Det politiska bloggåret 2009

2008 var ett fantastiskt blogg-år. 2009 var lite mer.. sisådär...

Många av oss var med om att lyfta in Piratpartiet i Europaparlamentet. Det var stort. Riktigt stort. Men det var kanske också det enda verkliga avtrycket vi satte under året.

Framförallt saknar jag det stora grupparbetet från 2008. FRA-striden, då vi bloggare med våra samlade resurser slog politiker, PR-byråer och gammelmedia på fingrarna. Då vi skakade om det politiska Sverige. Kanske fanns det inget motsvarande, stort projekt 2009. Kanske har vi avundsjukt börjat blänga på varandra och hålla på vårt. Jag vet inte. Men jag vet att jag tycker att det är tråkigt.

På tal om FRA-striden, så var läget faktiskt minst lika skarpt under hösten 2009. Riksdagen hade kunnat riva upp FRA-lagen. 2008 skakade vi om regeringen på allvar – och vi hade kunnat göra det nu igen. Men spelet med de höga korten uteblev. Och eftersom tv-kamerorna inte var på plats, så kom riksdagens ledamöter undan med att ducka i frågan. Det hade kunnat vara annorlunda. Men det driv och den envetenhet i bloggosfären som krävdes för att få FRA-lagen upphävd uteblev. Det är en smula deprimerande. Och märkligt.

Under 2009 har framförallt gammelpartierna stärkt sitt grepp om bloggosfären. Sossarna, vars organiserade bloggande till en början var en ren katastrof, har fattat värdet i att hissa några av de egna bloggarna genom att länka. Ibland har meta-debatten om politiken, bloggarna och sociala media varit större och mer intensiv än innehållet i de samma.

För egen del är jag mest irriterad över att inte ha haft fler nyheter som har satt avtryck under 2009. Scoopen finns där ute. Men det gäller att ha tid och kraft att jaga tag i dem. För det kostar på och det är i det närmaste ett heltidsarbete. Själv har jag valt att istället skaffa mig ett jobb under året, vilket är ett medvetet val. Och eftersom jobbet handlar om politik – så hoppas jag att det kan leda till att jag kan vara med och stoppa övervakningsstaten, försvara internets frihet, stärka rättssäkerheten och försvara yttrandefriheten från insidan.

Den bistra sanningen är nog att Sverige är ett för litet land för att man skall kunna försörja sig som "medborgarjournalist". I vart fall om man inte har något mediehus, någon organisation eller något särintresse i ryggen.

Nu går vi vidare, in i valåret 2010. Vi kommer att få se mycket partipolitiskt bloggande. Men jag hoppas att vi även kommer att få se oberoende, uppkäftig, orädd och begåvad granskning av partierna och deras kandidater i bloggosfären under året. För uppriktigt sagt gör sig bloggosfären bättre som retsticka och granskare än som megafon.