Wikileaks: Olofsson (c) till USA om... oss!

"She pointed to the success of Sweden's Pirate Party in the European Parliamentary elections as an example of that young people "do not trust us." She said the Pirate Party attracted voters from both the right and the left, and the Pirate Party MEP now has two advisors, one with a background in the Left Party, and one from a neo-liberal party."

Näringsminister Maud Olofsson (c) talar piratfrågor med USA:s ambassad. Via Wikileaks läckta amerikanska ambassadtelegram.

The Guardian: US embassy cables: Pirate party success shows young people don't trust us, says Swedish government.

Se även Pirate MEP Christian Engströms blogg.

(BTW: Frihetsfronten är inget parti, Maud.)

Nu är det din tur att rösta om framtiden...

Vill du lägga sin röst på de partier som medverkar till att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat?

Eller på ett parti som slår vakt om medborgarnas rätt till privatliv? Som anser att brottslingar skall övervakas, inte vanligt hederligt folk?

Vill du rösta på partier som varken tycks förstå eller respektera rättssäkerheten?

Eller på ett parti som kämpar för rättsstatens principer?

Vill du rösta på partier som ser grundlagen och de medborgerliga fri- och rättigheterna som ett störningsmoment för sin maktutövning?

Eller på ett parti som tar medborgarrätt, människorätt och allas lika rättigheter på allvar?

Vill du rösta på partier som är beredda att sälja ut sina principer och medborgarnas fri- och rättigheter för att få plats vid maktens bord?

Eller på ett parti som inte har några maktambitioner, som inte vill bestämma över någon – utan bara vill försvara individens rättigheter när staten försöker inskränka dem?

Vill du rösta på partier som lider av teknikskräck och moralpanik så fort det blir tal om internet?

Eller på ett parti som anser att samma lagar och regler skall gälla på nätet som i övriga världen?

Vill du rösta på partier som springer ärenden åt särintressen som hellre vill ha lagstiftning än att anpassa sig till en ny marknad?

Eller på ett parti som förstår sig på utvecklingen och marknaden i en uppkopplad värld, där distribution och lagring av information är så gott som gratis?

Vill du rösta på partier som vill inskränka internets frihet med filtrering, censur, övervakning och avstängning av användare? Partier som är på väg att göra internetoperatörerna ansvariga för sina användares trafik – så att allt som sker på internet i framtiden måste godkännas i förväg?

Eller på ett parti som kämpar för internets frihet och som förstår dess dynamik? Som vill ha ett fritt och öppet internet för alla – där företagande, kultur, debatt, demokrati, forskning, kunskap, utveckling och samarbete blomstrar?

Vill du rösta på partier som oroligt försöker möta morgondagen med gårdagens lösningar?

Eller på ett parti som förstår, omfamnar och älskar informationssamhället och dess möjligheter?

Gör det, du också!

Dags att gå och rösta. På Piratpartiet.

Nu har förtidsröstningen börjat.

Piratpartiet sliter på för att få ut sina riksdagsvalsedlar, men de finns inte på alla platser där det går att förtidsrösta.

Om det inte skulle finnas piratsedlar, gör så här: Ta en blank riksdagsvalsedel och skriv Piratpartiet på den. Det räcker för att den skall räknas på rätt sätt i rätt valkrets.

Och passa på att förtidsrösta. Det är så mycket annat som kan komma emellan den 19 september.

Tillbaka till framtiden med (s)

Socialdemokraterna vill minska långtidsarbetslösheten med 90.000 personer. Vem vill inte det? Minst!

Så, hur skall då detta gå till? Ett bättre företagsklimat så att vi får fler riktiga jobb? Nix. Lägre skatter, som gör det lönsamt att jobba? Nope. Reformera LAS så att unga får en chans att ta sig in på arbetsmarknaden? Icke. Göra det enklare att få F-skattsedel och starta eget? Nej, inte riktigt.

Istället skall det bli som det var förr: Mer vuxendagis.

Fast en nyhet erbjuder (s) faktiskt. De vill satsa på "gröna jobb". Och det ligger faktiskt något i att man kan få fler människor i... om inte jobb, så i vart fall sysselsättning med "gröna jobb". På samma sätt som en jordbävning ger fler människor sysselsättning.

Är det inte dags för det där partiet att utvecklas, i vart fall ett uns, under detta århundrade?

Piratpartiet - ett parti för gratis musik?

En valfilm från Piratpartiet. Vackert. [Direktlänk till filmen på Youtube.]

Men heter det inte medborgarrätt? Medborgarrätter är väl mer köttbullar, fiskpinnar och kålpudding..? Vilket i och för sig inte är så dumt, det heller. ;-)

(Via: Henry Rouhivuori)

De verkliga rättshaveristerna

Det är alltid gratis ost i råttfällan

Sverige är ett land där den som antyder att man borde följa grundlagen blir stämplad som rättshaverist. För att inte tala om den som hänvisar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Samma öde drabbar den som till exempel påpekar jäv, maktkorruption eller vårt samhälles allt mer korporativistiska drag.

Politiker och byråkrater tycks dock kunna bete sig ungefär hur som helst, utan att någon kommer med några allvarligare invändningar.

Ändå är det politikerna och byråkraterna som är de verkliga rättshaveristerna – i meningen att det är de som kraschar rättsstaten.

Socialdemokraterna har i och för sig alltid varit på kant med grundlagarna, den övriga lagstiftningen och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det finns det årtionden av Lidbomeri som bevis på. De brukar mena att juridik inte får stå i vägen för politik. Trots att de själva har varit med och utformat juridiken, det vill säga lagarna.

Den borgerliga alliansens haveri är lite märkligare. De borde veta bättre. Och någonstans tror jag att de längst inne vet att de borde veta bättre. Men de struntar i sina principer. Speciellt när de sitter vid makten. De har ju dessutom statsministerns ord på att de inte behöver bry sig om det där med ideologi och principer längre.

Att svika rättsstaten och rättssäkerheten är en rätt tung sak. Det handlar om de principer och värderingar som definierar medborgarnas förhållande till staten. Är staten till för att skydda enskilda, fria medborgare mot våld, övergrepp och rättighetskränkningar? Eller är medborgarna bara anonyma undersåtar – vars rättigheter kan offras för kollektivets bästa?

Detta är frågeställningar som har betydelse för själva demokratin. I vart fall om man definierar demokrati som folkvälde.

Och nu är vi där. Man bygger upp en övervakningsstat som inte bara är integritetskränkande – utan även synnerligen lömsk ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det stiftas morallagar, som inte har något att göra med att någons frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter kränks – utan snarare är uttryck för vad politikerna tycker och känner för tillfället. Vi har en justitieminister som i obevakade ögonblick torgför åsikter som att man kan hänga ut människor till skamstraff på blotta misstanken om brott – och att rättegångar är något som är onödigt tidskrävande och dyrt. Folkhälsoministern anser att tull och polis skall kunna beslagta droger som inte är olagliga – det vill säga konfiskera saker utan rimligt lagstöd och med ett starkt inslag av godtycke. Hemliga polisen kommer undan med konsekvent upprepade brott bot våra lagar, vår grundlag och Europakonventionen, med förklaringen att den är inkompetent.

Rättsstaten befinner sig i utförsbacke. Men nästan ingen tycks bry sig. Politikerna kan i stort sett delas upp i de som över huvud taget inte begriper – och de som av omsorg om den egna maktpositionen inte bryr sig. Media tiger. Till och med de flesta ledarredaktioner tiger som muren. Samhällsdebattörerna, kultureliten och proffstyckarna ägnar sig mest åt trams istället. Den breda allmänheten verkar ha annat att göra.

Det finns med andra ord rätt goda skäl för att rösta på ett parti som är redo att ta ansvar för rättsstatens och rättssäkerhetens ställning i vårt land. Och jag kan uppriktigt sagt bara hitta ett: Piratpartiet!

Piratpartiet: Ett år i Europaparlamentet

I dag är det ett år sedan EU-valet. Låt oss kasta en snabb blick i backspegeln. Vad har Piratpartiet uträttat i Europaparlamentet under detta år? Här kommer några, av många, exempel...

Telekompaketet: Christian Engström satt med i parlamentets förhandlingsdelegation. Vi lyckades efter många och långa förhandlingar få igenom så långt gående rättssäkerhetsgarantier som var lagligt möjligt – i de fall EU-länder kommer på den korkade idén att stänga av fildelare (eller andra) från internet.

Stockholmsprogrammet: Parlamentets resolution var visserligen bara ett slags recension av ministerrådets och kommissionens planer. Men vi var med och drev igenom skrivningar om att grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter alltid måste vara det överordnade värdet, när det gäller EU:s säkerhetsarbete.

SWIFT: Vi var med och stoppade EU:s överföring av europeiska bankdata i bulk till USA:s terroristjägare. Kommissionen måste nu återkomma med ett nytt förslag till avtal, som inte kränker oskyldiga människors integritet.

ACTA: Pirate MEP Christian Engström var med och utformade den resolution som till slut fick stöd av nästan hela Europaparlamentet. Den kräver öppenhet och insyn i ACTA-förhandlingarna. Och den kräver att ACTA-avtalet bara skall handla om varuförfalskning, inte fildelning.

Upphovsrätten: Detta är ett ständigt pågående arbete. Christian Engström sitter med i parlamentets arbetsgrupp om copyright. Han har fortlöpande kontakter med kommissionen i dessa frågor. Och han hugger på allt som dyker upp på området, nu senast Gallo-rapporten.

Internets frihet: Just nu pågår kampen mot EU-kommissionär Malmströms interetcensur. Och för att stoppa written declaration no 29, som kräver att datalagringsdirektivet skall utökas till att även omfatta alla medborgares alla sökningar på Google och andra sökmotorer.

Datalagringsdirektivet: Vi bedriver ständigt krypskytte mot datalagringsdirektivet, för att Sverige skall slippa införa teledatalagringen. Senast i förra veckan, i ett samarbete med Lena Ek (c), för att på ett tydligare sätt få in Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i diskussionen kring direktivet.

Frågor som rör till exempel internets frihet, öppenhet, demokrati, rättssäkerhet och upphovsrätt återkommer i vart och vartannat EU-dokument nu för tiden. Så man kan säga att vi har fullt upp. Som tur är ser det ut som om vår andra ledamot, Amelia Andersdotter, snart kan vara på plats. I vart fall som observatör.

Om jag får önska något just nu, så är det att Piratpartiet kommer in i riksdagen. I alla frågor som nämns ovan behöver vi allt stöd vi kan få, inte minst i EU:s ministerråd. Och vägen till att kunna påverka Sverige i ministerrådet går genom representation i riksdagen. Helst som vågmästare.

Fyra år återstår av denna mandatperiod i Europaparlamentet. Så vi skall nog kunna göra EU lite rimligare, på flera olika sätt...

Piratpartiet slår tre gammelpartier

Piratpartiet får sex procent av rösterna bland förstagångsväljarna.

Det gör (pp) större än (kd) och (c) – tillsammans. Även (v) är mindre än (pp). Ser man till (fp) och (sd), då blir det dött lopp.

Endast (s), (m) och (mp) är större än (pp) bland förstagångsväljarna.

Detta kommer att bli intressant.

Från EU-valet vet vi att (pp) tenderar att rycka väldigt sent under valrörelsen, i princip på upploppet.

EU-valet (liksom t.ex. EMU-omröstningen) visar också att engagemang och idéer slår resurser.

När det gäller frågor som FRA, teledatalagringen / datalagringsdirektivet och ACTA – så kan vad som helst hända innan valdagen. Detta för att nu inte tala om de rena fildelningsfrågorna och IPRED.

På grund av övervakningsfrågorna har de borgerliga partierna och sossarna dessutom tappat en hel generation "unga" opinionsbildare.

Och "vuxenfrågor" som integritet och rättssäkerhet ger (pp) stöd långt utanför gruppen förstagångsväljare.

Man kan också konstatera att så gott som allt som rör informationssamhällets utveckling och internets snabbväxande "ekosystem" spelar (pp) i händerna.

Så även om (pp) inte har mer än någon enstaka procent av de totala väljarsympatierna i olika opinionsundersökningar – så känns det som att vi ändå har en rimlig chans i riksdagsvalet. Det räcker, i princip, med att alla som röstade på oss i EU-valet gör samma sak den 19 september.

Läs mer och begrunda staplar hos Aftonbladet.

Uppdatering: Läs även denna bloggpost hos Falkvinge.

Piratpartiet är ett frihetsparti!

Veckans bloggdebatt hos Kent Persson handlar om frihet. Så nu skall jag berätta varför Piratpartiet är ett frihetsparti, för mig. Men först några ord om friheten som sådan.

Jag är libertarian. (Man skulle kunna använda ordet nyliberal, om det inte hade blivit ett så oerhört vantolkat och missbrukat skällsord.) Jag anser att människor bör och skall ha så mycket frihet som möjligt. Då kan de göra de livsval som gör deras olika liv bra, på deras sätt. Gränsen för den enes frihet går där han eller hon inskränker någon annans frihet (eller grundläggande rättigheter, säkerhet och egendom). Detta ger även att vi måste ha ett samhälle där alla har lika rättigheter inför staten.

Till skillnad från många andra som talar om frihet – så vill jag ha både privat/social frihet och ekonomisk frihet. Det är två sidor av samma mynt. Litar man på människor och deras förmåga att göra egna och frivilliga val, då bör man vara konsekvent.

Detta gör mig också skeptisk till politik som sådan. Jag kan hålla med om att det finns ett visst antal saker som vi nog måste göra, besluta om och betala för tillsammans i ett fungerande samhälle. Men jag tycker inte att de är speciellt många. Jag är skeptisk till tanken på att 100 procent av svenska folket måste bete sig på det ena eller andra sättet – bara för att 51 procent har bestämt att de skall göra det. Speciellt i det oändliga antal frågor där det vore bättre och enklare att låta medborgarna göra sina egna, personliga val istället. För man skall hålla i minnet att politik är ett verktyg för att tvinga människor att följa vissa regler. Därför skall det användas med ödmjukhet, sparsamhet och stor försiktighet.

Övervakning och kontroll är politikernas verktyg – när de vill kontrollera att folket lyder deras påbud. Därför måste alla som är för frihet vara skeptiska, eller i vart fall synnerligen misstänksamma, mot Storebrorsstaten. Och på detta område har den svenska borgerligheten gjort självmål. Genom att visa att de älskar Storebror har de intagit... inte bara en icke-frihetlig, utan en direkt anti-frihetlig position.

Och sossarna skall vi bara inte tala om. De blir aldrig så glada som när de kan styra och ställa över andra människor. Kontroll och övervakning är bara en naturlig förlängning av de socialistiska idéerna.

Så jag väljer ett parti som tar tydlig ställning för människors rätt till privatliv: Piratpartiet.

Här är också Piratpartiets öppenhet, tolerans och leva och låta leva-attityd något som jag verkligen uppskattar.

Mångfald, öppenhet, fri debatt, alternativa livsstilar, kreativitet, frivillig gemenskap, entreprenörskap och möjligheten att kommunicera fritt är också viktiga saker för alla människor på vår jord. Därför älskar jag Piratpartiets kamp för ett fritt och öppet internet där alla får vara med och där alternativen för vad man kan hitta på är närmast oändliga.

Piratpartiet är helt enkelt öppenhetens och mångfaldens främsta banérförare i svensk politik i dag.

Sedan var det där med ekonomisk frihet. Jag är helt och hållet för äganderätt – och för att människor skall ha rätten till frukten av sitt arbete. Och detta är helt förenligt med Piratpartiets politiska program.

Därmed inte sagt att någon skulle ha något slags rättighet till andra människors pengar bara för att de själva anser att de gör något värdefullt, klokt eller bra. Pengar måste man tjäna. Och man skall göra det på en fri marknad.

En sak som kännetecknar en fri marknad är att den ständigt förändras. Så den som vill tjäna pengar måste vara smart, driftig och hänga med i utvecklingen. Ingen kan kräva att gamla affärsmodeller, anpassade till en helt annan marknad, skall kunna fortsätta fungera för all framtid.

Ingen bransch (som till exempel biltillverkare, flygbolag eller nöjesindustrin) skall kunna kräva politiska åtgärder för att konservera affärsmodeller som har gått ur tiden. Sådant landar i farlig korporativism. Det är att använda tvång mot en fri marknad. Det hindrar utvecklingen. Och det är rent ut sagt korkat. Åter igen: Underkänt för de flesta gammelpartier.

Sedan kan man ju undra om de borgerliga partierna (som ju påstås vara företagsvänliga) aldrig har hört talas om till exempel utbud och efterfrågan, marginalpris, magrinalnytta, dynamiska effekter och marknadsmekanismer. Tydligen inte, eftersom de i vissa frågor driver en politik från skråväsendets tid.

Som entusiastisk vän av en fri ekonomi har jag all anledning att välja det enda parti som förstått den nya marknaden – det uppkopplade informationssamhället med dess globala hyperdistribution. Så mitt val faller på Piratpartiet.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp skäl till varför jag betraktar Piratpartiet som ett frihetsparti. Men jag stannar här – den här gången – innan jag blir allt för långrandig.

(Mp) och (v) säger ja till teledatalagringen

Då är alltså Piratpartiet det enda parti som säger nej..?

Det här kommer att bli en skojig valrörelse.

Läs mer hos Micke Nilsson»

Bildts billiga PR-stunt

Jag stör mig fortfarande på Carl Bildts utspel om att "Friheten på nätet måste försvaras" som jag bloggade om i går.

Det är ett så billigt PR-stunt. Och tyvärr är just billiga PR-stunt ofta effektiva. Så här...

Moderaterna är trängda när det gäller internetfrågor och integritet. Nu när valet närmar sig börjar de bli oroliga för att det kan komma att kosta dem röster. (You bet it will!) Därför skickar de fram Carl Bildt för att blanda bort korten.

Om man läser hela Bildts artikel - och om man kan frågan - då kvarstår de flesta frågetecken. Och det ändrar inte ett dugg vad gäller svensk inrikespolitik.

Men nästan ingen läser hela artikeln. Och de flesta kan inte frågan. Allt som blir kvar är att folk sett att Bildt skrivit en artikel om att försvara friheten på nätet. De vankelmodiga kan pusta ut, invaggade i falsk trygghet.

Så här kommer det att vara under hela valrörelsen. Gammelpartierna kommer att surfa på det faktum att folk inte kan frågorna i detalj. Därför kommer de att fortsätta spotta ur sig tomma, innehållslösa nyspråk-slogans.

Därför måste allt som gammelpartierna gör i dessa frågor punktmarkeras och bemötas. Direkt och på bred front. De skall inte få komma undan med att bluffa.

Herr Ågren, del 2.

Ja, jäklar vad bloggposten nedan tog skruv.

Jag är lite överväldigad över hur massiv och positiv uppbackningen är. För det som oroat mig har varit hur mina läsare skulle reagera om jag börjar arbeta hos ett politiskt parti...

Nu landar vi alltså i att om (pp) vill ha mig, om det finns resurser och om det går att lösa praktiskt (det finns en del byråkratiska fällor på vägen) – då står jag till förfogande.

De senaste 4-5 åren har min politiska verksamhet huvudsakligen skett genom denna blogg. Om de läsare som gjort bloggen så framgångsrik inte har några problem med att jag också kommer att arbeta inne i maskineriet – då känns det som om det kommer att funka.

Och bloggen – den kommer att fortsätta vara fri, bråkig och uppkäftig.

Jag har ågren!

Nu blev det besvärligt.

Fler media och bloggar än jag orkar länka till har börjat spekulera i hur Piratpartiets EU-team kommer att se ut.

Till att börja med påstås det i lite olika rubriker att (pp):s ledare, Rick Falkvinge skall få 188.000 i månaden från EP-ledamoten Engström. Vilket naturligtvis är trams. Det där avser tre till fem tjänster. Och att mannen som skapade och driver (pp) skulle få en fast lön (inte minst som han är viktig vad gäller de beslut som fattas i Bryssel) är knappast orimligt. I vart fall inte om man för en kort stund köper att skattebetalarna skall betala valda parlamentsledamöters administration. Detta är för övrigt helt enligt regelverket.

Att Amelia Andersdotter, som har ett av Lissabon-mandaten, bör ha en tjänst är också rimligt. Dels är hon sjukt påläst om allt som har med EU att göra. Dels behöver hon pejla läget om olyckan är framme och Lissabonfördraget träder i kraft. Då går hon i tjänst. Då måste hon (även i praktiken) vara lika insatt i allt som har med EP att göra som alla andra.

En grupptjänst till Erik Josefsson (tills nyligen vänsterkandidat) är också helt OK. Han är en av de tio personer som vet mest om telekompaketet i hela EU. Han är en outsinlig källa till kunskap. Det var han som satte mig på spåret vad gäller till exempel EU:s bloggreglering. Utan hans sakkunskap kan (pp) lika gärna lämna tillbaka sin plats i EP. Och vi har en utmärkt arbetsfördelning oss emellan: Han tar reda på saker. Jag skapar buller i de frågor jag tycker bör lyftas.

Men... sedan blir det jobbigt.

Mitt namn är det fjärde som cirkulerar. Och jag tänker inte sticka under stol med att jag har blivit tillfrågad och att jag är intresserad. Om det finns pengar till det.

Det huvudsakliga skälet är att jag skulle kunna få betalt för att göra det jag gör i dag – det vill säga att jävlas med EU. Och en lön är på något sätt en förutsättning för att jag skall kunna fortsätta göra det jag gör även i framtiden.

Ett annat skäl är att jag har tagit ställning för (pp). Och då är det min förbannade plikt att sitta ner i båten och ro för att få det här i hamn på ett rimligt sätt.

Ett tredje skäl är att det vore korkat att lämna regnbågspartiet (pp) i händerna på Erik och Amelia – som ju ändå är vänster. Här behövs liberala värderingar om integritet, rättsstat, rättssäkerhet, yttrandefrihet och mångfald. Och en oblyg vän av kapitalism. Vi behöver dessutom, var och en, hålla koll på varandra – så att (pp) inte överträder det mandat partiet gick till val på.

Sedan blir det något stökigare...

Kan jag över huvud taget rättfärdiga att leva på skattepengar, som EU:s medborgare har tvingats att betala? Och om svaret är nej, är det då bättre att ge den posten till någon annan som kanske eller kanske inte har politisk stringens och erfaranhet av EU? På dessa frågor har jag inget bra svar.

Kan jag arbeta med ett parti som sålt sig till en tillväxt- och utvecklingsfientlig partigrupp som den gröna? Kan jag göra skillnad? Orkar jag käfta emot? Och har jag mandat för det?

Jag har blivit lovad att jag kommer att kunna fortsätta driva en helt oberoende och uppkäftig blogg. Ledmot Engström tycker till och med att det vore utmärkt. Men kommer det att gälla även när jag rasar mot klimatalarmismen och när jag kallar de grönas gruppledare för nackskottsromantiker? (Det var ändå hans majrevolt i Paris som fostrade killar som Pol Pot.)

Jag tvekar inte ett ögonblick på att jag kan göra ett bra jobb för att hantera (pp):s medierelationer i EP. Jag tror också att jag skulle kunna bygga upp en tvärpolitisk grupp för internets frihet i parlamentet utan större svårighet. Men är det rätt att göra det för ett parti vars värderingar och krav jag bara delar till sisådär 75 procent?

Är jag, just nu, på väg ner i det pragmatiska partipoltiska träsket? Kan jag över huvud taget göra skillnad? Tänk om någon kommer på att jag bara är bättre på att skapa buller än att läsa handlingar? Hur skall jag kunna värna min integritet som fristående bråkmakare? Fan vet.

Ja, naturligtvis. Jag vill ta den där tjänsten. Jag vill ha sjukvårdsförsäkring och pensionspoäng. Jag vill brottas med systemet från insidan.

Men – eftersom frågan på något sätt har väckts... Är det rätt?

Hjälp! Kommentarsfältet är öppet...

Moderaterna borde byta grupp!

Jag skrev nyligen om den soppa som blir resultatet av brittiska Tories utträde ur EPP-ED-gruppen i Europaparlamentet. Låt mig utveckla detta en smula...

EPP kommer att bli mer kristdemokratiskt, mer socialkonservativt och mer politiskt klåfingrigt. Nya ECR (Tories m.fl.) kommer att bli en nationalkonservativ grupp. Den liberala gruppen är i stort sett menlös och meningslös – bortsett från att de tyska liberalerna faktiskt försöker vara rätt liberala. Ibland. Utan större framgång.

När EPP nu har gjort sig av med svensken Gunnar Hökmark som vice ordförande, då är det ett tecken på att det som beskrivs ovan är en högst påtaglig verklighet. Med britterna försvann Hökmarks marknadsliberala plattform. Då blev det också fritt fram för Sarkozys fransmän att straffa honom för hans gruppinterna motstånd mot en avstängning av fildelare från internet. De tyska kristdemokraterna straffar Hökmark för att han har banat väg för ett turkiskt EU-medlemskap. Och hela ligan ger igen för hans motstånd mot regleringar, jordbruksstöd och statstöd. Jag tycker nästan lite synd om honom.

En bra plan för (m) just nu vore att lämna EPP. De borde gå in i den liberala gruppen istället – och slå sina påsar ihop med de tyska liberalerna. För de har, som sagt, i vart fall ett antydan till en liberal kompass. Det borde – med alla rimliga måttstockar mätt – vara lättare för (m) att få gehör för ekonomisk och individuell frihet i den liberala gruppen än i EPP under den kommande mandatperioden.

Men det faller väl på att de Nya Moderaterna i Stockholm varken ser ekonomisk eller individuell frihet som egenvärden, nu för tiden...

Det blir den gröna gruppen för (pp)

Vid en pressträff nu vid lunch avslöjade Piratpartiet att de kommer att ansluta sig till den gröna gruppen i Europaparlamentet.

Vilket är helt i linje med vad (pp) sade innan valet: Att de skall göra sitt gruppval när de vet vad de får i utbyte – och att det förmodligen skulle bli den liberala eller den gröna gruppen.

Nu kan ju jag personligen tycka att de gröna – i allmänna termer – är utvecklingsfientliga skogsmullar. Men (pp) kommer å andra sidan att få saker i utbyte, vilket är tanken med hela upplägget.

Så, vad får då (pp) av de gröna? Gruppen kommer inte att göra anspråk på personalpengarna – vilket innebär att (pp) kommer att kunna anställa vilka de vill i Bryssel och i Stockholm. (Detta är inte en självklar lösning i alla grupper.) Dessutom kommer (pp) att få ytterligare en tjänst betald av partigruppen. (Som skall driva hela gruppens arbete i piratfrågorna.)

Något motsvarande har liberalerna inte erbjudit (pp). Även om den liberala gruppledningen sagt att de svenska piraterna skulle vara välkomna i deras grupp. Men visst vore det konstigt att gå in i samma grupp som FRA-, IPRED- och teledatalagringskramarna i (fp) och (c)?

Baksidan är naturligtvis att de andra partierna kommer att försöka ställa (pp) till svars för alla de frågor där de röstar med den gröna gruppen. Det får man nog leva med och försöka hantera. Det blir dock svårt att skruva till en svekdebatt, eftersom (pp) gör exakt som de sade innan valet att de skulle göra – det vill säga att sälja sina röster i andra frågor till den grupp som bjuder bäst. De andra grupperna får helt enkelt skylla sig själva för att de är orimliga i sakfrågorna och/eller snåla med resurserna.

(Men visst kommer storebrors-partierna att försöka spinna det här. Ungefär som när (m) försökte sprida ut ett rykte om en koppling mellan (pp) och nynazisterna under valrörelsen.)

Med piraten Christian Engström i den gröna gruppen, så finns det dessutom en chans att han kan komma att ingå i parlamentets förlikningsgrupp om telekompaketet. Vilket vore ytterst värdefullt.

Själv kan jag fortfarande tycka att det hade varit ett roligare alternativ att vara grupplösa. Men det hade gett (pp) mindre resurser och mindre konkret pejl på hur ett antal ledamöter kommer att rösta i piratfrågorna. Så det som nu ligger på bordet är förmodligen det bästa som, i praktiken, går att få.

Jag får väl trösta mig med att de gröna är humanister i flyktingfrågorna, drogliberaler och att de har en frihetlig, sansad inställning vad gäller prostitution... ;-)


[Fotnot: Enligt ryktet skall även vänstern ha lämnat ett väl sockrat bud till (pp). Men att gå med i en partigrupp som innehåller gamla DDR-kommunister vore ju ungefär lika illa som att gå med i den toknationalistiska gruppen.]

Perspektiv på fusket / slarvet i EU-valet

Jag skrev tidigare om SR Ekots rapport om problemen, slarvet och det eventuella fusket i samband med EU-valet.

En läsare kom med lite siffror som gör frågan en smula mer konkret.

Junilistan var 7.129 röster från att ta ett mandat i EU-valet. I Sverige finns det 6.060 valdistrikt.

Det räcker alltså med att lite drygt en röst schabblas bort per vallokal, för att effekten skall bli högst påtaglig.

Och om det nu har funnits problem, då är det nog mer troligt att Junilistan har drabbats än de stora partierna.

Vad gäller Piratpartiet har jag inte siffrorna tillgängliga just nu (på resande fot). Men det lär inte handla om mer än ett par enstaka röster per valdistrikt / vallokal för att även (pp) skulle ha fått sitt andra mandat nu, direkt från början.

I de flesta vallokaler är problemen gissningsvis små, närmast försumbara. Men sammantaget kan effekten bli mycket påtaglig. Inte minst i EU-valet, där hela landet är en valkrets.

Med tanke på hur många historier man hört från fasta och mobila vallokaler, så är det snarast troligt att (pp) har behandlats på ett sätt som kostat partiet några tiotusen röster. (Undanskymd placering av valsedlar, kastade valsedlar, folk som fått besked om att de inte kan skriva partinamn på en blank valsedel med mera.)

Frågan är om det verkligen är omöjligt att skapa ett idiotsäkert valsystem.

En annan fråga är om det är så himla fiffigt att låta de politiska partierna hantera det där med valfunktionärer. Det skapar liksom incitament för... om inte fusk... så i vart fall styvmoderlig behandling av nykomlingar och uppstickare.

Något för Juholt?

I det iranska presidentvalet har det visat sig att antalet avgivna röster, i ett antal valdistrikt, var större än antalet röstberättigade.

Håkan Juholt följer utvecklingen med intresse.

Det inte alltid så välorganiserade Sverige

Det verkar som om Piratpartiet haft fog för sin kritik mot hur EU-valet sköttes.

Det visar vallokalsprotokollen, som SR Ekot har tagit del av.

M: På stället marsch!

Moderaterna är som bekant besvikna över sitt mediokra resultat i EU-valet. Nu skall kampanjen analyseras närmare.

Valutvärderingen kommer att ledas av riksdagsledamoten Tomas Tobé. Man har alltså valt en lydig anhängare av både FRA och IPRED – för att ta reda på varför det gick så dåligt för (m) i ett val som till stor del kom att handla om integritet, övervakning och internets frihet.

Några Tobé-citat...

Om FRA

"Jag menar att Sverige ska bedriva en signalspaning och därför kommer jag att rösta ja i enlighet med majoriteten i försvarsutskottet."

Som om det var det frågan handlade om.

Om IPRED / piratjägarlagen

"Det som varit viktigt är att hitta en rimlig balans när det gäller å ena sidan möjligheterna att kunna skydda sin immateriella äganderätt, och ingripa mot dem som kränker den, och å andra sidan värna den personliga integriteten."

Vilket misslyckades, typ. För att inte tala om vilka effekterna blir på rättssäkerheten.

Det lutar alltså åt att den moderata eftervalanalysen inte kommer att bli speciellt självkritisk. Och det är förmodligen inte meningen heller.

Så kom vi då till den punkt där även de nya moderaterna tycker att de har fått nog av förnyelse.

(Tipstack: J&E)

Något för gammelpartierna att fundera över

Inför EU-valet fick vi höra att Piratpartiet inte skulle lyckas – eftersom unga människor är svåra att få att gå till valurnorna.

Nu har det visat sig att unga väljare röstade mer än i tidigare val. Och att de röstade på (pp).

Det var alltså inte folket det var fel på. Det var gammelpartierna.

Länk»