Kampen om makten

En gång i tiden hade den som var stark makt i sitt samhälle. Så småningom började makten att ärvas. Även kyrkan hade makt, inte minst via sitt "informations- och tolkningsmonopol". I dessa tre fall var makt något som var i princip omöjligt att nå för vanliga människor.

Så småningom började feodalism och skråväsen att brytas upp och samhället förvandlades stegvis i kapitalistisk riktning. Här inträffade något intressant. För första gången i mänsklighetens historia blev det möjligt för människor som varken var starka eller hade fina titlar att skaffa sig en maktposition i samhället. I vart fall i teorin. Det var bara ett litet fåtal som lyckades, men det hela markerar ändå ett mycket viktigt paradigmskifte.

Därefter kom den politiska demokratin som också – i princip – gav vem som helst möjlighet att skaffa sig en maktposition. Men även här var det i praktiken bara vissa individer och grupper som verkligen lyckades skaffa sig makt. Den teoretiska möjligheten låg dock öppen för alla.

Under årens lopp har den politiska makten svällt. Man kan i dag fråga sig om det verkligen är nödvändigt att låta politikerna bestämma så mycket över våra liv. Politik är trots allt ett verktyg som kan användas för att tvinga människor att bete sig på ett visst sätt. Vilket är något som bör användas med försiktighet.

Nå väl. Vi lever nu i en tid där definitionen av makt tar ytterligare ett skutt – in i informationssamhället.

Plötsligt är makten på väg att hamna i händerna på alla som vet var man kan leta efter relevant information – och som förstår hur man kan använda den. Information har i och för sig alltid givit ett övertag. Men det var först i slutet av 1900-talet som man riktigt började förstå vad detta innebar, i ett större perspektiv.

Den här gången handlar det om att makten decentraliseras på riktigt. I informationssamhället är det i princip oviktigt vem du är – så länge du är läs- och skrivkunnig, intresserad, driftig och lite snabbtänkt. I och med detta får även föreställningen om makt som ett nollsummespel sig en törn. Många olika människor och grupper kan plötsligt skaffa sig makt och inflytande samtidigt.

Med internet fullständigt exploderar denna utveckling. Världens kunskap finns i dag vid våra fingertoppar. Det mesta man behöver veta går att söka och att finna. I informationssamhället är opinionsbildning, nyhetsförmedling, kultur och företagande områden som är öppna för alla som vill delta och dela eller ta del av information.

Där befinner vi oss i dag. Utvecklingen går så snabbt att det rent av är svårt att hinna vara visionär. Vi har ännu bara sett ett allra första embryo till det uppkopplade, globala samhället. Väldigt mycket kommer att förändras, dramatiskt.

Och detta tycker naturligtvis de gamla makthavarna inte om. Kyrkan tycker inte om att folk ifrågasätter och finner motargument. Stora och tröga företag tycker inte om att uppstickare över en natt kan nå en global marknad. De gamla mediehusen ogillar att deras informationsoligopol bryts ner av nya konkurrenter. Och politikerna tycker inte om att de i dag kan granskas och utmanas på ett helt nytt sätt.

I Anita Kratz bok Reinfeldt Ensamvargen beskriver hon vår statsminister så här "På 1990-talet stördes han av protesterna från ungdomar som visade sitt politiska engagemang genom civil olydnad. På 2000-talet är det bloggarna, internet som skapar oordning, det kaos han så hett ogillar i den politiska processen."

Så om man betraktar en del frågor som nu bubblar – till exempel krav på internetcensur, bråket om Wikileaks, försök att inskränka nätets frihet och öppenhet, företag som inte förstår att gamla affärsmodeller inte fungerar i en ny verklighet – då finns det en gemensam nämnare.

Detta är en kamp om makten. En kamp där gamla makthavare inte frivilligt tänker ge upp.