Så att alla har alla bitar på plats...

Här kommer så den tredje bloggpostningen som vi rimligen bör avverka – vad gäller att jag har blivit erbjuden att jobba med Piratpartiet i Europaparlamentet.

Skeletten.

Detta är inget jag kan påverka. Och inget som jag har försökt dölja. Men jag är inte dummare än att jag fattar att det finns de som kommer att dra fram detta – för att straffa mig för mitt ställningstagande i EU-valrörelsen och / eller för att skada (pp). Således, här kommer syndaregistret. Sedan får andra värdera om det är relevant.

Jag är misstänkt för brott mot rikets säkerhet. Förra sommaren avslöjade jag en del fuffens som FRA har haft för sig. Detta ledde till att FRA JK-anmälde mig för tryckfrihetsbrott. Eftersom jag är en privatperson gick frågan vidare till terroriståklagarna vid internationella åklagarkammaren och sedan – vad jag kan förstå – till specialåklagaren för internbrott hos polisen (de jagar läckan hos RPS), där det nu ligger.

På 90-talet började jag som reporter på en herrtidning. Eftersom jag kan hantera så väl professionell foto- som videoutrustning övertalade man mig att vara med vid företagets filminspelningar. Jag har inget emot porr. Däremot är jag stenhårt emot när någon tvingar eller lurar någon annan att göra saker som den personen inte vill. Jag insåg snabbt att det som skedde minst föll under rubriken "lurar". Så jag exponerade verksamheten genom att träda fram som "kameramannen Per" – med utsmugglade bildbevis – i TV4, Aftonbladet och Expressen. Vilket bidrog till att sätta stopp för verksamheten. Enligt Expressen levde jag efter detta under hot, även om det aldrig kom till skarpt läge.

I mitten av 80-talet fick jag ung och dum för mig att driva reklambyrå. Det gick fullständigt åt helvete. Jag lever fortfarande med de praktiska och ekonomiska effekterna av konkursen. Denna historia är en av de få saker i mitt liv som jag ångrar bittert. Och den deprimerande soppan kring denna konkurs ledde till att jag hamnade i finkan tre månader en sommar för drygt 20 år sedan. (Där satt för övrigt även skådisen Johannes Brost. Jag blev bättre på biljard. På midsommarafton rymde några av oss ut – och sedan in igen – för att se Lillie & Sussie i den lokala folkparken. Och vid ett tillfälle blev det lite jobbigt att försöka förklara humorn i att MUF i Stockholm sände mig en fil inbakad i ett bröd.) Inte heller detta har jag försökt sopa under mattan. Kvällen innan jag drog till finkan hölls ett välbesökt och synnerligen omdömeslöst avskedskalas, som nog får sägas ha gått till historien.

På 80-talet höll jag dessutom ett väldigt olagligt anförande på en skola i Öst-Berlin.

I övrigt har jag väl inte gjort så mycket mer än vad som kan förväntas av en talesman för Frihetsfronten. Jag super, röker och äter mer än vad Folkhälsoinstitutet anser vara lämpligt. För att nämna några av de politiska frågor jag drivit de senaste 35 åren så är jag drogliberal, emot skolplikt och värnplikt. Jag har kampanjat för till exempel Öresundsbron, för linje ett i kärnkraftsomröstningen, mot EMU och min första kampanj var för målrelaterade betyg år 1976. Jag har aldrig betalt tv-licens, men väl filmat barnprogram med en talande gris för statstelevisionen.