The Ghost in the Machine

Jag sitter och funderar på utmaningen till bloggdebatt hos en av de där sista kloka moderaterna, Kent Persson. Ämnet är "Bloggarnas roll i det politiska samtalet". Snabbt inser jag att detta kommer att bli väldigt långt. Och möjligen rätt så intressant.

Låt oss börja med FRA-striden, där denna blogg hade en central roll. Det berodde på att jag var i direkt kontakt med många av de stridande. Och på att jag kanske har näsa för vad som är nyhetsmässigt och "dramaturgiskt rätt". (Ibland brukar jag likna denna blogg vid en kvällstidning i bloggosfären. ;-)

FRA-striden hade allt. Liten kille mot stor kille. Rätt mot makt. Osäker utgång. Kända aktörer. En kallsvettig statsminister. Läs hela historien, från det enträgna ropandet i öknen till den totala mediecirkusen här. Eller i min gratisbok Bloggen som politiskt vapen. Jävlar vad det var åka av.

Det var dramatik, demonstrationer och ett tag riskerade jag att bli inplockad av polisen, eftersom denna blogg ansågs vara ett hot mot rikets säkerhet. Men det mest intressanta var ändå grupparbetet. Sammanlänkade bloggar med aktiva kommentarsfält gav en bredd, en kompetens, en snabbhet och en slagkraft som satte regeringen, PR-byråerna och media på pottkanten. Ett tag, efter omröstningen i riksdagen, såg det faktiskt ut som om vi hade fått hela regeringen i gungning.

Samma sommar scoopade Erik Josefsson och jag med den bloggreglering i EU som föreslogs i en rapport i Europaparlamentet. Så väl bloggosfären som media gick fortfarande på adrenalin efter FRA-omröstningen. Och den stackars sovjetutbildade journalist till estnisk MEP som skrev rapporten slets fullständigt i stycken. (Mer om även detta i boken.)

Både vad gäller bloggregleringen som rond ett och två om EU:s telekompaket (våren 2009) lyckades vi uppmana ett oerhört engagemang bland bloggkollegor och läsare – i EU-frågor, vilket i princip aldrig tidigare hade skett. Europaparlamentet dränktes i protestmail. Ledamöterna var skakade. Vissa krävde spam-filter mot mail från medborgarna. Andra insåg att starka krafter var i rörelse. Om detta inte hade skett – då hade vi aldrig nått så långt med telekompaketet som vi ändå gjorde nu i höstas.

I dag har jag och min blogg en annan roll. Nu arbetar jag med att vrida saker rätt från insidan i EU. Och bloggen är ett verktyg för att berätta vad som sker, be om råd och för att mobilisera uppbackning. Det är inte heller kattpiss. Men jag funderar fortfarande på var man kan göra störst skillnad. Som bloggare som väcker folkstormar och trycker på? Eller inne i systemet?

En sak vet jag. Den dag då jag är klar med Europaparlamentet, då kommer denna blogg åter igen att bli en nyhetsinriktad kampanjblogg som skakar om. Men allt har sin tid. Och just nu är det möjligt att vi står i en brytningstid – där man kan göra störst nytta som pirat inne i ett Europaparlament som är villrådigt vad gäller internet, fildelning, upphovsrätt och den nya ekonomin. Det är i vart fall det val jag medvetet har gjort.

Ändå spelar jag inte förstafiolen. Det gör naturligtvis vår Pirate MEP Christian Engström, som visar vägen och lyfter viktiga frågor i parlamentet. Och som levererar.

Och Christian är även en politiker som visar hur man framgångsrikt kan använda bloggen som verktyg. Han ger bilder från insidan, ber om råd, tar hjälp av sina läsare och knäpper andra MEP:ar på näsan. Kontrasten är oerhörd mot andra politiker som pliktskyldigt bloggar bara för att partiledningen har sagt åt dem att göra det. För att inte tala om de dödstråkiga och förutsägbara ombudsmannabloggarna.

Här någonstans finns svaret på frågan om bloggarnas betydelse i riksdagsvalet 2010. Som i så många andra sammanhang kommer engagemang, glädje, samarbete och visioner att slå resurser. Dessutom har den svenska bloggosfären utvecklats till en veritabel kunskapsbank, inte minst i piratfrågorna. Detta kommer att bli väldigt intressant.

Nu har jag redan skrivit en på tok för lång bloggpost. Ändå har jag en intressant sak kvar, som kräver minst lika mycket utrymme: Nätets och bloggarnas förmåga att göra summan större än delarna. Det får jag återkomma till i en del två, om någon eller ett par dagar.