders servrar. Det var exempelvis bara 13 av ungefär 200 servar i hallen som tillhörde TPB. resten tillhörde de småföretagare som var kunder hos PRQ.
Det är staten som är boven i detta fall.
PS Servarna är inte återlämnade än.DS
Det är som markus skriver. Om vi röstar på de EU-vänliga partierna kommer de fortsätta att ta det som inäkt för att de skall driva EU-vänlig polititik.
SvaraRaderaJag har i alla fall bestämt mig för att aldrig mer rösta på något parti som är pro-EU.
vill inte spela.
SvaraRaderavill lära dem en läxa.
vill att dem ska förstå att dem ska vara rädda för oss och inte tvärtom.
Nej Henrik, detta är statens natur. Åter igen, människor som du ritar en linje i sanden och säger "hit men inte längre" staten flyttar fram sina positioner och ni ritar en nu linje lite längre bak.
SvaraRaderaStaten som organisation måste bort, på något sätt, och det är inte produktivt att smarta människor som du försöker påverka processen från insidan. Det är som att gå med i KKK för att försöka minska antalet hängningar av svarta istället för att försöka avskaffa en omoralisk organisation.
/Björn
Jag har tyvärr gett upp hoppet om den demokratiska vägen för att rulla tillbaka statens positioner. Jag skulle nog nästan vilja formulera det som en naturlag:
SvaraRaderaStaten kan ej hejdas från att växa på medborgarnas bekostnad tills att väpnad revolution hotar eller genomföres.
Emellertid finns inte momentum nog för revolution ännu så räkna med ett utbyggt monstrum till stat (läs EU-staten) de närmsta 20 åren. Det ska väl till kameror i sovrummen innan folk börjar vässa högafflarna.
The dude: När kamerorna i sovrummet installeras så kommer människor att vara så vana med all annan form av övervakning att det kommer att skrikas lite om det och när dom väl är installerade så kommer de att börja klaga på nästa lag om chip i hjärnan.
SvaraRaderaDet blir ingen revolution, ingen väpnad iaf det är svammel. Enda sättet är att inte legitimera den, på något sätt, i privata relationer . Aldrig rösta, aldrig delta och predika att deltagande är omoraliskt och fel.
/Björn
Jag säger inte att vi skall verka inom systemet.
SvaraRaderaJag säger däremot att vi måste spela opinions-, juridik- och mediespelet på ett sådant sätt att vi kan vinna.
Hax:
SvaraRaderaMycket bra skrivet!
Helt rätt analys.
Dessutom tror jag att ni som är opinionsbildare måste vara betydligt duktigare och mer uppmärksamma på det politiska spelet i riksdag etc. När? Hur? På vilket sätt - kan man påverka den processen. Och hur kan man ge tvekande och rebelliska riksdagspolitiker understöd så de kan göra lite motstånd. Dvs jobba tillsammans med dem och deras agendor - inte mot dem.
FRA-frågan var ju ett ganska stort misslyckande på det sättet. Det var mycket bankande på trumman, men inga konkreta resultat. Dels för att stödet kom alldeles alldeles för sent, dels för den väldigt aggressiva tonen emot de som tvingades in i fållan.
Opinionsbildare måste så klart medietränas och verka på mediers villkor - men de behöver också "politiktränas" och verka på politikens villkor. Om man vill nå verkliga resultat vill säga.
Jag har svårt att se hur förslag "utifrån" ska kunna få något genomslag i Riksdagen under överskådlig tid. De ledamöter som har övertygelsen att kunna föra fram alternativ är väl inte så många och de blir ju (som vi har sett) kraftigt motarbetade av den egna partiledningen och riksdagsgruppen. De lär ju sedan få svårt att ta en valbar plats på nästa riksdagslista (detta vet vi iofs inte ännu). Hur ska man få in alternativen i den parlamentariska processen under dessa förhållanden? Du har ju tidigare avvisat tanken på något slags ny partibildning, men på något sätt måste ju förslagen upp.
SvaraRaderaRiksdagen beslutade ju igår med majoritet att ge vissa företag vittgående befogenheter för att jaga "vanligt folk" för ett bagatellbrott, stämma de på summor som ska vara avskräckande snarare än baserade på någon faktisk skada, och dessutom tvinga dömda att bekosta sin egen skampåle. Allt för att göra en hop plastbitsfabriksdirektörer glada.
SvaraRaderaNär det är implementationen av att "inte jaga en hel generation" vet jag inte riktigt vad vi ska diskutera med varandra.
/Markus
HAX, det kan ju föralldel vara på det viset också att det helt enkelt är den nya politiken att helt enkelt ge f-n i opinionsyttringar, oavsett hur välunderbyggda dessa är och att uppdragsgivarnas önskemål är något mer högprioriterade än eventuella väljare, jag börjar nog nästan få den känslan.
SvaraRaderaJag tror att regeringen aldrig kommer att lyssna förräns de förlorat den liberala rösten. När de går på pumpen 2010 därför att frihetliga människor helt enkelt inte kan förmå sig att rösta på dem för att undvika Sahlin et consortes, DÅ kommer de att lyssna. Liberaler måste sluta vara röstboskap åt de socialkonservativa. Utan den liberala rösten kommer Reinfeldt att mögla bort i opposition och det vet han. Tyvärr har han också antagit att han kan ta den liberala rösten för given.
SvaraRaderaKommentaren ovan är inne på rätt spår: det är helt enkelt så att aktivism inte räcker.
SvaraRaderaSå länge politikerna inte riskerar att förlora något, så kan de, lite blunt uttryckt, göra vad fan de vill.
Aktivism räcker inte. Läs Christians reflektion om det:
http://christianengstrom.wordpress.com/2007/09/25/aktivism-racker-inte/
Jag tror man ska tänka som en säljare. Tre saker måste vara uppfyllda för att man ska lyckas med en idéförsäljning. Se http://www.blognyheter.se/varfor-misslyckades-stoppet-av-fra-och-ipred/
SvaraRaderaAktivism räcker inte. Läs Christians reflektion om det:
SvaraRaderaDet är väl så att det inte räcker för att övertyga poltikerna att säga att revolutionen är här och att en enskild specifik branch är den enda som kommer att omfattas av den.
Jag tror att dom kommer att uppfatta det som ganska förvirrat.
Chansen att Ipred INTE skulle genomdrivits hade varit större om motsåndet inte varit kopplat till krav att en viss specifik branch ska dela ut sina tillgångar gratis.
HAX, "Och har vi något att komma med?"
SvaraRaderaKlassiska spelteorier?
Alliansen vann ju, på sätt och vis, genom att sparka undan benen på motståndaren, sno mattan, piffa upp den med rationella färger och kalla den sin egen. Helt utan att frångå reglerna.
Således, för att punktera en motion/prop, så kan man göra likadant. Alternativt är att lägga en helt ny motion/prop som ändå torpederar en redan antagen lag, eller negerar en motion/prop som är under process, t ex en uppdatering av den "generella integritetslagstiftningen", vilket nog skulle fungera bäst om olika Allianspolitiker i riksdagen spelade "defect" i kooperativ form, för att komma undan den dominanta strategin, genom att skapa ett dilemma för "motståndaren". Uppdaterad "generell integritetslagstiftning" eller inte? Oavsett valet skulle ju Alliansens partier få problem.
//ST
Falkvinge "Så länge politikerna inte riskerar att förlora något, så kan de, lite blunt uttryckt, göra vad fan de vill."
SvaraRaderaAbsolut! Jag vill verkligen se paniken i den svenska politiken när PP kommer in i Europaparlamentet. (Jag vet till och med borgerliga politiker som säger exakt samma sak... ;-)
Politik är i dag reaktionsdriven.
Men det handlar inte bara om PP.
Det gäller att politikerna måste frukta att bli förlöjligade, utskrattade, hatade, uthängda i media, offentligt inkompetensförklarade etc.
Det närmaste vi kommit var förra sommaren när regeringen började få panik för att den inte lyckades få ut något annat i efterdyningarna till FRA. Ledarsidorna idiotförklarade dem. Nyhetsreportrarna förföljde och hånade dem. Fotfolket grät. Deras spindoctors låg sömnlösa. De stod ansikte mot ansikte med en total genomklappning.
Det är dit vi måste igen. Och ta det ett steg till.
Det är enda sättet att få dem att lyssna.
Ipred motståndet misslyckades inte. Det fanns, med facit i hand. aldrig någon möjlighet att hindra lagen. Vad vi dock har är en stark opinion mot lagen. Upphovsrättsfrågan är inte död. Första fallet som går till rättegång lär bli en mediacirkus.
SvaraRaderaRiksdagspolitikerna hade aldrig något intresse av att lära sig något eller verkligen förstå frågan.
Man kan aldrig övertyga någon som bestämt sig för att den inte vill lyssna.
Det här även tydligt framkommit att opinioner utanför riksdagen ignoreras som små högljudda grupper.
Fra motståndet hade momentum så länge det fanns möjlighet att samla en riksdagsmajoritet mot lagen.
Med det här i bagaget ser jag inget annat än att Piratpartiet har rätt. Det går inte att resonera med makten. Man måste byta ut den. De här frågorna kommer tas på allvar först när det blir tydligt att de har påverkan på valutgången. Idag anses de betydelselösa och behandlas där efter
Snart är det EU-val och det betyder att alla partier ställer upp små löjliga bodar på stan och inget hellre vill än att prata med folk.
SvaraRaderaVarför inte låta dem få som de vill?
Låt dem förklara hur de ska vända utvecklingen av mer integritetskränkande lagar från EU. Argumentera med dem men håll det trevligt och med respekt. Påverka gräsrötterna och låt dem stå till svars för partiledningens beteende. Om många lägger 10 minuter var på att argumentera med en person så kan vi fullständigt dominera diskussionen "på stan".
Övervakningshysterin är en icke-fråga.
SvaraRaderaDet är bara att kryptera sin kommunikation.
Dessa lagar kommer bara skynda på utvecklingen och användandet av krypterings- och anonymiseringsmjukvara.
Snart är det bara idioter (nyttiga och andra) som kommunicerar i klartext.
Anonym, 27 februari, 2009 02:42, "Övervakningshysterin är en icke-fråga.
SvaraRaderaDet är bara att kryptera sin kommunikation.
Dessa lagar kommer bara skynda på utvecklingen och användandet av krypterings- och anonymiseringsmjukvara.
Snart är det bara idioter (nyttiga och andra) som kommunicerar i klartext."
Tyvärr, men det kommer bara skynda på ytterligare tillägg i de integritetskränkande lagarna, så att de blir än mer integritetskränkande. Det ligger liksom en hel del i att de regerande partiet/erna aldrig kan låta staten falla, vilket är varför dom hela tiden gör allt för att vara den dominanta parten.
T om i USA tillåter folket per de facto en statlig dominans, utan dess like i modern historia, ty ingen är så korkad att försöka nyttja rätten till väpnad revolution. Men det intressant för argumentet är att pga allas rätt till kryptering, så har staten nu rätt att avlyssna allt och alla, pga lagtillägg.
Allting fungerar om vart annat.
//ST
HAX, "Politik är i dag reaktionsdriven."
SvaraRaderaVad menar du egentligen med "reaktionsdriven"?
Politiken idag, enligt mitt tycke, är paradoxal, för att inte säga komplett korkad. Inte mycket görs utan uträkningar, analyser, virtuella teorier, etc.
Säger "datorn" så så är det ju så. :/
"Det gäller att politikerna måste frukta att bli förlöjligade, utskrattade, hatade, uthängda i media, offentligt inkompetensförklarade etc."
Hmm, och vad fruktar en politiker mest?
Skulle tippa på att en politiker nog fruktar att bli utmanuvrerad mer än något annat, eftersom det mesta andra kan rationaliseras och bortförklaras.
//ST
Det är lite för mycket miliskänsla på många så kallade motståndare.
SvaraRaderaVad är det ni ska revolutionera emot? Vem stöder er. Inte halva svenska folket som tror på allt de hör på TV. Den som kommer förstå att spela spelet, på maktens sätt, kommer att kunna påverka. Ni andra stugsittare har inget att komma med.
Det finns inget att kompromissa om. Dra tillbaka lagen och skapa en ny lag aom explicit hindrar FRA från att avlyssna nättrafik.
SvaraRadera"In any compromise between food and poison, it is only death that can win. In any compromise between good and evil, it is only evil that can profit. In that transfusion of blood which drains the good to feed the evil, the compromiser is the transmitting rubber tube..."
- Ayn Rand
Jag tycker att många kommentarer helt missar var makten ligger någonstans. Riksdagen gör som regeringen säger. Men det är tjänstemännen som visar vägen för regeringen.
SvaraRaderaTitta på vart lobbygrupperna går, dom går inte direkt till regeringen utan till tjänstemännen och tjänstemännen kan vi inte rösta bort.
Det gäller både Sverige och EU.
Karl Sigfrid(M) är en nyckelspelare.
SvaraRaderaDiskussion i tråden varför Karl Sigfrid inte var på plats då IPRED-lagen röstades igenom. Tre gånger har Karl Sigfrid fegat ut i kammaren. Då är det förståligt att det går så dåligt för libertianer, liberaler piratpartister i att nå resultat.
se
http://sigfrid.wordpress.com/
tråd: Roger Wallis
Övervakningshysterin är en icke-fråga.
SvaraRaderaDet är bara att kryptera sin kommunikation.
Dessa lagar kommer bara skynda på utvecklingen och användandet av krypterings- och anonymiseringsmjukvara.
Fel. I Storbritannien kan det ge 2 års fängelse att vägra lämna ut sina krypteringsnycklar till Storebror. En sådan lag kan mycket väl tillkomma även i Sverige. Då är det inte "bara" att kryptera -- du får sitta i finkan också om du vill ha privat kommunikation.