Den post-demokratiska staten

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Den post-demokratiska staten »

"Vi befinner oss alltså – målat med bred pensel – i en situation där politiken såväl är på väg att förlora sin legitimitet som att urholka individens fri- och rättigheter. Det är en giftig kombination. För vad kan väl möjligen gå fel om demokratin vacklar samtidigt som våra fri- och rättigheter har urholkats till den punkt där de är tandlösa?"

FN lider av moralisk kärnröta

Nybloggat på HAX.5July.org:

The UN is morally corrupt »

Om FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, som blivit en tummelplats för diktatorer och förtryckarregimer.

Dags att utreda Egypten-affären på riktigt?

Kommer du ihåg Egypten-affären – då regeringen Persson (S) i samarbete med CIA utvisade två egyptier till tortyr och skenrätt i landet de flytt ifrån?

I veckan antog Europaparlamentet en resolution om bland annat extraordinary renditions. Man vill att medlemsstaterna skall utreda vad som förekommit. [Länk»]

Innebär det att vi äntligen kan få se en ordentlig utredning och genomlysning av Egypten-affären? Förmodligen inte. Men det öppnar för pigga riksdagsledamöter att motionera om en sådan granskning, med hänvisning till Europaparlamentets beslut.

EU:s Sacharovpris till bloggaren Raif Badawi

Lite oväntat, glädjande och modigt!

Europaparlamentets människorättspris – Sacharovpriset – går i år till den saudiske bloggaren Raif Badawi – som dömts till tio års fängelse och 1.000 piskrapp för att ha kritiserat regimen och religionen.

Låt oss hoppas att detta innebär att Badawi och andra fängslade oppositionella i Saudiarabien blir benådade och frigivna. (Till exempel Ali Mohammed al-Nimr.)

Nu är frågan hur saudierna kommer att reagera. När Sveriges utrikesminister Margot Wallström tog ställning för Badawi (och kallade landets bestraffningsformer för medeltida) – då tog det hus i helvete. Men denna gång står alltså EU:s folkvalda församling bakom Badawi & Co, vilket ger ställningstagandet stor politisk tyngd.

Det hela kan dessutom ses som en markering mot att Saudiarabien fått ordförandeposten i FN:s människorättspanel, vilket inte är något mindre än en skandal och ett hån mot allt vad människorätt heter. [Länk»]

Länk: Saudi blogger Raif Badawi awarded Sakharov human rights prize »

Visa Saudiarabien din vrede!

Nybloggat på HAX.5July.org:

Too Cute to Die? »

Den Saudiarabiska regimen fortsätter att bete sig som medeltida svin. Nu är det en ung man (som greps när han var 17 år gammal) som skall halshuggas och korsfästas för att ha deltagit i protester.

Låt oss använda hundvalpstricket – och utnyttja det faktum att detta är en ung man med sympatiskt utseende för att väcka världens vrede. Det kan rädda både honom och andra som inte har begåvats med vackra drag och uppmärksamhet i globala media.

Tyst diplomati

I dag har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i 5.000 dagar, i Eritrea. Det är 13 år, på det 14:de.

Svenska UD säger sig ägna sig åt "tyst diplomati". Det verkar inte gå så bra. Vi vet inte ens om Isaak lever. Till SR Ekot säger stödkommitténs ordförande Leif Öbrink...

"Vet och vet men det är ju så att när svenska företrädare för landet träffar företrädare för Eritreas regim säger ju de till svenskarna att han lever och då är det det vi går på och då utgår vi ifrån det och jobbar därefter"

Leif Öbrink säger att de egentligen inte vet någonting om Dawit Isaaks öde. Senast någon utifrån hade kontakt med honom var i november för tio år sedan, då han var fri i två dygn. Sedan har fängelsevakter som rymt sagt han sitter i det ena eller andra fängelset och att han har flyttats.

Och den tysta diplomatin fortsätter.

Jag kan förstå att det ibland kanske är bättre med tyst diplomati än konfrontation. Men det verkar ju inte riktigt fungera i detta fall...

SR » | DM »

Saudiaffären: Möt trångsynthet med öppenhet

Det här med att Saudiarabien vägrar utfärda nya affärsvisum till svenskar...

Senast jag kollade hade EU en gemensam politik för sina yttre gränser. I vart fall för Schengen-zonen.

Så om nu saudierna inte vill ge vissa EU-medborgare affärsvisum, då bör det rimligen vara ett problem för hela EU.

Om det skall finnas något slags symmetri och konsekvens i systemet – då borde man i vart fall ta en diskussion om hur man skall göra med affärsvisum för saudier i EU.

Jag säger inte att det vore rätt eller bra med ett visumstopp. Bara att EU inte kan välja att ha en gemensam gränspolitik ibland – och ibland inte.

Men räkna inte med att EU bryr sig om oss. Sverige, svenskarna och svenska skattepengar räknas bara när de är till nytta för andra.

Räkna inte heller med att resten av EU kommer att göra något av substans för att protestera mot kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien.

Så i slutändan står Sverige ensamt. Och det är nog lika så bra.

Som suverän nation bör vi inte möta visumstopp med visumstopp. Istället kan vi fortsätta stå upp för människorätten – och samtidigt välkomna alla som vill besöka vårt land, i affärer eller för nöjes skull.

Ett hån mot människorätten

Saudiarabien uppges vilja ha ordförandeposten i FN:s människorättsråd. [Länk»]

Det är ett hån mot allt vad människorätt heter.

Saudiarabien har hitintills i år avrättat ett 40-tal människor, vilket är tre gånger så många som vid motsvarande tid förra året. [Länk»]

Saudiarabien förvägrar kvinnor och homosexuella mänskliga rättigheter.

Saudiarabien har ett medeltida straffsystem, byggt på religiöst hokus-pokus.

Saudiarabien tillåter inga andra religioner än islam att utövas inom landets gränser. Ateism betraktas som ett terrorbrott.

Saudiarabien dömer politiska dissidenter till långa fängelsestraff och piskning.

Saudiarabien dömer religiösa dissidenter till långa fängelsestraff och piskning. [Länk»]

Saudiarabien är en av människorättens största fiender. I klass med IS. Det är faktiskt ingen större skillnad mellan Saudiarabiens och IS "rättssystem" och bestraffningar. [Länk»]

Mycket av den islamistiska terrorismen finansieras dessutom från Saudiarabien.

Problemet är att många av FN:s medlemsstater inte har några invändningar emot att ha skurkstater i människorättsrådet eller ens på dess ordförandestol.

Erkännandet av Palestina blev ett självmål

Sveriges rödgröna regering erkände i höstas den palestinska staten.

Nu har Palestina ställt sig bakom Arabförbundets fördömande av den svenska regeringens syn på mänskliga rättigheter.

Regeringen har således, bevisligen lyckats ge status åt en entitet som är uttalat negativ till mänskliga fri- och rättigheter.

Ett så kallat självmål.

Lars Vilks är allt som står mellan oss och mörkret

Det finns många slags muslimer. Många, speciellt i våra länder är "muslimska ateister" på samma sätt som man skulle kunna kalla mig för "kristen ateist". Inga problem.

Sedan har vi de muslimer som aktivt utövar sin tro – som har den som privatmoraliskt rättesnöre och som i övrigt accepterar att stat och religion inte har med varandra att göra. Inga problem.

Så har vi konservativa muslimer, som är bokstavstroende på ett mer filosofiskt plan. De skulle kanske inte ha något emot sharia och jihad, men det är inte deras främsta prioritet. För dem handlar religionen om att leva fredligt, ödmjukt och måttfullt. Inga problem, i vart fall i normalfallet.

I dessa tre grupper kan man anta att Muhammedkarikatyrer i varierande grad ogillas. Men knappast i sådan grad att man tar till våld. I vart fall inte på eget initiativ.

Sedan har vi galningarna.

Här finns de mer guerilla-liknande terroristerna i al-Qaida och det Nya Kalifatet i IS/ISIS regim. (Av dem är det nog främst al-Qaida-typerna som är intresserade av att utföra terrordåd i vår del av världen. ISIS har fullt upp med sitt kalifat. Men det är inte terrorismen som är min poäng.)

Nu talar vi om bokstavstroende på en hög nivå, om islams motsvarighet till Kambodjas Röda Khmerer. För dem är det en absolut skyldighet att bokstavligen följa (valda delar av) Koranen, att tillämpa Sharia fullt ut och att använda våld för att expandera religionen.

Detta är farliga människor. På riktigt. De står för en människosyn som är både främmande och oacceptabel för oss. De är ett hot mot människors frihet, säkerhet och rättigheter. Med "oss" menar jag både "västerlänningar" och ateistiska eller moderata muslimer.

Man måste ta ställning mot detta vansinne. Man måste våga utmana de militanta fundamentalisterna.

Problemet är att nästan ingen tar ställning eller ens markerar mot de våldsamma och bokstavstroende fraktionerna av denna religion. Ingen tar en ärlig fight för vårt fria, liberala, demokratiska samhälle. Ingen står på allvar upp mot den religiösa fundamentalismen vad gäller att försvara vår tolerans, mångfald, öppenhet, människorätt och våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Ingen, utom Lars Vilks.

Hans rondellhund utmanar allt som är fel och dåligt med islam. Reaktionerna på detta konstverk är ett lackmustest på fundamentalisternas människosyn. Med sin egen säkerhet som insats utmanar konstnären religionens mörkaste sidor.

Lars Vilks rondellhund är ett oerhört viktigt konstverk – eftersom det markerar gränsen mellan det öppna, fria, demokratiska samhället och dess fiender.

Läs mer:
Våldet styr bilden av kränkningen »
What ISIS Really Wants »

Varför är svenska politiker så flata mot Saudiarabien?

Svenska kungligheter och statsråd deltog förra veckan vid den saudiarabiske kungens begravning.

Svenska företag och myndigheter ägnar sig åt vapenutveckling tillsammans med Saudiarabien.

Nu talar vi om ett land som är en odemokratisk, totalitär diktatur. Man avrättar människor som inte skadat någon annan. Man fängslar och piskar bloggare, aktivister och andra oppositionella. Man stöttar och exporterar religiös fundamentalism. Man finansierar islamistisk terrorism.

Att Saudiarabien är en skurkstat som vi bör kritisera istället för att gulla med är uppenbart.

Ändå fortsätter Sverige att stryka landet medhårs. Vilket visar att våra politiska ledare saknar principer. Det visar att vi ser mellan fingrarna när det gäller övergrepp mot människo- och medborgarrätt. Vår flathet lägger en del av ansvaret för vad som sker hos oss.

Man kan anta att allianspartierna och sossarna tycker att det är viktigare att gynna svensk vapenexport än att stå upp för frihet, humanism och demokrati. Men vad säger MP? De sitter i regeringen. Hur kan de stödja den svenska linjen? Och hur kan V stödja en rödgrön regering som kryper för en teokratisk skurkstat?

"Det får aldrig hända igen!" Bara en tom fras?

I dag är det 70 år sedan Auschwitz befriades.

"Det får aldrig hända igen" heter det. Om det ändå vore så.

Under de senaste 70 åren har vi sett många exempel på folkmord, etnisk rensning och krigsförbrytelser. Vi har upprörts över detta. Men vi har som regel inte upprörts tillräckligt för att göra något åt saken. Så "det" händer igen. Och igen.

Du, jag, Sverige, EU, västvärlden... Vi kanske inte alltid kan gripa till vapen för att försvara människor som utsätts för övergrepp i fjärran länder. Då skulle vi inte ha något annat att göra.

Men vi kan städa framför egen dörr.

• Vi kan kräva att vårt land slutar gulla med regimer som förtrycker människor.
• Vi kan tala klarspråk när människovärde och frihet kränks – oavsett var det sker och vem som kränker.
• Vi kan stå upp för de medborgerliga fri- och rättigheterna när de hotas.

Detta är din och min uppgift. Våra politiska ledare är för fega, principlösa – eller står helt enkelt på fel sida.

Kriget mot terrorn: På söndag kan vad som helst hända

På söndag samlas Europa till en sorgedag, efter terrordåden i Paris.

Människor kommer att visa värdig eftertanke och enighet. I Paris leds marschen av Hollande, Merkel och Cameron – följda av B-laget, med bland andra Löfven.

Alla blickar, alla kameror kommer att vara riktade mot denna – på riktigt – mycket viktiga händelse.

Samtidigt, i en annan del av Paris, samlas EU:s inrikesministrar. Sverige representeras av Anders Ygeman (S). EU:s inrikeskommissionär Dimitris Avramopoulos och USA:s justitieminister Eric Holder är med på mötet.

Detta är tillfället de har väntat på.

Det är dessa människor som har som uppgift att leverera något mer, något nytt i kriget mot terrorismen.

Det går snart inte att massövervaka mer än man redan gör. Så vad kommer de att föreslå?

En sak vet vi. De kommer att stadfästa PNR, den närgångna registreringen av flygpassagerare. Sedan kan Europaparlamentet, Amnesty och Piratpartiet säga vad de vill.

Men det räcker inte. (För övrigt sker sådan registrering redan, fast inte officiellt.)

Så man kommer att ge sig på den fria rörligheten, på riktigt. Man kommer "tillfälligt" att återinföra passkrav eller motsvarande vid gränspassager i EU. Med registrering i SIS. (Något användning skall ju EU ha av den där vansinnigt stora datamaskin som SIS och Europol har köpt.) Man vill helt enkelt veta var människor befinner sig.

Många EU-stater vill redan skrota den fria rörligheten, så det är lättsålt.

Då blir dessutom alla främlingsfientliga människor glada.

Frågan är om man kommer att stanna där. Punkterna ovan är redan sådana som är problematiska i relation till de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna. Kommer man att fortsätta på den vägen?

Kommer man att börja arbeta på en europeisk Patriot Act? Är detta tillfället våra politiker och byråkrater kommer att gripa för att harmonisera EU:s terrorlagstiftning med den amerikanska?

Det är tyvärr inte speciellt långsökt.

(Du läste det här först.)

FN-kritik mot massövervakningen

Nybloggat på HAX.5July.org - en puff för FN-rapporten om massövervakning:

UN Human Rights Commissioner takes a stand against mass surveillance »

Det börjar röra på sig...

Välfärdsstatens mörka sida

Den generella välfärdsstaten – de flesta tar den för given, få ifrågasätter den och alternativen diskuteras över huvud taget inte i vårt land.

Ändå finns det många problem. Välfärdsstaten leder människor in i tron att alla kan leva på andras bekostnad. Den skapar monolitiska lösningar där en storlek förutsätts passa alla. (Och där den som faller ur systemet som regel inte har några andra livlinor.) Den leder till dålig användning av befintliga resurser. Och den innefattar som regel ett högst tvivelaktigt element av omfördelning under tvång och hot om våld.

Det där är saker vi borde diskutera.

Och det finns faktiskt ett område där problematiken börjar tränga sig på. Det gäller människors rätt att flytta fritt och bosätta sig var de vill. Där är den generella välfärdsstaten en stoppkloss. (Och det är kanske inte att förvånas över. Folk vill inte släppa in andra i det system som de har tvingats betala för.)

Nu tror jag som sagt inte på den generella välfärdsstaten. Jag är rätt säker på att den i längden är ett ohållbart koncept. Jag ifrågasätter den som modell för att skapa välstånd för så många som möjligt. Och jag tror att den aldrig kan ge människor verklig trygghet.

Däremot tror jag på människors rätt att flytta till nya platser och bosätta sig där de vill. (Så länge de inte ligger andra till last eller inkräktar på andras negativa rättigheter.) Sverige skulle bara må bra av lite mer folk och djupare genpool.

För mig går detta väl ihop. Kritiken mot välfärdsstaten och idén om öppna gränser fungerar tillsammans, samtidigt.

Förmodligen känner även Sverigedemokraterna att deras budskap går ihop: Det är det omvända. De försvarar den generella välfärdsstaten och säger nej till invandring. (Notera nu att jag säger att deras budskap går ihop, i meningen att det inte motsäger sig självt. Även om jag starkt ogillar det i substans.)

Men i övrigt är svensk politik fullständigt förvirrad. Alla traditionella riksdagspartier försvarar den generella välfärdsstaten – samtidigt som de försöker ge intryck av att vara öppna, toleranta och kosmopolitiska. Men det flyger inte. Man kan inte samtidigt vara för en sluten välfärdsstat och för fri rörlighet. Så det politiska Sverige säger en sak och gör en annan. I all praktisk handling – faktiskt – samma sak som (SD). Det vill säga att de offrar den fria rörligheten till förmån för välfärdsstaten.

Så väl regeringen som de rödgröna bygger murar runt Sverige och EU. De låter människor som bara söker ett bättre liv drunkna ute på Medelhavet. De ser åt andra hållet när EU:s Frontex-styrkor skjuter flyktingar i ryggen vid EU:s yttre gränser. De är så rädda för dynamisk utveckling att de bara ser problem och hot där de skulle kunna se möjligheter.

Regeringen och de rödgröna försöker framställa sig själva som moraliskt överlägsna, jämfört med (SD). Men i själva verket finns alltså ingen större skillnad. I riksdagen har den generella välfärdsstaten 100-procentigt stöd. På bekostnad av människors frihet.

Men det kan vårt lands politiker inte erkänna. Inte ens för sig själva.

Sluta fippla med våra grundläggande rättigheter!

I politik i allmänhet och EU-politik i synnerhet stöter man ofta på begreppet "att göra en avvägning mellan grundläggande rättigheter och X" – där X till exempel kan stå för kriget mot terrorismen, jakt på fildelare, skydda barnen från allehanda mörka krafter eller bekämpa brottslighet. Eller i stort sett vad som helst.

Låt oss ta en närmare titt på begreppet. "Att göra en avvägning..." När man gör en avvägning, då väger man olika saker mot varandra. Båda sidor får som regel backa. Man kompromissar.

Vad är det då vi förväntas kompromissa om, i detta fall? "Grundläggande rättigheter." Det vill säga de allra viktigaste värden som vi bygger vårt samhälle på. Grundpelaren för vår demokrati, vår rättsstat och vår frihet.

Hm... Kompromissa? Låt se... Nej.

Aldrig i helvete.

Vem behöver tokiga terrorister när våra politiker själva springer runt och river ner våra grundläggande rättigheter? Då förlorar vi ju ändå, på walk over. Då är det politikerna som är hotet mot vanligt folk och mot ett rimligt samhälle.

Speciellt skruvat blir det när "x" är att skydda särintressen mot verkligheten. Till exempel när det gäller att skydda stora, multinationella företag mot marknaden.

Som film- och musikindustrin. Den vägrar acceptera och anpassa sig till verkligheten. Dessa företag kräver speciallagar för att försvara sin förlegade affärsmodell. De är beredda att offra ett fritt och öppet internet, att övervaka oss alla och att privatisera rättsskipningen om så krävs.

De flesta politiker har inga som helst problem med detta.

Vart leder den logiken? Man kan tänka sig att bönderna skulle tycka att det vore praktiskt och kostnadseffektivt om de fick hålla slavar. En avvägning mellan grundläggande rättigheter och behoven hos en hårt pressad bransch...

Nej. Det finns ingen skillnad i art. Bara i grad. Men man kan inte bli bara lite gravid. Antingen accepterar och repekterar man de grundläggande rättigheterna – eller också gör man det inte.

Vi får inte förslappas när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Dessa måste ständigt försvaras, till varje pris.

Det gäller även om hotet kommer från en liten gullig tant som säger "Men tänk på baaarnen..." Ledsen. Men allas våra grundläggande rättigheter är viktigare. Därmed inte annat sagt än att vi skall försöka skydda våra barn. Dock inte genom att till exempel införa censur, som en del EU-höjdare vill.

Slappheten vad gäller mänskliga och medborgerliga rättigheter har nu nått den punkt där många politiker reflexmässigt, som första förslag, föreslår rättighetskränkande lagar och åtgärder – även när det finns andra (och bättre) alternativ till hands.

I dag tar politiken bort en del av våra rättigheter här och lite av våra friheter där. Det sker i små steg och som regel utifrån de bästa intentioner. Det mesta kan rättfärdigas, motiveras eller bortförklaras. Även riktigt dåliga saker.

Det är därför det är viktigt att sätta en gräns. Och det är precis det grundläggande fri- och rättigheter handlar om. Sådant som man inte rör. En förbjuden zon för politiker. Saker som byråkraterna skall hålla sina tassar borta ifrån.

Och eftersom politiker och byråkrater inte längre verkar förstå betydelsen och värdet av våra grundläggande, medborgerliga fri- och rättigheter – så är det nu upp till oss, folket, att försvara dem om vi vill ha dem kvar.

[In English»]

Rätten till privatliv - en politisk rågång

Integritet – rätten till privatliv – markerar en politisk rågång.

Antingen intar man den klassiskt liberala ståndpunkten: Att medborgarna är individer, som skall bedömas utifrån sina handlingar.

Eller också väljer man den socialistiska eller konservativa synen: Att medborgarna bör betraktas och behandlas som ett kollektiv.

Här skall sägas att i princip ingen förnekar behovet av övervakning när det gäller människor som misstänks för allvarliga brott (eller förberedelse för sådana).

Vad frågan handlar om är om man är beredd att acceptera övervakning av alla medborgare, alltid. För säkerhets skull.

I den allmänna debatten cirkulerar övervakningsfrågorna ofta kring terrorism, droger, trafficking, sexuellt utnyttjande av barn, den allmänna ordningen och liknande alarmerande ämnen.

Men skälen som anges för övervakning har inget att göra med hur vi närmar oss övervakningsfrågorna som sådana. Allt kan ursäktas och motiveras. I princip allt.

Rätten till privatliv kan inte avgöras från fall till fall. Gränserna för vad de folkvalda anser vara acceptabelt eller ej flyttas nämligen beroende på tidpunkt, samhällsklimat och plats. Vi har ingen garanti för att den härskande klassen kommer att använda övervakning endast i rimliga syften, för all tid.

Vi måste dra en gräns, som bygger på principer.

Övervakning bör endast få användas när det föreligger en substantiell misstanke om att ett allvarligt brott har begåtts eller är på väg att begås.

När denna princip har slagits fast – men först då – är vi redo att gå över till den dagliga diskussionen om vad som skall vara lagligt respektive olagligt. Vilket är en evig och ständigt föränderlig process.

Vi måste helt enkelt börja med att acceptera och respektera rätten till privatliv som en grundläggande mänsklig rättighet. På riktigt.

Att som i dag hantera övervakningsfrågorna dag för dag och fall för fall kommer tveklöst att urholka vår rätt till privatliv helt och hållet. Det räcker med en snabb blick på politiken för att få detta bekräftat.

Ett samhälle som inte respekterar medborgarnas rätt till privatliv kommer att bli ett synnerligen obehagligt, fientligt och farligt samhälle. Inte minst för de oskyldiga.

Vi – folket – måste kräva vår rätt till ett skyddat privatliv åter. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

[In English] [Även hos Falkvinge]

Putin, Bildt och Pussy Riot

Två år i fångläger blev alltså straffet för de tre medlemmar av Pussy Riot som framfört en protest mot Vladimir Putin i en av Moskvas kyrkor.

I sak är det oerhört. Två år för att ha kritiserat en politiker.

Och ur Putins perspektiv kan detta inte heller vara helt lyckat. Visserligen har han nu hamrat in budskapet att man skall sitta ner och hålla käft i Ryssland. Men processen har samtidigt givit Pussy Riots budskap en oerhörd spridning.

Svenska borgerliga politiker har sällat sig till de upprördas skara efter domen. För en gångs skull handlar det ju om en rättighetskränkning som de själva inte råkat medverka till, i den svenska riksdagen eller i EU. Så de gör just nu allt för att framstå som precis så engagerade i människorättsfrågor som de borde vara även till vardags.

Även om fallet med Pussy Riot väckt oerhörd uppmärksamhet skall man hålla i minnet att detta varken är den första eller den värsta rättighetkränkningen i Putins Ryssland. Snarare är inskränkt press- och yttrandefrihet, rättsövergrepp och våld mot oppositionella vardagsmat där.

Det är obehagligt med ett Ryssland som inte bara gör karottunderlägg av medborgerliga fri- och rättigheter – utan som även är hotfullt mot vissa av sina grannländer och som nu åter är allt tyngre militärt rustat. Speciellt som Ryssland är ett land i Sveriges omedelbara närhet.

Free Pussy Riot!

"Det får aldrig hända igen!"

Men det gör det.

Och som vanligt gör vi inget åt saken.

I morgon, onsdag: EU-parlamentariker om Bradley Manning

Ännu en heltokig dag på kontoret. Jag vadar genom floder av papper. Christian och Erik sitter i rummet bredvid och torterar (rätt högljutt, faktiskt ;-) tjänstemän från kommissionen. Det blir inte så mycket mer bloggat i dag...

Jag vill dock ge heads up om en sak som händer i morgon, onsdag:

Kl 11:30 hålls en presskonferens i Europaparlamentet - om Wikileaks påstådda uppgiftslämnare Bradley Manning.

Ledamöter från flera grupper kommer att göra ett gemensamt utspel, som rör Mannings medborgerliga rättigheter - med anledning av hans långa tid i fångenskap utan rättegång.

Presskonferensen livestreamas här kl 11:30:
http://live.europarl.europa.eu/asx/ext/channel01.asx

"MEP's Marisa Matias (GUE/NGL), Christian Engström (Greens-EFA), Ana Gomes (S&D), Marietje Schaak (ALDE) and Christofer Fjellner (EPP), will present to the press a letter addressed that same day by themselves and 50 other colleagues of the European Parliament to President Obama, Members of the US Congress, and U.S. military authorities."