2010-10-01

Hur kan den svenska EU-kritiken se ut?


I en del artiklar och i andra sammanhang har jag ställt frågan hur den svenska EU-kritiken kan få luft under vingarna – och hur den skall se ut. Många vill diskutera ämnet. Men få kommer med konkreta förslag. Så jag tycker vi dra saken ett varv till, här på bloggen.

Till att börja med är frågan hur en rimlig EU-kritik ser ut.

Handlar det om ett utträde? Den frågan finns inte ens på den politiska dagordningen i dag. Och det enda alternativ som tycks stå till buds är att gå tillbaka till EES-avtalet, för att inte mista den fria rörligheten. Det innebär en norsk situation, där man ändå tvingas köpa alla EU:s påfund – utan att kunna vara med och påverka. Inte så bra, kanske.

Går EU att driva tillbaka till ett mellanstatligt samarbete istället för ett överstatligt? Efter Lissabonfördraget verkar det svårt.

Eller skall man gilla läget och köpa att EU nu i praktiken är en federalstat – och kämpa på alla områden för att så många beslut som möjligt skall föras ner till nationell nivå?

Ett annat alternativ är att ta ett djupt andetag och hoppa i det kalla vattnet för att försöka påverka allt som sker i sak. Att kämpa för att stoppa alla dumheter, eller i vart fall försöka vrida till besluten så att de inte blir allt för dåliga. Det är i så fall en ändlös kamp, som måste föras dagligen, under all överskådlig tid.

Den andra frågan är hur motståndet skall organiseras?

Till att börja med bör det ske på ett sätt som lyfter den liberala EU-kritiken. (EU-kritik som bygger på främlingsfientlighet, nationalism, protektionism och andra reaktionära plattformar vill i vart fall inte jag vara en del av. Möjligen att människor som har ett sådant anslag kan tänkas rösta på ett liberalt EU-kritiskt alternativ, i brist på annat. Men jag ser dem inte som lämpliga eller ens möjliga partners i det praktiska arbetet.)

I dag är ju faktiskt Piratpartiet en av de mer "EU-kritiska" svenska krafterna, i och med vårt motstånd mot övervakning, försvar av de medborgerliga fri- och rättigheterna etc. Men är det troligt, möjligt eller lämpligt att (pp) breddar sig till ett mer klassiskt EU-kritiskt parti? Jag är inte helt säker.

Går det att blåsa liv i Junilistan igen? De har trots allt gratis, distribuerade valsedlar även i nästa EU-val. Men är det möjligt att göra på en liberal plattform? Kanske. Kanske inte.

Kan man använda Klassiskt Liberala Partiet som plattform – eller kanske bygga upp något nytt? Det som talar mot detta är de praktiska problemen. Bara att få ut valsedlar är mer än ett nytt parti normalt mäktar med. (Men visst vore det kul med ett parti med plattformen individuell frihet, ekonomisk frihet och EU-kritik.)

Hur som helst måste något ske. Den rimliga, liberala EU-kritiken måste upp på banan. För det vore förfärligt om Sverigedemokraterna skulle bli det samlande och kanske enda alternativet för svenska EU-kritiker i europavalet 2014.

15 kommentarer:

  1. En idé vore att låta junilistan (eller piratpartiet) byta namn till något i stil med EU-kritikerna 2014.

    Sedan varvar man kandidaterna. Efter varje kandidats namn står det junilistan eller piratpartiet, så får folk kryssa det som passar dem bäst.

    Man skulle till och med kunna ha med några bra oberoende kandidater och folk med andra partinamn, som till exempel KLP.

    SvaraRadera
  2. Men det måste ordnas av junilistan eller piratpartiet för att man skall kunna dra nytta av deras gratis distribuerade valsedlar.

    SvaraRadera
  3. Reformlistan - EU 2014

    SvaraRadera
  4. Jag uppfattar inte Piratpartiet som EU-kritiskt.

    Jag vet inte om det finns behov av ett EU-kritiskt parti. Vi behöver former för att samarbeta över landsgränserna och nu är det EU som finns. Gillar vi samarbetsformerna så finns det ju alla möjligheter att driva dem i vilket parti som helst.

    Man kan ju ha synpunkter på hur Sverige styrs också, och i bland undrar jag om inte man skulle bryta loss delar av landet, men det är ju en uppförsbacke att få gehör för det.

    I sakfrågorna däremot ska ju idiotin motarbetas närhelst det behövs.

    SvaraRadera
  5. Hax:

    Har inte vara-med-och-påverka-argumentet visat sig vara ganska tomt? Det handlar väl snarare om vara-med-och-bli-överkörda än något annat...

    Det finns inte ett enda historiskt bevis för att en stats expansion går att stoppa. Enda undantaget torde vara vid tillfälliga revolutionära förändringar (såsom sovjetunionens fall), men även direkt efter detta börjar staten expandera igen. Det är därför t. ex. idén om "nattväktarstaten" är att se som en utopi. Detta gäller naturligtvis för idén om ett begränsat EU oxå. Tyvärr. Därför anser jag att ett urträde är att föredra även om det finns eventuella nackdelar med detta oxå.

    SvaraRadera
  6. Hur hjälper det att vara EU-kritiker i EU parlamentet?

    Om man vill utträda så är det ju riksdagen som gäller. Och nu skrivs ju EU-medlemskapet in i grundlagen, så det krävs en stor majoritet under två mandatperioder att gå ur.

    Folkomröstningar sker för att gå ned sig ännu mer i träsket, aldrig om att gå ur.

    SvaraRadera
  7. Ja, med tanke på att 50% av befolkningen är EU-kritisk så vore det inte allt för skevt om det även fanns ett EU-kritiskt parti.

    För övrigt bra alternativ som listas här. Jag tror på en kombination av åtgärder. Att försöka driva EU i riktning mot ett mellanstatligt samarbete, bort från en superstat och samtidigt försöka stoppa de värsta förslagen och om inte det lyckas åtminstone försöka förändra dem till det bättre.

    Detta kan göras i samarbete med andra likasinnade i Europa. Som t.ex. La Quadrature du Net. Det vore inte helt fel om man dessutom kunde få en färgstark person som t.ex. Nigel Farage med på tåget.

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte riktigt om det blir på EUs bord detta borde hamna, men logiken säger att det borde vara så. Då FN skiter i att sätta press på nationer som agerar felaktigt, och den vanliga asylpolitiken är helt märklig.

    Jag och min sambo hade en ganska givande diskussion där vi kom fram till att 6% av svenskarna bör inte vara rasister, (SD) utan röstar pga andra anledningar (missnöje).

    Invandringspolitiken känns märklig, rent allmänt. Framförallt så borde det ligga på EUs bord att ta fram en gemensam flyktingpolitk där det inte blir att länder som Danmark och Finland helt kan vägra ta emot flyktingar. Jag tror man är trötta på att andra länder skiter i att ens ta upp problemet, och våra politiker bara tittar på oss med skeva ögon.

    Det finns någon enstaka lag, men det borde vara en sak att vara EU kritisk mot att man inte agerat på detta alls, trots det är en av EUs viktigaste uppgifter.

    Som vanligt problemet med integriteten, inget nytt. Någon (jurist) borde kolla och skriva lite fint om hur exakt övervakningshysterin strider gentemot mänskliga rättigheter.

    Transparensen inom EU är en annan sak att vara kritisk mot, känns som det hänger ihop med övervakningsmanin.

    Lobbyisternas inflytande (som i alla andra beslutsfattande organ) borde kunna regleras. Loggbok/dagbok för alla parlamentariker tills det att man kommit på rätt köl med övervakningen kanske? rent-mjöl-idiot-argument ?

    // Johan Andersson

    SvaraRadera
  9. Jag har alltid varit starkt kritisk till EU - helt enkelt för att det från början till slut är en dålig idé som bygger på fel grunder.

    Men du har helt rätt, nu sitter vi med skiten vare sig vi är i eller utanför.

    Jag tror att det enda sättet att få bukt med eländet är att riva det inifrån.

    Börja med att bilda opinion för att avskaffa kommissionen. Där kan PP vara drivande av egen kraft, det ligger helt i linje med PPs ideologi.

    Men gör det framför allt genom att opinionsbilda bland andra parlamentariker.

    När kommissionen är borta har vi kommit ett rejält steg framåt. Fram till dess ska vi nog ha räknat ut några steg till.

    SvaraRadera
  10. protektionism är bra! det är detta som vissa liberaler inte fattar, vi måste vara detta för att stoppa the New World Order!

    SvaraRadera
  11. Kan man inte se och lära av engelsmännen? Farages UKIP har gått relativt bra. Sedan finns ju redan Europe of Freedom and Democracy i Europaparlamentet, de är kanske för mycket höger för att vara liberala, men man kan ju alltid se och lära?

    SvaraRadera
  12. 1) EU-kommissionen måste kunna röstas bort.

    2) Det måste byggas ett ideal att EU främst ska handla om frihandel och passfrihet.

    3) Vi måste fråga riksdagspolitikerna exakt vad som behöver uppfyllas för att vi ska få en folkomröstning om utträde. Oavsett om det är troligt eller inte har vi rätt att få veta. (Vem har egentligen rätt att initiera en folkomröstning?)

    SvaraRadera
  13. Jag ser ingen anledning till att Sverige ska vara med i EU. Norge klarar sig bra genom att stå utanför och även om de saknar visst medinflytande så har de ändå bra mycket fler valmöjligheter än Sverige som måste anpassa sig till EU:s regler. EU är en stat precis som Sverige, det är illa nog med en så vi behöver sannerligen inte två.

    SvaraRadera
  14. Flera vägar är väl bra? Även om ett utträda känns avlägset och framför allt avgörs i Riksdagen, betyder ju inte detta att man enbart ska satsa i Riksdagen och glömma alla andra vägar. Får man in några representanter i EU, så kan de jobba fokuserat med att gräva fram skit om EU och kritisera det demokratiska underskottet där, och göra detta för EU:s egna (well...) pengar. Detta i sin tur för att skapa en långsiktig opinion mot EU där slutsteget kanske är en seger i Riksdagen.

    SvaraRadera
  15. @Hax

    Undervärdera inte hur mycket frihet som EES-länderna Norge och Island faktiskt har. De behöver bara följa en mindre del av EU:s lagar. De behöver till exempel inte införa IPRED för att bara nämna något som borde vara viktigt för Piratpartiet.

    Schweiz är inte med i EES utan har bara frihandels och samarbetsavtal. Det är en ännu bättre alternativ.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, roliga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.