Demokrati i utförsbacke

Jag kan inte komma över att riksdagens näringsutskott har avvisat begäran om att lägga alla papper om ACTA-förhandlingarna på bordet.

De borgerliga och socialdemokraterna har alltså aktivt sagt att de inte vill veta. I vart fall inte förrän det är för sent. Det är ett jävligt märkligt sätt att se på uppdraget som riksdagsledamot.

Och mönstret känns igen. När riksdagen röstade om att ratificera det nya EU-fördraget, då var det många som ansträngde sig för att vara lagom oinformerade för att kunna rösta ja utan att begå allt för mycket våld på sina samveten.

Eller ta FRA-frågan. Jag känner till dussintals borgerliga riksdagsledamöter som egentligen skulle vilja rösta emot hela FRA-lagen. Men det är inte "deras bord"; de vill inte gunga båten; de litar på partiledningen – och de säger att de inte vet tillräckligt mycket om sakfrågan.

Vaffan?

Skall det vara på det här sättet? Kan man kalla detta demokrati? Har riksdagens ledamöter över huvud taget förstått sitt uppdrag? Fattar de alls vad de håller på att ställa till med?

Jag snackade med en riksdagsledamot om just detta, för en tid sedan. Här är hans svar:

– Ja, vilket fnask man är. Hö-hö!