Norge: Efter nyhetsstormen

I går kväll slog det mig att jag har semester från och med i dag. Vilket jag inte riktigt tänkt på efter att helvetet brakade loss i Norge på fredagseftermiddagen.

Detta har inte bara varit en unikt mörk tragedi. Med norsk media direkt på nätet och en ständig ström av information via Twitter – så har mängden nyheter att ta in och värdera varit helt överväldigande.

Och på Youtube kan man finna allt från ögonvittnesskildringar till minnesbudskap och sympatiyttranden. Bloggarna bidrar med analys och en hel del tänkvärda kommentarer.

När gärningsmannen sedan själv visade sig ha lämnat ett 1500-sidigt "manifest" efter sig, som snabbt spreds elektroniskt, då blev allt rent surrealistiskt.

Twitter är speciellt, i sammanhanget. Här kondenseras de viktigaste nyheterna från traditionell media. Uppgifter från ögonvittnen och inblandade sprids blixtsnabbt. Ett otal teorier och åsikter presenteras. Det är i princip att följa det som sker live. Vilket ställer krav på kritiskt tänkande och källkritik.

Allt detta är dramatiskt, på ett sätt som ger blandade känslor. Ibland får man ett sting av dåligt samvete, som om man tittat lite för mycket på en bilolycka. Vilket är både begripligt och idiotiskt på samma gång.

Det kusliga är att gärningsmannen förutsåg allt detta och förstod att spela på det. Vilket väcker nya frågor. Att skriva eller inte skriva om hans manifest? Att använda eller inte använda gärningsmannens idolbilder av sig själv?

För att summera allt detta vill jag påstå att vårt nya medielandskap är en bra sak. Jämför med Estonia-katastrofen, då man satt frustrerad och såg samma nyheter rulla på tv gång efter gång, utan att något nytt egentligen tillfördes. Eller tsunami-katastrofen, där sociala media säkert hade fått fler att inse katastrofens omfattning och våra myndigheter att reagera snabbare – om de hade funnits på banan då.

Men nu skall jag ta en liten paus. Göra allt det där som inte blev gjort i helgen. Ta en öl och en bit mat i lugn och ro. Låta allt det förfärliga som hänt sjunka in och sätta sig. Detta har blivit lite mycket, även för en nyhetsmissbrukare.