I EU pågår just nu en vild batalj om internets frihet, i samband med att det så kallade telekompaketet slutligen skall fastställas av Europaparlamentet. Frågor som ligger på bordet är bland annat avstängning av fildelare och vanligt folks rätt att surfa fritt på hela internet.
Men detta är bara ett av många förslag som kommer från EU. Teledatalagringen – där uppgifter om alla våra telefonsamtal, SMS, mail och nätuppkopplingar skall lagras – det bygger på ett EU-direktiv. (Som tyvärr Sverige, med f.d. justitieminister Thomas Bodström, var med och drev fram.) Den rättsosäkra och hårt kritiserade IPRED-lagen kommer också ursprungligen från EU. Och mer är på gång.
Det finns alltid skäl för politiker och andra att vilja inskränka vår rätt till fri information på nätet. Ibland anges rikets säkerhet som skäl. Ibland fildelning, barnporr, knark eller olagligt spel. I många länder handlar det om förbjudna vissa politiska åsikter, avvikande historieskrivning, information om abort eller "bara" om ren och skär moralpanik.
Detta är så dumt. Man kan inte börja censurera internet bara för att det finns vissa människor som missbrukar det eller sprider information som man ogillar. Det är ungefär som att lägga ner Posten, bara för att barnporr kan spridas med vanliga brev.
Internet är idag en del av våra liv. Där gör vi våra bankaffärer; umgås med våra vänner; söker kunskap; sköter våra jobb; tar del av nyheter; utbildar oss; debatterar; bokar våra resor och där bedriver vi politisk verksamhet. Detta för att nu bara ta några få exempel. Den som försöker reglera och filtrera detta informationsflöde kommer att inskränka vår frihet och göra våra liv sämre. (För övrigt tror jag att det är i princip omöjligt att göra, rent praktiskt.)
Internet är dessutom utveckling. Här sammarbetar miljoner människor frivilligt för att skapa ett gigantiskt uppslagsverk som Wikipedia. På Flickr växer världens kanske största bildbank fram genom spontant samarbete. På Twitter sprids nyheter bokstavligen talat med ljusets hastighet. Många tusen människor samarbetar oavlönat för att utveckla ett bättre operativsystem för datorer, Linux. Debatten om politik, filosofi, kultur och mycket annat utvecklas och drivs framåt på miljoner bloggar. I akademiska nätforum driver forskare utvecklingen av behandlingar mot alzheimers, AIDS och vanlig förkylning vidare på ett sätt som hade varit omöjligt utan ett fritt internet. Och med allt fler databaser på nätet står vi just nu inför historiens största kunskapssprång. Internet gör oss rikare, på så många olika sätt.
Man måste vara något av en taliban för att tycka illa om detta. Och en grottmänniska för att missa vad som är på gång. Tyvärr verkar det finnas både talibaner och grottmänniskor i EU. Till exempel gör den franska regeringen just nu allt för att införa drakoniska lagar som stryper nätets frihet. Och den driver samma linje i EU – uppbackad av byråkrater, konservativa och regleringsivrare från andra länder.
Om man börjar censurera eller filtrera internet, då har vi bara sett början. Då är vi bara ett klubbslag bort från att EU, riksdagen eller den franska nationalförsamlingen beslutar att ytterligare information skall rensas bort från nätet. Detta är ett sluttande plan.
Och om vi lägger kontrollen över nätet i politikernas händer – hur vet vi då att politikerna är goda demokrater om 10, 50 eller 100 år? Vill vi verkligen ge makthavarna detta vapen, den totala kontrollen över informationsflödet i vårt samhälle? För evigt?
Vi vet ju redan att många politiker tycker att det är stökigt, störande och obehagligt att internet gjort det möjligt för fler medborgare att hålla koll på vad de sysslar med – och att påverka de politiska beslut som fattas. Man skulle kunna tro att våra makthavare är mer förtjusta i deltagande demokrati i teorin än i praktiken...
Kriget om informationen förs hela tiden i EU. Ena dagen vill någon ledamot i EU-parlamentet reglera och registrera bloggar. Nästa dag funderar politikerna på om det skall vara tillåtet att kritisera religionen. Eller om det skall vara fritt fram att argumentera mot det rådande systemet och dess värderingar. Rätten att vara anonym på nätet är redan hotad. Och i flera EU-länder kontrollerar staten i princip allt som vanligt folk gör på internet.
Det enda vi kan säga med säkerhet är att det kommer att komma nya förslag om att begränsa internets och informationens frihet. Och med det följer nya bataljer mellan makthavarna och folket. Friheten måste helt enkelt försvars varje dag.
Därför behöver vi politiker som har ett öppet sinne – och som är internets vänner – i Europaparlamentet.
(Denna bloggpost publiceras parallellt här på bloggen och på Aftonbladet.se under dagen.)
2009-04-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra grundtankar för en fortsatt debatt.
SvaraRadera(Men meningar som börjar på Eller och Och...?)
Jag tror det handlar till lika stor del på grund av okunskap och av att politiker helt enkelt inte är beredda.
SvaraRaderaDen stora skillnaden är att några frågor som har varit av intresse för en ganska liten grupp nu har expanderat till att omfatta snart sagt varje skrivkunning medborgare.
Upphovsrätten var länge någonting som bara berörde topparna i STIM, SAMI, IFPI & co. Det handlar mest om hur man fördelar pengarna. Allmänhetens jobb var att köpa skivorna. Den grupp som "berördes" var så liten att man inte hade något problem med den demokratiska legitimiteten
Nu är var och en sin egen världsdistributör och därför är gamla uppgörelser inom upphovsrätten inte giltiga. Politikerna måste förstå det och ta diskussionen för att hitta en ny balans som är i linje med det allmänna rättsmedvetandet.
På samma sätt är det med tryck- och yttrandefriheten. Kretsen av ansvariga utgivare har ju varit större än att man kunnat samla dem i ett konferensrum på Rosenbad. Den publicistiska sed som medieeliten hållit sig med, och som delvis kodifierats i TF och YGL, har inte varit en angelägenhet för allmänheten. Vår uppgift har varit att köpa tidningar.
Nu kan alla bli sin egen ansvarige utgivare, och då blir gamla uppgörelser i tryckfrihetsfrågor irrelevanta.
Nu behöver vi insatta politiker som kan föra en relevant diskussion om informationssamhällets för och nackdelar, och framför allt som förstår att gamla vanor inte håller längre.
Tills dess måste vi som har skådat ljuset ligga på och föra diskussionen. Vi behöver debattera och finjustera argumenten.
Jag tror på politiker i det jag tror att de känner igen en väl genomtänkt argumentation när de hör den. Jag hoppas verkligen att det finns politiker som vågar ta diskussionen och köra den i botten.
Annars får vi rösta fram dem. Kryssa lungt!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJohan Tjäder,
SvaraRaderaMycket av det du pekar på, om jag fattar dig rätt, är ju att det är de sk non-profit organisationerna, SAMI, STIM, IFPI, MPA, och liknade som satt sig på sin egen potkant då dom tog över "kontrollen" från staten att ställa agendan för, och administrera upphovsrätten, och fördelningen av kossingen. Och lika på pottkanten har diverse (nyhets)förlag, ägarna alltså, satt sig, i o m deras, rent ut sagt, stupida tro på att dom bara kunnat växa om dom gett sig in på helt andra områden än just att rapportera och distribuera objektiva och neutrala, men gärna sensationella, nyheter ... först självklart (Istället befinner dom, ägarna, sig idag i en helt annan position, nämligen den som ägare till innehåll, och infrastruktur, som dom förr bara rapporterade om, musik, TV, Film, Spel, till att agera som Internet operatörer, etc. Och vice versa gäller för diverse ägare till Film och Musik bolag, som nu också är ägare till nyhetsmedia och agerar Internet operatörer. Sedemera tros det att många fristående (stora) Internet operatörer också kommer att bli ägare till ju "innehållsbolagen" ... finanskriser är ju som upplagt för det idag.)
Hur skulle det bli om TeliaSonera helt solika köpte upp "Universal Music" och Expressen, endast för att TS såg det som en bra expansions möjlighet?
Det största problemet är att alla dessa mellanhänder åtnjuter en skyddad verkstad, monopol, som inte var ägnad för dom från början. All nyhetsmedia som ägs av ägare som också äger en massa andra intressen som inte har med nyhetsmedia att göra, och har politiska kopplingar åt det ena eller andra hållet, kommer det alltid att finnas en skugga över. Och på samma sätt kommer det alltid att finnas en skugga över alla "innehållsägare" som också äger Internet operatörer. Et cetera.
Det kommer alltid att finnas en skugga över ägare som åtnjuter ett monopol, men vars intressen går ut över det dom äger monopolet till, ty logiken säger ju att dom ska göra allt för att rå om sig själva, först och främst, trots allt.
Således, företag och bolag, som är baserade på ett monopol, ska inte äga rätten att hålla på med något annat, speciellt inte när dom om och om och om igen bevisat att dom inte kan hantera och separera äpplen och päron.
De sk organisationerna har ju också missbrukat sin rätt till monopolställning så många ggr, att det nog vore bäst om staten tog över skiten, dessa organisationer har dels byggt ut ett snurrigt horribelt pyramid system, och dels endast jobbar för dom som har råd att betala procenten samtidigt som dom, för dessa få som har råd, oftast bolag, hela tiden försöker, och ibland lyckas, påverka politiken och ändrar lagen för alla 95+% andra. (Direkt eller indirekt betalar ju alla. Pengarna går uppåt men skiten trillar nedåt.)
Men i avsaknad av cash så är sociala kontakter king, för politikerna upphovsrättslobbyn lyckats lura, men politiker är rationella personer när det kommer till kritan, deras uppgift är trots allt att vända kappan efter vinden, och det är inte många, när dom blir varse om det, som inte rår om sin egen, faktiska, karriär.
Finns nog inte många politiker som vill att eftervärlden minns dom som dom som försökte torpedera FNs deklaration, och EUs konvention, över mänskliga fri- och rättigheter? Eller att företag skulle vilja befatta sig med dom som var och varannan kund och konsument, och alla andra kommer att avsky?
lol, men om diverse "analoga" lobbygrupper och lurade politiker tycker det är jobbigt med allting Internet nu, vänta bara. :p
//ST
Pottkanten och pottkanten - det fanns en tid då de här rollerna och därmed organisationerna var relevanta. Kanske finns det en framtid för dem, men då måste de utvecklas.
SvaraRaderaInformationsåldern och det samhälle som växer fram i dess spår är lika revolutionerande nytt som när vi lämnade jordbruket och flyttade in till städerna och in i fabrikerna. Denna omvandling är lika fundamental som den förra, men det tror jag inte att så många politiker har fattat än.
Vi kommer att upptäcka att en rad uppgörelser som passade industrialiseringen helt enkelt inte duger längre, och vi kommer att behöva ompröva detta. I bland kommer processen att bli lätt och i vissa fall kommer det att bli smärtsamt svårt och kräva en hel del offer.
Men ger vi upp så vete tusan hur det går.
Internet är snart överflödigt ändå.
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Netsukukups Jag hoppas att nån har ringt psykakuten. ds