Att diskutera: Telekom-dilemma

Efter att EU:s telekompaket klubbas nu i veckan – så finns det många frågor som fortfarande hänger i luften. Policyfrågor där det varken blev hackat eller malet, där det är en fråga om glaset är halvtomt eller halvfullt. Frågor där det nu kommer att vara rätt mycket upp till varje medlemsland hur de ställer sig, tolkar och implementerar besluten.

Hotet

Politiker och särintressen – på alla nivåer – som vill reglera, filtrera, övervaka, styra och fragmentisera internet.

Frågeställningen

Skall internet (som i dag) vara helt öppet och oreglerat, med fria aktörer som erbjuder kunderna olika villkor, tjänster och avtal?

Eller skall vi ha en reglering som säger att alla internetoperatörer måste ha helt öppna neutrala nät, där de inte lägger sig i hur kunderna använder uppkopplingen?

Dagens oreglerade modell

I vart fall i Sverige har detta fungerat utan problem.

På andra håll, som i Tyskland, har det medfört en viss begränsning av tjänster i vissa nät. (En nätoperatör som samtidigt är telefonoperatör anser att det inte är rimligt att folk skall kunna ringa gratis med Skype i deras nät.) Sådant brukar dock straffa sig på en fri marknad, där konsumenterna kan välja ett bättre och mer komplett alternativ.

Med dagens modell är det också möjligt för nätoperatörer att skapa gated webs (operatörsknutna intranet), där kunderna i basutbudet bara får tillgång till en liten, utvald del av allt som finns på internet. Men så länge vi har fri konkurrens, så kan alla som vill välja ett fritt och öppet internet istället. Det verkliga problemet skulle uppstå om alla operatörer valde att gå i kartell och bara erbjuda gated webs. Det är, å andra sidan, inte möjligt med dagens konkurrensregler.

Det finns goda skäl att anta att fria, konkurrerande leverantörer på en fri marknad är en bra garant mot filtrering och censur av innehåll. Men bara så länge de inte får andra signaler från politiken. (Som i sin tur ständigt påverkas av till exempel nöjesindustrins advokater.)

Reglering för frihet?

Detta känns lite avigt. Att försöka tvinga folk till deras egen lycka, typ.

Å andra sidan kan man hävda att internet är infrastruktur och därför bör vara öppen och tillgänglig för allt och alla. Frågan är dock om man har principiell rätt att ställa sådana krav på privata företag som tillhandahåller en tjänst.

Öppenhetsreglering kan dessutom slå helt fel. Säg att till exempel Blackberry får för sig att bygga ett nytt nät som täcker hela Europa, för snabb och oerhört billig e-post i mobilen. Det skulle de i så fall inte få lov att göra. I vart fall inte med mindre än att de tillhandahåller och öppnar för allt annat som har med internet att göra också.

Samtidigt kan man argumentera för att ett helt fritt nät är nödvändigt för medborgarnas frihet, för yttrandefriheten, för demokratin och för den fria ekonomin.

Men faramför allt känns det mycket vanskligt att över huvud taget lämna beslut över innehåll till politiker. För lika gärna som de kan besluta att allt skall vara öppet och fritt, – lika gärna kan de bli tokiga och vilja stänga, filtrera, övervaka och stänga av (som i Frankrike). Därför är det obehagligt att låta politiker ha något som helst inflytande på detta område.

Verkligheten

Som vanligt kompliceras allt av verkligheten. Det är många som krattar manegen för slutna sub-nät, filtrering och övervakning i både EU och Sverige. Å ena sidan är det viktigt att vrida själva vapnet ur händerna på dem, genom att hålla nätet borta från politiken. Å andra sidan är det nödvändigt att kunna möta de nationella eller överstatliga förslag om att inskränka nätets frihet, som ändå kommer, på samma nivå.

Hur man än gör, blir det liksom ändå fel.

Åsikter?