ACTA-thrillern: En uppdatering

Som jag tidigare har nämnt är beslutsgången normalt sett så här i EU: Först beslutar man, sedan debatterar man och därefter tar man reda på fakta.

Beslut stressas igenom Europaparlamentet för att få en demokratistämpel. Speciellt är tempot uppskruvat när det gäller stora och kontroversiella frågor. Ibland tar det sig rent parodiska former.

Ett sätt att få stopp på det hela är att kasta in grus i maskineriet och därmed sakta ner processen – så att de politiskt förtroendevalda får tid att tänka igenom saken och så att allmänheten får en chans att göra sin röst hörd. Då tappar EU-maskineriet styrfart och börjar vingla. Det är exakt vad som har hänt i Acta-frågan.

Vi är några som har följt Acta i åratal. Bland andra Karl Sigfrid (m) och Michael Geist i Kanada förtjänar ett omnämnande. Det somliga har sett som att ett fåtal människor har snöat in på en kufig fråga har betalat sig – genom att en omfattande kunskapsbank har byggts upp. Så långt in i processen har mycket av kritiken handlat om hemlighetsmakeriet kring Acta-avtalet.

I Europaparlamentet kan man säga att det började röra sig när ett antal ledamöter – däribland Pirate MEP Christian Engström – började ställa många och knepiga frågor till EU-Kommissionen om Acta. Vid samma tid presenterade den gröna gruppen (efter föredömligt tjatande från Erik Josefsson) ett par rapporter om Acta sett i relation till medborgerliga fri- och rättigheter och tillgång till läkemedel.

Sedan hände något dramatiskt. De flesta EU-länder skrev – symboliskt – under Acta-avtalet, trots att inga beslut fattats i varken medlemsstaternas parlament eller Europaparlamentet. Det orsakade omfattande protester. Först i Polen och sedan i de flesta EU-länder, däribland Sverige. Detta ledde till att många regeringar fick kalla fötter och bestämde sig för att skjuta upp ratificeringen av avtalet.

Ett stort tack till alla er som varit med och demonstrerat – och som kontaktat Europaparlamentets ledamöter om Acta!

Denna utveckling satte EU-Kommissionen i en besvärlig sits. Dess manöverutrymme minskade i takt med att det såg ut som om det faktiskt kunde bli ett nej till Acta. I detta läge hade kommissionen inte så många schackrutor att välja på. En var att hänskjuta frågan till EU-domstolen, vilket också skedde förra veckan.

I åratal har Europaparlamentets politiska majoritet vägrat att be EU-domstolen om ett utlåtande om Acta:s laglighet. Nu kom alltså det initiativet istället, till slut, från kommissionen. Politik är ett intressant spel.

Den aktuella frågan, just nu, är att försöka få Europaparlamentet att komma in med egna frågor om Acta till EU-domstolen – så att det inte bara är kommissionens relativt förutsägbara frågor som behandlas. (Frågor från EP kan se ut till exempel så här.)

Under tisdagen överlämnar Avaaz sin namninsamling mot Acta till Europaparlamentets petitionsutskott – vilket innebär att parlamentet får ännu en faktor att formellt förhålla sig till. Över två miljoner namnunderskrifter kommer då att lämnas in.

EU-veckan är i övrigt fylld med Acta-relaterade presskonferenser, seminarier, hearings och utspel.

Så, vad händer nu?

Steg ett är att se till att Europaparlamentet ställer vettiga frågor till EU-domstolen om Acta.

Sedan kommer frågan att försvinna in i domstolen, kanske i ett par år. Detta är det direkta resultatet av ett brett, folkligt motstånd. Man måste se det som en delseger.

Min bedömning är att det är 75 procents chans att EU-domstolen kommer att döda Acta. Och då är saken klar.

Men om EU-domstolen skulle ge Acta grönt ljus, då är frågan ändå inte avgjord. Det juridiska är en sak. Det politiska en annan. Och i så fall blir det match igen någon gång 2013 eller 2014, eller så. Och då finns det redan ett etablerat Acta-motstånd att bygga på.

De större frågeställningarna kring Acta kommer dessutom att hållas vid liv av relaterade frågor som kommer upp i EU de närmaste åren. Revideringen av datalagringsdirektivet. IPRED2. Revideringen av e-handelsdirektivet och de nya delar om web-censur m.m. som EU-kommissionen tycks vara på väg att smyga in i detta.

Det verkar som om vi under tiden fram till EU-valet år 2014 kommer att får se en ständig upptrappning av frågor som rör integritet, fildelning, internets frihet samt de demokrati- och rättssäkerhetsfrågor som kan kopplas till dessa. Det vill säga piratfrågorna.