ACTA: Hemlighetsmakeriet är rent tramsigt

Förhandlingarna om det så kallade ACTA-avtalet förs i hemlighet. Allt vi medborgare och media får veta är sådant som läcker ut. (Mer av den varan sägs vara på gång.)

Samtidigt går dementimaskinen igång – och gör gällande att allt som läckt ut är fel. Vilket är knepigt att avgöra eftersom de inblandade staterna samtidigt vägrar att knysta ett enda ord om vad de verkligen sysslar med.

Så varför då inte köra med öppna kort? Vad är det som är så hemligt att vi inte får veta vad som sker? Vad är det som inte tål att berättas för medborgarna?

Den svenska delen av dementimaskinen hävdar till och med att det inte finns något hemlighetsmakeri. Vilket är lite märkligt, eftersom inte ens ledamöterna i den svenska riksdagen kan få vettiga besked i frågan.

Endast ett litet fåtal riksdagsledamöter har under strikt kontroll fått se dokument som ligger inlåsta i ett kassaskåp. Om inte detta är hemlighetsmakeri, vad är det då?

Och när Sverige gav EU fullmakt att förhandla fram ACTA-avtalet, då smögs beslutet i tysthet igenom som en A-punkt (som innebär att beslut fattas utan föredragning eller debatt) på ministerrådet för jordbruks- och fiskerifrågor. Vilket knappast kan ses som helt naturligt i en öppen och demokratisk process.

Sluta tramsa. Lägg korten på bordet. Annars kan ju folk få för sig att någon försöker mörka något fram till dess att det nya EU-fördraget träder i kraft – då riksdagen förlorar nästan allt sitt inflytande över frågan...

SvD | Karl Sigfrid | Erik Josefsson | Aftonbladet | DN