Tänk på barnen!

Nu vill politikens fula farbröder rädda ungdomen! Typ.

Barn och unga tycks vara i ropet i svensk politik just nu.

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt försöker muta in frågan om barnfattigdomen. Det känns ju snällt och så. Tyvärr får det hela pyspunka, eftersom han företräder ett parti som med sin detaljstyrning, sitt byråkratiska anslag och sin högskattepolitik är direkt tillväxtfientligt. Pengarna måste liksom komma någonstans ifrån, först.

Folkpartiet och major Björklund talar skola, skola, skola. Och ordning och reda i skolan. Var det kinesiska han ville att man skulle lära sig i grundskolan, den här gången? Problemet är att allt pillande berövar skolan den stadga och arbetsro den så väl behöver. Sätt upp ett ramverk och håll er till det. Så skall ni nog se att skolan och läroboksförfattarna själva kan hänga med i tiden och utvecklingen.

Kristdemokraternas Göran Hägglund griper också efter barn- och ungdomsfrågorna, som ett sista halmstrå. Men är det barns och ungas intressen han har för ögonen? Eller försöker han bara ta billiga poäng på äldre människors ständiga gnäll på "dagens ungdom"? Och är Bullerbyn och Kyrkans Ungdom verkligen så där speciellt relevant för dagens unga? Har karln någon koll på hur det är att vara ung i dag och vilka problem dagens ungdom upplever? Hur många av hans followers på Twitter är egentligen under 30 år gamla?

Samtidigt gör de flesta politiker sitt yttersta för att försöka reglera, övervaka och kastrera den digitala arenan – där dagens unga har en stor del av sina liv.