EU:s Lissabonfördrag gav oss bland annat en EU-president. I praktiken har det dock aldrig blivit något mer än en permanent ordförande för Europeiska rådet. (Tack och lov, får man kanske tillägga.)
Men ändå. Karln har till och med bättre betalt än USA:s president.
Enligt reglerna skall en ny president väljas nu på toppmötet. Det finns en kandidat: Herman Van Rompuy.
Omval och business as usual, med andra ord.
Den demokratiska länken är att folket väljer riksdag, riksdagen väljer regering och regeringen åker till Bryssel och utser EU-president. Så, ja – man kan kalla Van Rompuy för en icke-vald byråkrat. I vart fall om man med "vald" avser något slags påtagligt folkligt inflytande.
Tyvärr verkar det vara mycket av klubben för inbördes beundran inom EU, och många av de som finns uppe i hierarkin har för länge sedan passerat sin inkompetensnivå.
SvaraRaderaMen den oförskämt höga lönen har man gemensamt med hela europeiska politikerfrälset. När ekonomierna krisar är politikerna de enda som inte drabbas av besparingar, jag hoppas att folk inser vart det hela barkar åt och revolterar.
Tittar man på förhållandet i Sverige så verkar de etablerade partierna uppfatta EU och EUparlamentet som en avstjälpningsplats för partipampar eller en plats att försäkra de som inte längre kan bidra med något om en hög lön, bra förmåner och en helt okontrollerad arbetstid.
Icke-vald byråkrat? Det är bara representativ demokrati som har tagits ett steg längre. Själv förespråkar jag total decentralisering och avskaffande av representativ demokrati. Men centralstyrning från Bryssel är inte mycket sämre än centralstyrning från Stockholm.
SvaraRaderaDemokratiskt underskott har aldrig bekymrat vänstermisantroperna på Parnassen. Det är en mångtusenårig följetong som kommer fortsätta i många tusen år till...om vi låter dem hållas, vill säga. ;-)
SvaraRadera