Har det något att göra med att det oftast är kvinnor som framför Riksrevisionens kritik om brister, missförhållanden samt fusk och därför inte behöver tas på lika mycket allvar som ifall en man skulle rya till om samma sak?
. När Riksrevisionen avslöjar brister, missförhållanden och fusk – då leder det... nästan aldrig till några politiska förändringar alls
Segerfeldt kommer säkert att väcka sin site Enpartistaten nu och visa att han menar allvar.Det är jag övertygad om. Jag vill gärna att Timbro, Neo och Peo och Treo, samt den hela högra bloggvärlden och borgarmedierna nu drar igång samma skitstormar som när riksrevisionen hade kritik under förra regeringen.
Jag kan känna att Riksrevisionen ibland har en något kameral och stelbent synpunkt på hur saker och tinga ska vara.
Det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att de är revisorer, men det är väl ändå ett skäl till att rapporterna ändå tas med en liten nypa salt.
Sedan ska man också komma ihåg att Riksrevisionen arbetar på uppdrag av riksdagen. Det är alltså inte upp till Riksrevisionen att granska riksdagens beslut dvs. den förda politiken.
Riksrevisionens roll är att granska regeringens och myndigheternas genomförande av den beslutade politiken. Så jag vet inte vad det är för politiska förändringar man skulle ha velat se.
Ett företag måste hålla ned kostnader och presentera resultat. Revisorer räknar ihop om så har skett eller ej. I de fall personal har missbrukat resurser sker oftast snabbt avsked eller att de uppmuntras söka annan anställning.
Inom politiken behöver vare sig kostnaden hållas nere ELLER resultat presenteras. Och om resurser missbrukas sker...ingenting. Samma personer sitter kvar och fortsätter bruka resurser med vild inkompetens tills regeringsskifte sker (om ens då).
Jag kan förstå att riksrevisionen klagar. En revisorförma för ett företag hade vid det här laget sagt upp kontraktet eller dragit in ISO för företaget.
Men när vi ändå talar om liknelser med aktiebolag så skulle man ju kunna fundera över två koncept som finns i den världen.
Enligt 9 kap. 9 § Aktiebolagslagen kan en minoritet omfattande minst 10 procent av aktiekapitalet begära att länsstyrelsen utser en minoritetsrevisor. Regeln finns till för att hindra att majoriteten utser revisorer som blundar för vissa saker.
Enligt 29 kap 7 § Aktiebolagslagen får skadeståndstalan väckas mot styrelsen av ägare som motsvarar minst 10 % av aktiekapitalet. En sådan minoritetstalan är väldigt ovanlig eftersom minoriteten får betala rättegångskostnader om man förlorar, men hela aktiebolaget får ersättning om man vinner. Dock kan det ändå vara tänkvärt som ett hot, t.ex. om regeringen skulle börja sälja ut statliga tillgångar till rea-pris, såsom skett i bl.a. Täby kommun och Stockholms läns landsting.
Ja, hur var det nu...delat ansvar ger inget ansvar, eller hur?
EU har slagit ut taket på "The Peter Principle" på ett sätt jag aldrig trott skulle kunna ske på den här sidan om 1700-talet.
Hade Alliansen velat ge medborgarna gott valfläsk så hade de kunnat bjuda på en politik styrd av samma stenhårda regler som den fria marknaden. Undrar hur många miljarder om året man hade sparat?
Men nej...enklare att vandra samma väg som S och sabba försäkrings och arbetslöshetskassan bara litet till. NÄR, undrar jag bara, kommer man att börja inse att förändringar bör göras med försiktighet och noggrann analys av konsekvenserna?
Har det något att göra med att det oftast är kvinnor som framför Riksrevisionens kritik om brister, missförhållanden samt fusk och därför inte behöver tas på lika mycket allvar som ifall en man skulle rya till om samma sak?
SvaraRadera.
SvaraRaderaNär Riksrevisionen avslöjar brister, missförhållanden och fusk – då leder det... nästan aldrig till några politiska förändringar alls
Segerfeldt kommer säkert att väcka sin site Enpartistaten nu och visa att han menar allvar.Det är jag övertygad om.
Jag vill gärna att Timbro, Neo och Peo och Treo, samt den hela högra bloggvärlden och borgarmedierna nu drar igång samma skitstormar som när riksrevisionen hade kritik under förra regeringen.
Jag kan känna att Riksrevisionen ibland har en något kameral och stelbent synpunkt på hur saker och tinga ska vara.
SvaraRaderaDet är väl kanske inte så konstigt med tanke på att de är revisorer, men det är väl ändå ett skäl till att rapporterna ändå tas med en liten nypa salt.
Sedan ska man också komma ihåg att Riksrevisionen arbetar på uppdrag av riksdagen. Det är alltså inte upp till Riksrevisionen att granska riksdagens beslut dvs. den förda politiken.
Riksrevisionens roll är att granska regeringens och myndigheternas genomförande av den beslutade politiken. Så jag vet inte vad det är för politiska förändringar man skulle ha velat se.
Ett företag måste hålla ned kostnader och presentera resultat. Revisorer räknar ihop om så har skett eller ej. I de fall personal har missbrukat resurser sker oftast snabbt avsked eller att de uppmuntras söka annan anställning.
SvaraRaderaInom politiken behöver vare sig kostnaden hållas nere ELLER resultat presenteras. Och om resurser missbrukas sker...ingenting. Samma personer sitter kvar och fortsätter bruka resurser med vild inkompetens tills regeringsskifte sker (om ens då).
Jag kan förstå att riksrevisionen klagar. En revisorförma för ett företag hade vid det här laget sagt upp kontraktet eller dragit in ISO för företaget.
Framförallt stör det mig att ingen någonsin tvingas ta ansvar för uppenbart vansinniga politiska och byråkratiska beslut.
SvaraRaderaDet är ju väljarna som ska utkräva ansvar.
SvaraRaderaMen när vi ändå talar om liknelser med aktiebolag så skulle man ju kunna fundera över två koncept som finns i den världen.
Enligt 9 kap. 9 § Aktiebolagslagen kan en minoritet omfattande minst 10 procent av aktiekapitalet begära att länsstyrelsen utser en minoritetsrevisor. Regeln finns till för att hindra att majoriteten utser revisorer som blundar för vissa saker.
Enligt 29 kap 7 § Aktiebolagslagen får skadeståndstalan väckas mot styrelsen av ägare som motsvarar minst 10 % av aktiekapitalet. En sådan minoritetstalan är väldigt ovanlig eftersom minoriteten får betala rättegångskostnader om man förlorar, men hela aktiebolaget får ersättning om man vinner. Dock kan det ändå vara tänkvärt som ett hot, t.ex. om regeringen skulle börja sälja ut statliga tillgångar till rea-pris, såsom skett i bl.a. Täby kommun och Stockholms läns landsting.
Johan Tjäder,
SvaraRaderanu är det inte regeringen som har sålt ut någonting vare sig i SLL eller i Täby men jag förstår din poäng.
@HAX
SvaraRaderaJa, hur var det nu...delat ansvar ger inget ansvar, eller hur?
EU har slagit ut taket på "The Peter Principle" på ett sätt jag aldrig trott skulle kunna ske på den här sidan om 1700-talet.
Hade Alliansen velat ge medborgarna gott valfläsk så hade de kunnat bjuda på en politik styrd av samma stenhårda regler som den fria marknaden. Undrar hur många miljarder om året man hade sparat?
Men nej...enklare att vandra samma väg som S och sabba försäkrings och arbetslöshetskassan bara litet till. NÄR, undrar jag bara, kommer man att börja inse att förändringar bör göras med försiktighet och noggrann analys av konsekvenserna?
RE: Scary Devil Monastery
SvaraRadera"Hade Alliansen velat ge medborgarna gott valfläsk så hade de kunnat bjuda på en politik styrd av samma stenhårda regler som den fria marknaden."
Så kan det nog vara. Men alliansen är lika måna om sitt eget och de sinas sittfläsk som oppositionen.
/Eskil