I Libyen tilläts Khadaffis flygvapen slå sönder rebellernas underhållslinjer i lugn och ro. Och regimens trupper fick rycka fram ända till Benghazi. Först då kunde världssamfundet och västvärlden enas om att upprätthålla en flygförbudszon över landet.
Det tog så långt tid att det är mycket osäkert om rebellerna kommer att kunna hålla sina ställningar, än mindre befria sitt land. Istället kan vi få se ett utdraget inbördeskrig med en galen diktator som utgör en ännu större fara för sitt folk och sin omvärld, än för bara några veckor sedan.
Världssamfundets och västs senfärdighet har ökat risken för det som alla, på goda grunder, vill undvika: Utländsk trupp på libysk mark.
Spelteoretiskt är situationen obehagligt intressant. Omvärlden framstår som obeslutsam, senfärdig och svag. Khadaffi är opportunistisk, oförutsägbar och skrupelfri. För den vanlige libyer – som bara vill leva sitt liv i lugn och ro – kan det möjligen framstå som "säkrast" att stå på regimens sida. Eller att i vart fall ge det intycket. Just nu.
Så hade det kanske inte varit om omvärlden hade klippt till med en flygförbudszon direkt när Khadaffis flygvapen började bomba sitt eget folk.
Uppdatering: Var det sedvanlig fransk nationell idiotprestige som försenade allt? New York Times skriver...
"The initial French air sorties, which were not coordinated with other countries, angered some of the leaders in Paris, according to a senior diplomat from a NATO country. Information about the movement of Colonel Qaddafi’s troops toward Benghazi had been clear on Friday, but France blocked any NATO agreement on airstrikes until the Paris meeting, the diplomat said, suggesting that the flights could have begun before government forces reached the city."
(Tipstack: Mollemand)
Saktfärdigheten är än mer oförståelig när man till skillnad från alla tidigare aktiviteter hade fått ett "go ahead" från Arabförbundet.
SvaraRaderaVad väntade man på efter det?
Man utredde ett icke-vålds-alternativ till en flygförbudszon:
SvaraRaderaAtt låta franska flygledare lära sina libyska kollegor att strejka.
Farligare om dom hade varit tillrackligt snabba? Tank pa framtida problem och det prejudikat som uppstod. Och hoppas dom tanker efter nar er tid kommer att vara misshaglig for majoriteten...
SvaraRaderaJag tror dom snabba besluten slutade med Irak.
SvaraRaderaJag tvivlar stark på att vi kommer att få se en enda militäraktion utan att gå över all information både tre och fyra gånger sen Jänkarnas hastiga intåg i Irak.
Was it a De Gaulle aspiring Sarkozy who kept Nato from reacting faster?
SvaraRadera"The initial French air sorties, which were not coordinated with other countries, angered some of the leaders in Paris, according to a senior diplomat from a NATO country. Information about the movement of Colonel Qaddafi’s troops toward Benghazi had been clear on Friday, but France blocked any NATO agreement on airstrikes until the Paris meeting, the diplomat said, suggesting that the flights could have begun before government forces reached the city."
http://www.nytimes.com/2011/03/21/world/africa/21libya.html?pagewanted=2
Perhaps France needs to redeem itself after the help they provided to the Tunisian regimes riot-control?
Att provocera fram en konflikt mellan rebeller och Saif Al-Qaddafi finns det några ekonomiska värden i det?
SvaraRaderaVem tjänar pengarna, krigs- och oljeindustrin?
Problemet i detta fallet har väl varit Ryssland och Kina som inte vill ge legitimitet till operationer som stödjer revolutioner mot diktaturer. Samt Tyskland som troligtvis bara är väldigt trötta på att hjälpa omvärlden...
SvaraRaderaOK, jag har inte följt nyheterna om Libyen särskilt noga. Men kan någon som kan berätta vilka "rebellerna" är?
SvaraRaderaDe är vanliga libyska medborgare som fått nog. De har tillgång till militära vapen. Det verkar till och med som om ett av stridsplanen som sköts ner igår tillhörde rebellerna.
De är tillräckligt organiserade för att sätta upp nationella kommunikations- och underhållslinjer. De har tagit sitt namn till minne av protesterna mot muhammedkarikatyrerna. De vill ha en socialistisk stat. De vill ha bort den gröna socialismen. De vill ha religionsfrihet. De vill ha sharialagstiftning.
Om de störtar Khadaffi är deras första mål att skapa en ny armé. Deras andra mål är att skapa en ny konstitution.
Det är få människor som jag tror skulle kunna bli en sämre statsman än Khadaffi. Men kanske lyckas man vaska fram en sådan ur det libyska motståndet...
Levan: Rebellerna är mycket riktigt en hopplock utav folk som inte gillar Khadaffi. Huruvida Libyen kommer att fungera bättre utan Khadaffieller ej beror på hur utvecklingen ter sig. Nu, när ett längre inbördeskrig verkar förestående, så är risken större att landet inte får en speciellt bra utveckling även efter att Khadaffi drivits bort från makten.
SvaraRaderaJag är övertygad om att den muslimska världen kommer att fortsätta med kusingiften och låta religionen vara den helt dominerande parametern med åtföljande stridigheter mellan sunni och shia, de brukar ju gladeligen slå ihjäl varandra.
SvaraRaderaDet finns ingen som helst anledning att tro att de strävar efter ett demokratiskt samhälle av västerländskt snitt för de har ingen som helst sådan tradition och har aldrig haft, inte på något vis.
Däremot vill de ha frihet från förtryck i form av diktatorer såsom Kadaffi och liknande despoter. De vill ha frihet att yttra sig och de vill ha frihet att slippa betala mutor för att utföra sina vardagsärenden och de vill slippa se en klass som snor vad den kommer åt.
Men någon formulerad tanke om demokrati tror jag inte förekommer. För demokrati måste man kunna kompromissa och framförallt kunna leva med kompromissen.
Något som överhuvudtaget inte KAN förekomma i ett religiöst orienterat samhälle.
Afrikanska unionen gick inte med. Man förstår Mugabe, men dom andra är dom också rädda för att det kan bli deras tur, om dom inte gör som "de vita" vill. Jag har en viss förståelse för det. Ska vi ha en värlspolis är det ändå roligare att det är Obama, än Busken. Och i detta fall blev det ju FN, vilket väl måste sägas vara ännu bättre. Hurra?
SvaraRaderaJa, det riktigt svåra i sammanhanget är väl just att precis denna bloggpost kunde skrivits 2003 fast om Irak istället. Missförstå mig inte; jag tycker inte fallen är jämförbara i övrigt, bara att din bloggpost ger lätt deja vu-känsla när det gäller omvärldens handlingskraft mot diktatorer som går långt över gränsen. Vilket egentligen bara understryker hur svåra de här sakerna är. Vad ska man i sammanhanget säga om exempelvis Burma och Nordkorea?
SvaraRaderaBBC rapporterar att det var Turkiet som inte ville gå med på någon typ av attack.
SvaraRaderaSå om det var sant undrar jag vad man använde för argument för att låsa upp situationen.
Har Turkiet sitt EU-medlemskap som i en liten ask nu?
Hoppas verkligen inte att ett EU-medlemskap för Turkiet står för dörren.
SvaraRaderaAtt EU skulle gränsa direkt mot Syrien, Irak och Iran borde falla på sin egen orimlighet.
Spelteoretiskt är frågan enkel: Oroligheterna i Libyen stoppade oljeutförseln. Oroligheterna i arabemiraten gjorde det inte. Oroligheterna i Tunisien och Egypten var irrelevanta för oljehandeln.
SvaraRaderaVar sker militära ingripanden utifrån? I Tunisien och Egypten inte alls. I Arabemiraten preventivt via grannland med gemensamt intresse (Saudiarabien). I Libyen direkt av väst.
Tack viktualiebrodern för ditt försök att få alla dessa ignoranta komentatorer att tänka.
SvaraRaderaRyssland ville väl inte vara med för deras sattelitbilder har inte påvisat nån flygaktivitet under hela tiden.
Libyen har fri sjukvård,utbildning och bostäder enilgt uppgift,kommer dom att få det under USA och EU styre?
USA blev utslängda ur Libyen när Kadaffi tog makten dom fick 24timmar på sig att lämna sin största utlandsbas på den tiden.Ojdå.I dagsläget har alla norafrikanska länder nobbat USA baser,Hmm.
Detta krig var önskat av EU,NATO/USA och det massmediala komplexet.
En tanke i bakhuvudet bara.Var det inte så att framtida vapenleveranser valde Kadaffi Ryssland,Kina i stället för EU och USA???
Det finns allt för många frågetecken runt det här för köpa västs argument för ett krig.