Det svenska rättsväsendet är, som bland annat framgår av bloggposten nedan, ett lotteri. Dessutom kan man ifrågasätta kompetensen och oberoendet i många av våra domstiolar.
Maktdelning är en princip som är viktig i en demokrati. Här spelar Sverige i gärdsgårdsligan. Den politiska makten är nästan total. Riksdagen är ett transportkompani åt regeringen. Det politiska inflytandet sträcker sig ända in i domstolarna. Grundlagsprövning av lagarna sker nästan aldrig, eftersom vi inte har någon konstitutionsdomstol.
Makten över 50-75 procent av våra lagar har flyttats till Bryssel, där lagstiftningen ofta är vårdslös och inte sällan styrs av särintressen. De stora och viktiga frågorna i riksdagen handlar nu för tiden mest om EU-direktiv, som vi är tvingade att införa.
Korporativismen, där politik, särintressen och stora företags intressen växer ihop, blir allt tydligare. Vilket är farligt. Politiken har sin uppgift, intresseorganisationerna sin och näringslivet sin. När dessa gränser suddas ut, då finns det inte längre flera olika maktcentra som balanserar varandra i vårt samhälle.
Lägg till detta en övervaknings- och kontrollstat av aldrig tidigare skådad omfattning, som nu rullas ut på nationell nivå och på EU-nivå.
Pusselbitarna finns där. Helhetsbilden är oroväckande. Men det förs ingen diskussion om dessa frågor.
Makten över 70-75 procent av våra lagar har flyttats till Bryssel.
SvaraRaderaInte 50%
Med Lissabonfördraget får vi en helt ny konstution.
Sverige upphör då helt och hållet i princip som suverän stat och ca 99% av våra lagar kommer då att fattas i Bryssel.
Det finns till och med siffror som säger 80%. Och folk som hävdar att det bara är hälften. Så jag brukar höfta till med 50-75% för att undvika tjafs.
SvaraRaderaMen med Lissabon blir det, som sagt, ett helt nytt spel.
Margot Wallström säger att det är 80%
SvaraRaderaidag vill säga.
Med Lissabon får EU möjlighet att bestämma om varje område de finner det nödvändigt att EU bestämmer om.
Kompetenskompetens kallas det.
Såg någon senaste agenda? Sverige behöver mycket tycker en liten statsvetare som jag. Konstitutionsdomstol vore ju inte fel, inte bättre maktdelning heller. Och att vi inte ännu kan lätt ta reda på lobbyisternas härjningar är bara... tragiskt. Vi tror på "öppenhet" i Sverige, men är det bara en papperstiger när det kommer till den gråa verkligheten?
SvaraRaderaI Agenda diskuterades lobbyismen i Sverige och EU. (29:13 in i programmet).
SvaraRaderaJag tycker väl i och för sig att det finns en poäng i Gunnar Hökmarks (M) åsikt att det ändå trots allt är parlamentarikerna som bestämmer och därmed är ansvaret deras. Har man inte förtroende för sina politiker så ska man byta ut dem.
Men frågan är ändå befogad om det är effektivt att ha systemkontrollen där vid valurnan. Då är det ju oftast väl sent och den som redan tillhör etablissemanget har ju en fördel när det kommer till nästa val.
Ett första steg är ju att de politiker som tycker detta är ett problem självmant berättar om de möten med lobbyister som man ändå träffar, på sin blogg eller nåt.
Det kan ju också vara ett bra sätt att få informationen från lobbyisten värderad.
Och de som inget redovisar får stå för det.
Det är med andra ord nödvändigt att gå ur EU om vi skall kunna rädda demokratin om Lissabonfördraget går igenom?
SvaraRaderaHökmark har fel. För att parlamentarikerna ska kunna förhålla sig till lobbyisterna behöver de vara enormt kompetenta inom alla områden lobbyisterna verkar. Det hade förstås varit omöjligt ens om vi generellt sett valde politiker efter kompetens.
SvaraRaderaOm man inte har en egen kunskapsförankring i ett ämne går det inte att värja sig mot andras påverkan. Hur skulle man kunna det?
Att särintressen söker upp beslutsfattare och framlägger sin sak för dem är naturligtvis helt i sin ordning.
SvaraRaderaDå är det betydligt mer förädiskt vad lobbyisterna har för sig med tjänstemännen och i de tusentals kommittéerna och specialistgrupperna. Det är här den stora gråzonen finns. Och det är här många frågor i praktiken avgörs.