Tisdagens EU-möte om den grekiska krisen resulterade inte i något direkt konkret - varpå både börskurserna och euron har börjat falla.
Problemet är att man sitter med ett olösbart problem: Euron och EMU som sådana. En centralstyrd valuta och en centralstyrd ränta för olika, spretiga ekonomier fungerar helt enkelt inte. En storlek passar inte alla.
Nu börjar många diskutera att lyfta ut Grekland ur EMU, som ett seriöst alternativ. Något som fram tills nu bedömts som "otänkbart".
Men även det omvända diskuteras: Att Tyskland stiger ur EMU. Just nu minskar den tyska exporten till andra EU-länder. Istället vänder man sig mot marknader som Indien och Kina. Och det är rätt uppenbart att tyska folket inte är roat av tanken på att deras ekonomi kan komma att dras ner av andra europeiska ekonomier. Solidariteten har helt enkelt en gräns. Och det gäller att göra något innan det "sann-tyska" partiet eller någon annan populistisk gruppering etablerar sig på den tyska politiska scenen.
Jag var och lyssnade på ett seminarie om dessa frågor under onsdagen, arrangerat av Open Europe. Och det är rätt uppenbart: Bailouts är ohållbara i längden. Skuld bara läggs på skuld. Och i fallet Grekland är det oklart om en ny bailout över huvud taget räcker till mer än en högst tillfällig lindring.
Så vad skall man göra? Euron/EMU var en precis så dålig idé som vi motståndare en gång påstod. Och nu är stora delar av EU fast med den. Frågan är om det alls är möjligt att bygga om hela projektet utifrån något mer rimliga, stringenta, realistiska och sunda ekonomiska principer. Om vi bortser från att det är svårt att göra tårta av bajs – så tror jag att den politiska viljan och modet saknas. Jag menar, EU:s politiska ledare tycks ju inte ens riktigt ha begripit vad problemet är...
EU Observer: EU finance chiefs inch closer to agreement on Greece
European Voice: Value of Greek debt cut to record low
SVT: Regeringsombildning i Grekland
SVT: Europas demokrati utmanas
DI: Stockholmsbörsen: Greklandsoro orsakade ras
DI: Europabörser: Grekland agerade sänke
DI: Räntor och valutor: Euron försvagas
Open Europe: The ECB and the hidden cost of saving the euro (PDF)
Tänk så fort det går att glömma de valutastormar vi hade i Europa under tidigt 1990-tal. Få valutor stod pall då.
SvaraRaderaDet är väldigt lätt att peka på den här situationen som dålig, men vad hade det EGENTLIGEN hjälpt med fristående valutor?
Det är inte den gemensamma valutan som är problemet. Inte heller är det den gemensamma styrräntan som är problemet. Det är Greklands höga skuldsättning som har kunnat ske dels för att man fifflat med siffrorna, dels för att tyska och franska bankirer inte haft någon aning om vad de sysslat med och lånat ut pengar till Grekland till alldeles för låg riskpremie.
De hade de kunnat göra ändå och man hade suttit lika hårt i skiten fast inte med presumptiva kreditförluster utan med säkert redan då realiserade valutakursförluster.
Den enda anledning till att övriga regeringar är med i spelet är att det är deras egna statsbudgetar som får ta smällarna om Grekland konkar och kreditförlusterna blir verklighet.
Det är därför det behövs en gemensam bankkonkursmekanism som kan hantera bankkonkurser utan att leda till ett nytt Lehman Brothers.
Lånar man mer än vad man kan betala tillbaka så går det åt skogen oavsett valuta. Hur skulle det kunna bli på något annat sätt?
Jag var med och kampanjade för att vi skulle gå med i samarbetet och byta till Euron och nu är det snart färdigbevisat att jag höll på att bidra till en blivande katastrof.
SvaraRaderaDet behövs starkare argument än att det nog ändå inte är bättre med fristående valutor för att jag skall byta fot igen.
Johan, med fristående valutor hade greker - italienare - spanjorer osv åkt på övernattsdevalveringar för att kunna skuldsätta sig till denna nivå. Detta skedde med jämna mellanrum före eurons införande. Det är inte lika populärt att pensionera sig vid 55 och eftersträva lägst produktivitet i europa när pengen köper halft paket kaffe dagen efter med jämna mellanrum.
SvaraRaderaBankirer som inte vet vad de sysslar med , förstås. Eller, så vet de precis vad de gör men har ett klart motiv. $$$, som alla andra.
Du kan ju ställa frågan, varifrån får bankerna all denna € som de väljer att låna ut till grekiska staten.
ang. gemensamma styrräntan och hur problemfri den är kan du ju börja här: http://www.zerohedge.com/sites/default/files/images/user5/imageroot/images/SF%20Fed%20Taylor.jpg
Trevligt att träffas f.ö. HAX. Får man bjuda på en Hoegaarden ngn dag? Inte varje dag man träffar svenska liberaler.
@Tjäder
SvaraRaderaTänk så lätt det är att glömma sin nutidshistoria - eller man kanske aldrig kunde den eller förstod vad som hände.
Valutakriserna under 90-talet drabbade inte "fristående valutor". Problemet då vara att man hade bundit växelkurserna i olika "valutasamarbeten": EMS, ERM etc, etc.
Skillnaden då mot nu är bara att då kunde länderna trots allt ganska enkelt bryta bindningen till den låsta kursen och tillåta fri prissättning på sin valuta.
(Ja, ja, jag vet att stora liberaler som t ex Carl Bildt sa att en flytande valuta aldrig kommer att fungera, men Sverige har tydligen varit en nationalekonomins humla de senaste 20 åren.)
Jag har lite svårt att förstå argumentet att olika ekonomier inte kan ha samma valuta. Är norbotten samma ekonomi som stockholm?
SvaraRaderaProblemet är väl att en gemensam valuta kräver en högre flexibilitet vad gäller priser, lönelägen och arbeten - vilket är svårt politiskt. Med en flytande valutakurs så får man den här flexibilitet ändå.
SvaraRaderaEfter experimentet med euron så har jag fått uppfattningen att flera valutor är bättre än en. Kanske vore det en bra idé att också återinföra guld som betalningsmedel, eller någon form av guldmyntfot?
Här är en tung ekonom som argumenterar för att en EURO BREAKUP är oundvikling. Bra!
SvaraRaderaNouriel Roubini: "The Eurozone Heads for Break Up"
Senaste anonym: jo, Norrbotten är samma ekonomi som Stockholm. Och tittar man noga händer samma sak här - pengar måste kontinuerligt överföras från de folkrika centra som 'driver tillväxt' till de utflyttningsbygder som producerar talanger som sen flyttar in till storstan. Fast här sker det med överföringar i stället för lån och ses som normal regionalpolitik.
SvaraRadera(Stockholmarna är förresten med jämna mellanrum precis som tyskarna inte heller nöjda över att behöva 'bygga simhallar i Norrland', men då har de nog inte fattat hur det här funkar.)
Martin Björnsson: Dock tror jag knappast att landsbygden -skapar- talanger åt Stockholm. Stockholm växer helt enkelt väldigt fort och därför åker folk dit och tar jobb.
SvaraRaderaStockholm hade klarat sig även om Norrland försvann. Norrlands problem är det avlägsna geografiska läget och inte en skum politik (även om det naturligtvis inte hjälper att folk mer eller mindre säsongsarbetar).
Anonym @ 16 juni, 2011 01:10
SvaraRaderaAndra skribenter har ju varit inne på det.
Antingen för man en sund ekonomisk politik - och då går det att ha en gemensam valuta med alla de fördelar det bär med sig.
Eller så för man en osund ekonomisk politik och då är en egen valuta med flytande växelkurs ett alldeles utmärkt sätt att under lång tid dölja för folk att de får det sämre. Är det så vi vill ha det?
Vi har en global ekonomi och handel sker över snart sagt alla gränser. Självklart är det bättre med en gemensam valuta. Det är inte konstigare än att vi är överens om hur lång en meter är.
@RichardB
SvaraRaderaÖvernattsdevalveringar, nja. Skuldkrisen har ju inte uppstått över en natt heller.
Bankerna får alla € från ffa tyska och franska pensionsbesparingar. Det är ju därför alla politiker får hispan. Bankkollaps = pensionsfondskollaps = statsfinansiell kollaps
Att ha en gemensam styrränta är inte problemet, men det måste förstås hanteras på rätt sätt.
Jag tycker eurointroduktionen gick till på ett ganska vanvettigt sätt. Man låste valutakurserna mot varandra och gick således in i valutaunionen med helt olika ränteläge. Då skapade man ju sig extra problem.
Man skulle i stället ha låst styrräntorna på samma nivå och låtit valutorna svänga in sig och sedan när marknaden fått prissätta valutorna efter förutsättningen att man har gemensam ränta, först då skulle man ha låst kurserna.
Grekland m.fl. hade då inte ens kommit med, eftersom det hade framgått alldeles tydligt att den grekiska ekonomin inte var stabil. Växelkursen hade ju sjunkit ohjälpligt.
Problemet med en gemensam valuta är paradoxalt nog att den är "ärlig".
SvaraRaderaOm ett land med euro har ekonomiska problem så måste man hantera dessa genom att dra ner på utgifterna. Sänka löner,pensioner och bidrag helt enkelt.
Ett land med egen valuta typ Sverige kan däremot trixa och devalvera. Folk får lika mycket kronor i plånboken men dom blir mindre värda.
Så bättre eller sämre? Egen valuta är kanske "bättre" eftersom man kokar grodan långsamt.
@ProfessorPelotard
SvaraRaderaHistorien är inte bara nutidshistoria. Det var först på 1990-talet som det fanns handelsinstrument som valutaterminer som gjorde det möjligt att leva med flytande valuta. För det hade Sverige alltid haft fast växelkurs fast med devalveringar vid mer eller mindre väl valda tillfällen.
Det som hände från 1985-1992 var att vi fick ta smällen av en dåligt skött avreglering av valutahandeln som ledde till explosiv ökning av krediter och som till slut helt enkelt underminerade kronkursen.
Då fick vi ta den smäll som grekerna tar nu. Fast då fanns det ingen euro att skylla på så vi fick helt enkelt reda ut våra egna bekymmer.
@pelpet
SvaraRaderaNä, guldmyntfot är ingen lösning. Det skapar bara penningbrist.
Visst, genom att manipulera valutan så kan du sänka folks löner utan att de fattar vad som händer. Och det är flexibelt ett tag. Sen blir kaffet och bensinen väldigt dyr och Svensson har inte råd att flyga till Thailand.
Det bästa vore ju att var och en hade sin egen valuta. Det vore väldigt flexibelt för då kunde man sätta löner lite hur som helst och det skulle ändå stå samma belopp i lönebeskedet.
@Martin Björnsson
SvaraRaderaJag tror inte det är Stockholm som är Norrlands problem, utan det faktum att vi envisas i Sverige med att ha samma regler för alla i landet - trots att storstäderna och Norrbottens glesbygd har helt olika förutsättningar.
På samma sätt är det med EU. Om man tror att hela Europa ser ut som Bryssels innerstad ja då kommer man få regionala slitningar.
Det där måste man förstå om man ska kunna finna det som behöver vara gemensamt och ha styrka nog att låta bli att reglera sådant som mår bäst av att inte regleras på EU-nivå.
Det är den stora utmaningen för Europa, inte att vi inte kan komma överens om en gemensam valuta.
http://www.svd.se/naringsliv/grekland-kommer-allt-narmare-en-konkurs_6248636.svd
SvaraRaderaNånting slår mig alltid när det diskuteras valutakriser, börskurser, kapitalism och/eller ekonomiers upp- och nedgångar i olika politiskekonomiska forum jag följer och det är att:
SvaraRaderaTänk om alla kloka kommenterande signaturers insikter och kunskaper kunde tillämpas av de, synbarligen, inkompetenta tokstollar i diverse länders centralbanker, vanliga banker och "kloka" politiker.
Vaffö e de på dette vise'? Vad fan är det för osunt beteende Keysianismens grundtankar ger upp till hos alla penning- och finansförvaltare? Är det att de vet att någon annan alltid sopar upp skiten efter dom efteråt och att de sitter säkert själva? Är det så jävla enkelt?
@Johan Tjäder 16 juni, 2011 10:26
SvaraRaderaJo, vi hade en rörlig växelkurs mellan 1931 och 1933. Målet för riksbankens politik blev då att försvara den inhemska prisstabiliteten.
Vikten av att lämna guldmyntfoten för Sveriges förmåga att klara trettiotalskrisen har behandlats av professor Arthur Montgomery i en nu bortglömd bok.
Efter 1933 påbörjades återigen det fåfänga sökandet efter stabilitet i en värld som till sin natur är instabil.
1933 knöts kronan mot pundet och 5 år senare övergavs pundet till förmån för dollarn.
Jag har kommenterat vår kris på nittiotalet i en äldre kommentarstråd.
Dåligt genomförda avregleringar, ett befängt skattesystem tillsammans med den bundna valutakursen ledde till krisen. Olyckligtvis för grekerna står inte vår lösning till buds för dem, med mindre än att de drar lärdomar av en tidigare grekisk makthavare och riktar ett Alexanderhugg mot euron.
@ProfessorPelotard
SvaraRaderaNåja, det är klart att en fast växelkurs ju förstås kräver att det finns något att fästa vid.
Det har det från stund till annan inte gjord och perioden 1931-33 var en sådan period som initierades med bankkrascher i Tyskland.
Men man får nog också säga att förutsättningarna för utrikeshandel 1931 var väsentligt annorlunda och säkert var Sverige hjälpt av att få en 25-30 % devalvering för att ta sig genom mellankrigstiden.
Men vad är poängen? Hade tyska pensionsfonder blivit gladare av att få valutakursförluster?
@Johan Tjäder
SvaraRaderaTyska pensionsfonder hade förmodligen varit något mer försiktiga om placeringar i Grekland hade varit prissatta i drachmer istället för euro.
Men, ja, om pensionsfonderna idag hade kunnat välja mellan ett system där man då och då kommer att göra förluster pga valutakursssvängningar med dagens system där vi ser en systemkrasch framför oss så tror ja även den mest inbitne tyske merkantilist hade valt det förra.
Jag tror nog de tyska fondägarna hade bekymrat sig lika mycket för en förlust i den aktuella storleken oavsett hur den rubricerats.
SvaraRaderaMen visst, jag tror i och för sig att man inte exponerat sig lika mycket mot Grekland utan euron, men det lär man ju inte göra om.
Vi har inte sett systemkraschen än. Europas regeringar kan helt enkelt ite låta det här bli en systemkrasch.
Jag tror nog de tyska fondägarna hade bekymrat sig lika mycket för en förlust i den aktuella storleken oavsett hur den rubricerats.
SvaraRaderaDu glömmer bort tidsfaktorn.
Även om vi förutsätter att förlusten hade varit lika stor pga valutakursförändringar så är sannolikheten att förlusten hade skett lika snabbt som vid en grekisk statsbankrutt i stort sett lika med noll. (Jag talar naturligtvis om flytande valutakurser och inte devalveringar.)
Att det är en skillnad att drabbas av en stor förlust över en natt eller en lika stor sammanlagd förlust under veckor eller månader borde vara ganska uppenbart.
Vi har inte sett systemkraschen än. Europas regeringar kan helt enkelt inte låta det här bli en systemkrasch.
Hmm, vad EUs eller EZs regeringschefer kan får vi väl se. Det är ganska uppenbart att vi redan hade sett en systemkrasch om inte assistans hade kommit utifrån EU.
VORE LÄTTARE ATT "HJÄLPA" GREKLAND UTAN EUROSAMARBETET.
SvaraRaderaEx: Det är mkt lättare att hjälpa grannen, som av olika orsaker hamnat i trångmål, om man inte behöver dela hushållsekonomin med densamme.
Om vi alla delar hushållsekonomi med varann, kommer vi att bli ansvariga för hur grannen sköter sin ekonomi, och kommer inte att kunna bygga upp en, som vi ser det, sund ekonomi som kan behövas för att solidariskt kunna stötta den "slarvige grannen" med en matkasse då och då.
Eurosamarbetet kommer bara att fungera om alla medl. är lika ansvarstagande, med korruptionsfri kultur o s v. Jag menar, hur många vill egentligen vara medansvariga till grannen Berlusconis hushållsekonomi t ex?
Nej, med min kristna livssyn vill jag värna om människans lika värde, att hjälpa andra oavsett nationalitet, religion o s v, men en sak har jag lärt mig, att först måste man ta ansvar för sitt eget innan man kan hjälpa någon annan.
"En centralstyrd valuta och en centralstyrd ränta för olika, spretiga ekonomier fungerar helt enkelt inte. En storlek passar inte alla."
SvaraRaderaDet här kan ju tolkas på väldigt olika sätt. Det är knappast så att "en valuta" inte passar olika ekonomier (om man inte är Keynesian) - t ex en guldbaserad valuta hade passat utmärkt för alla ekonomier. Problemet är centralstyrningen - inte valutan. Utan ECB had marknaden fått sköta valutan, vilken då hade reglerats till stabilt värde (dvs, vi hade med största sannolikhet sett prisdeflation). Det hade inte varit ett problem, annat än för politiker - som hade tvingats ta fullt ansvar för sin politik, snarare än låta bieffekter "försvinna" genom inflation.