2010-10-07
Datalagringen: Politik på ett skamlöst sätt
För gammelpartierna var det helt logiskt att tiga ihjäl integritets- och piratfrågorna i valrörelsen. Ingen ville förlora röster till (pp). De rödgröna ville släta över sin oenighet. Och för borgarna hade en ny integritetsdebatt kunnat vara förödande.
Och när alla de politiska partierna tiger, då tiger även media. Vilket är lite tråkigt. Det borde ligga i det journalistiska uppdraget att lyfta viktiga frågor som politikerna inte vill diskutera. Att exponera det makten försöker dölja.
Sedan fick vi en ny borgerlig regering. Och dagen efter regeringsförklaringen kom frågor om integritets- och övervakningsfrågor upp till ytan igen. Propositioner om datalagringsdirektivet / teledatalagringen och polisiär övervakning (polismetodutredningen) kommer att presenteras innan jul.
Detta är politik under skamlösa former. Det är ett hån mot de demokratiska arbetsformerna. Det är att frikoppla väljarna från politiken. Det är det svenska demokratiska underskottet i en liten Ask.
Vill vi verkligen ha det så här? Skall man kunna driva politik utan vare sig mandat eller risk för att bli ställd till svars?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som jag har förstått det är det
SvaraRaderastrategi att göra alla förändringar
som ingen vill ha omedelbart efter
valet och hoppas att folket glömt
tills det är dags att rösta igen.
Problemet är väl att det fungerar.
/Zohajar
Den största skammen är som sagt inte att gammelpartierna försökte tiga ihjäl frågan, utan att media tillät dom. Hur svårt hade det t.ex. varit att ha haft integritet som ett debattämne under slutdebatten och tvinga partiledarna att ta ställning. Fog saknades inte då t.ex. Vänsterpartiet är väldigt kritiskt till FRA. Men nej, det var som att den där stora proteststormen 2008 redan var bortglömd. Suck.
SvaraRaderaNi ser får väl se allt detta i ett större perspektiv. Detta handlar ju inte bara om lilla Sverige, utan detta med integritesfrågor, övervakning, osv berör stora delar av Europa och framförallt, USA. Där allt detta har sitt ursprung. I det perspektivet är det bara "naturligt" att det ser ut som det gör i dagens politiska värld. Det handlar inte längre om vad vi medborgare vill. Den tiden är förbi.
SvaraRaderaMedia i Sverige har politisk "färg", och lyfter sålunda inte upp frågor som är obekväma för de sina.
SvaraRaderaDet mer tragiska är att undersökning på undersökjning visar att en stor majoritet av väljarna inte bryr sig om fundamentala ideologiska frågor, utan om detaljer som är aktuella vid valet.
Detta är demokratins förfall. :-(
Werner: ja, det känns onekligen ibland som att vi lever under Weimarrepublikens sista år.
SvaraRadera"Det borde ligga i det journalistiska uppdraget att lyfta viktiga frågor som politikerna inte vill diskutera. Att exponera det makten försöker dölja." Detta är ett väldig viktigt påpekande! Media lever inte upp till sina ideal!
SvaraRaderaTänk om upphovsrättslobbyn, SÄPO, m.fl. grupper ställt upp med glåpord, smutskastning och kanske rent av stenkastning på Piratpartiets möten! Då skulle säkert PP fått en bra bit över 4% i valet!
Det stämmer inte riktigt att media höll tyst. Då och då dök integritetsfrågorna upp i valrörelsen, men de hamnade som vanligt i skuggan av plånboksfrågorna och dramatiken omkring SD:s inträde i riksdagen.
SvaraRaderaDe gånger som integritetsfönstret öppnades lyckades inte PP utnyttja läget.
SvD lyfte fram datalagringsdirektivet. Ganska stort utrymme ägnades åt frågan. PP fick också möjlighet att lägga fram sina hjärtefrågor i såväl SVT som TV4. Dessa framträdanden lämnade dock en del övrigt att önska.
I SVT:s valundersökning står det ganska klart att integritetsfrågorna inte alls hamnar högt när det gäller val av parti. Att den låga prioriteringen främst beror på bristande mediebevakning tror jag är en kraftig förenkling.
Intresset för frågor av denna typ kommer och går. Just nu verkar det vara ganska halvljummet i opinionen. Datalagringsdirektivet kommer därför att röstas igenom under relativ tystnad. Här finns inte heller någon politisk dramatik, eftersom majoriteten för förslaget redan är ordnad. Många journalister är nog dessutom riktigt trötta på debatten.
Värt att också uppmärksamma är att den nya it-ministern inte var riksdagsledamot, vilket brukar innebära att hon får en svagare position. Alltid bra när statsministern vill baxa igenom saker.
SvaraRaderaOch idag avslöjar SvD att de svenska trupperna i Afghanistan har varit invecklade i många mycket allvarliga strider mitt under valrörelsen utan att ett ord om detta rapporterats, ens till politikerna i Försvarsutskottet. Att armén gjorde allt för att mörka information som kunde ha gynnat de rödgröna med deras krav på tillbakadragande av trupperna förstår man ju, oavsett om de har laglig rätt till det eller ej. Vad man undrar är snarare om SvD fick reda på detta nu, eller om de hade informationen redan under valrörelsen?
SvaraRaderaDe kommer att ställas till svars, om fyra år...
SvaraRaderaFöljande handlar visserligen om politik och media, men är ändå off topic.
SvaraRaderaJag vill minnas att HAX för ett tag sedan hade funderingar kring trovärdigheten hos nyhetskanalen RT (Russia Today).
Det statliga amerikanska organet för internationella nyhetssändningar BBG (Broadcasting Board of Governors) har nyligen pekat ut ett par "fiender" bland utländsk media.
Jag låter stasfinansierade RT rapportera om händelsen:
RT as Public Enemy?
Någon som trodde att det kalla kriget var över?
Åttitalsnostalgi
Jo, visst kom saken upp i media. Problemet är att partierna inte ville debattera.
SvaraRaderaBlockpolitiken i det här valet var värre än något vi sett förut. Blocken var ju fram till 1988 tämligen självklara och informella. Nu var allting som låg utanför plattformsdokumentet farlig mark.
Sen var medierna ganska flata. Utfrågningarna i SVT blev ju mer uppvisning där den mesta tiden spenderades på partiernas egna profilfrågor.
Så länge folk röstar på skit så kommer vi få skit.
SvaraRaderaKlaga inte bara på politikerna, klaga på alla de som röstade fram dem. De bär ansvar för förtrycket av andra individer och de förtjänar inte att få bli kallade liberaler.
Alla kan snacka frihet, men det som avgör är hur man agerar när det blir skarpt läge.