Video: Chat Control 2 på tre minuter

Youtube » | Läs mer på Femtejuli.se »

Chat Control 2 - det aktuella läget

Youtube »

Femte juli · Chat Control 2 - uppdatering augusti 2024

Soundcloud »

• Den utgående EU-kommissionen vill fortfarande låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Det gäller såväl text som tal, bild, video, ljud och IP-telefoni.

• Europaparlamentet säger i unikt stor enighet nej till Chat Control 2 i alla dess bärande delar. Med hänvisning till grundläggande mänskliga rättigheter.

• EU:s ministerråd har kört fast och diskuterade senast client-side-scanning på medborgarnas telefoner och datorer. Frågan kommer upp igen på möten i oktober och december.

• Den svenska regeringen ger sitt stöd till ministerrådets förslag om client-side-scanning. Detta trots att Moderaterna och Liberalerna sa nej till Chat Control 2 i EU-valrörelsen.

• I den svenska riksdagen har alla partier utom C och SD givit sitt stöd till regeringens linje i ministerrådet om client-side-scanning. Detta trots att alla utom S och KD sa nej till Chat Control 2 i EU-valrörelsen.

• I svensk politik är det alltså bara C och SD som konsekvent säger nej till Chat Control 2. Sossarna säger ja. Övriga partier sänder blandade budskap.

Läs mer på 5 juli-stiftelsens blogg »

Aktuella nät- och övervakningsfrågor

...från 5 juli-stiftelsens blogg.

• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »

• Kriget mot krypterad kommunikation »

• När EU fruktar folket inskränks yttrandefriheten »

• Nu står striden om det fria ordet i EU »

• Utredare: Släpp statlig kameraövervakning fri »

• Hur mycket övervakning tål den svenska demokratiska rättsstaten? »

• Regeringen slår rekord i snabb ändamålsglidning »

• Chat Control 2: Ministerrådet trampar vatten »

• Blogcast: Chat Control 2 – en lägesrapport »

• EU:s ministerråd vill reglera influencers, youtubers, podcasters och bloggare »

Youtube » | Soundcloud »

Det drar ihop sig till ny strid om EU:s datalagringsdirektiv

Läs den senaste posten på 5 juli-bloggen:

Det drar ihop sig till ny strid om EU:s datalagringsdirektiv »

"Idag och i morgon sitter EU:s inrikes- och justitieministrar i möte. Som vi rapporterat tidigare är en central punkt på ministerrådets dagordning att försöka blåsa nytt liv i den hårt kritiserade och av EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringen."

Idag röstar EU:s ministerråd om automatiserad nätcensur

Läs min senaste post hos 5 juli-stiftelsen:

Idag röstar EU:s ministerråd om automatiserad nätcensur »

"Ett allvarligt problem är att denna förordning kräver övervakning, kontroll och analys av allt som alla laddar upp på t.ex. Facebook, Twitter och Youtube. Det gäller allt du skriver, alla bilder du lägger upp och allt du länkar till. Även om det bra är en bild från julfesten."

EU:s ministerråd försöker urholka nya regler för persondataskydd

Nybloggat på HAX.5July.org:

Member states undermining EU data protection reform »

EU arbetar just nu med nya regler för persondataskydd. Medlemsstaterna i ministerrådet försöker vattna ur förslaget fullständigt.

Massövervakningen i EU

Nybloggat på HAX.5july.org:

Mass surveillance in the EU: What to expect »

Enjoy!

Så... Beatrice Ask (M) försöker ta en rövare om datalagringen?

Sedan tidigare känner vi till att juristerna vid EU:s ministerråd har dödförklarat datalagringen – efter att EU-domstolen ogiltigförklarat EU:s datalagringsdirektiv.

Men den svenska regeringen och sossarna bryr sig inte. De vill fortsätta lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Frågan är nu gömd i en utredning, till efter valet. Men utredaren (den politiske torpeden Sten Heckscher) har lämnat ett förhandsbesked om att han tycker att den svenska datalagringen inte påverkas av EU-domstolens dom.

Nu kommer dock information som tyder på att frågan har diskuterats på ett ministerrådsmöte med EU:s justitie- och inrikesministrar. Och det är på detta möte som det skall ha klargjorts att den urskiljningslösa datalagringen är död. Insamlingen av teledata utan brottsmisstanke måste upphöra.

Då infinner sig ett antal frågor: Vad hade justitieminister Beatrice Ask (M) att säga om detta, på ministerrådets möte? Försöker hon mörka vad man kom fram till på mötet? Varför har varken Ask eller Heckscher sagt så mycket som ett pip om saken?

Frågorna lär ha ett enkelt svar: De försöker bluffa.

Ställ regeringen och sossarna till svars om datalagringen – innan valet!

Läs mer: EU Lawyers Confirm 'General And Blanket Data Retention Is No Longer Possible' In European Union »

EU:s korporativism och e-cigaretterna

För ett par månader sedan röstade Europaparlamentet om EU:s tobaksdirektiv. Lite otippat gav parlamentet i princip grönt ljus för e-cigaretter. Och det är ju bra, om man vill att folk skall välja något annat än att röka bränd tobak.

Sedan dess har ministerrådet börjat trilskas och i förhandlingar mellan institutionerna verkar det som om e-ciggen kan komma att regleras rätt kraftigt. (Här verkar det för övrigt som om parlamentets representant i förhandlingarna inte driver parlamentets linje.)

EU-kommissionen (DG SANCO) har gett sig in i leken och erbjudit "beslutsunderlag". Bland annat föreslår man att den starkaste rökvätskan bara skall få innehålla 20 mg nikotin / ml. Vilket är i svagaste laget.

Som grund för sin rekommendation hänvisar kommissionen till en enda forskare, Konstantinos Farsalinos. Nu är denne forskare dock rätt upprörd – eftersom kommissionen vantolkar hans rön. Han menar att om e-cigg skall få folk att avstå från att röka tobak, då bör den övre gränsen sättas vid 50 mg nikotin / ml.

Kommissionen vill också minska storleken på e-cigaretternas nikotinbehållare / ampuller. Av "säkerhetsskäl". Som stöd för detta anför man forskning från Dr. Lynne E. Dawkins. Även denna forskare protesterar nu högljutt – eftersom kommissionen även i detta fall påstår något annat än vad forskren i fråga har kommit fram till. Om syftet är att göra e-cigg säkrare då leder mindre nikotinbehållare bara till att man måste fylla på dem oftare, vilket ökar risken för spill (och för att barn kan komma i kontakt med vätskan).

Nu skall man ha klart för sig att det finns många aktörer i detta spel. Till exempel de stora tobaksbolagen. De stör sig på att nya aktörer som erbjuder e-cigg / vape-vätska har ett upplägg som gör dessa betydligt billigare att använda än vanliga cigaretter.

Vissa tobaksbolag är själva på väg in på e-cigg-marknaden. Och de vill naturligtvis tjäna lika mycket pengar på e-cigg som på tobakscigaretter. Därför vill vissa av dem till exempel att e-cigg-vätska bara skall erbjudas i små engångsampuller (till ett betydligt högre pris än dagens rökvätska).

Så, vad har vi då här? Dels har vi kommissionen (och ministerrådet) som far med osanning om den forskning de själva hänvisar till. Dels har vi Big Tobacco som vill behålla sina kunder och sin vinstnivå.

När dessa krafter samverkar, då är de nästan omöjliga att stoppa. Så det blir de små, nya tillverkarna av e-cigg som får se sina produkter dödade. Och konsumenterna som får betala ett högre pris.

Så fungerar korporativismen i EU. Business as usual.

Konsten att döda en valfråga

Dataskydd hade varit en alldeles utmärkt valfråga för EU-valet. Förmodligen är det just därför så många nu gör allt vad de kan för att döda den.

EU:s nya dataskydd är en fråga som innehåller mycket intressant. Till exempel om din personliga information tillhör dig, staten eller Google & Co. Och frågan om huruvida det skall krävas att du lämnar ditt medgivande eller ej, innan personlig information om dig registreras.

Detta är en debatt som batong- och betongpartierna verkligen inte vill ha i valrörelsen. Eftersom de står på fel sida.

För att döda dataskyddsfrågan har man frångått Europaparlamentets klassiska beslutsmodell – och kastat in ärendet i ett så kallat first reading agreement. Det vill säga att frågan har sänts direkt ifrån utskottet (LIBE) till hemliga förhandlingar bakom slutna dörrar mellan representanter för parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Syftet med detta är vanligtvis att binda upp alla parter så hårt att det inte skall finnas utrymme för mer debatt innan Europaparlamentet ställs inför fullbordat faktum.

Nu kan i och för sig parlamentet säga nej ändå. (Det ses dock som mycket ofint att bryta ett first reading agreement.) Så även den dörren stängs nu, till efter EU-valet. Det sker genom att ministerrådet börjar konstra och påstår att detta är en allt för komplicerad fråga med allt för mycket ny information för att man skall hinna ta tag i den före valet. (Man har ju bara haft några år på sig...)

Med detta hoppas ministerrådet, den svenska regeringen och nätets storföretag att frågan om medborgarnas rätt till privatliv på nätet kan oskadliggöras till efter vårens EU-val.

CS: Stopp för ny dataskyddsförordning i EU »

Piratpartiet: Rapport från frontlinjen

Piratpartiets ledamot Christian Engström i möte med Wikileaks legal team, i samband med att (pp) fick Europaparlamentet att reagera på att kreditkortsbolagen högg av organisationens ekonomiska livlina.

I Europaparlamentet tas en stor del av piratpartisternas vardag upp av The Red Queen Effect: It takes all the running you can do, to keep in the same place.

Samtidigt som det finns mycket som kan och måste reformeras – så gäller det att möta alla de förslag som kan komma att göra dagens regleringar värre. Kommer ISP:arnas budbärarimmunitet att upphävas om man omarbetar EU:s e-handelsdirektiv? Riskerar den nya dataskyddsregleringen att bli en tom kuliss, som i själva verket försämrar skyddet för persondata? Vad gör vi för att hindra att översynen av datalagringsdirektivet inte leder till att våra teledata kommer att lagras längre tid än i dag?

Inför Europaparlamentets sessioner i Strasbourg kollar vi även upp så många "andra" ärenden vi hinner, för att se om de kan innehålla något piratrelaterat. (Det finns inga gränser för i vilka krystade sammanhang till exempel upphovsrättsfrågan kan dyka upp i.)

Då gäller det att ändå lägga in en högre växel. Positionerna i piratfrågorna måste ju trots allt flyttas fram. Vi får aldrig tappa fokus vad gäller att leverera.

Det där är jätteviktigt arbete, som Piratpartiets ledamot Christian Engström berättar mer om här. »

Sedan har vi allt det där andra, som inte alltid finns på någon speciell dagordning. Piratpartiets andra front.

Vi sitter just nu mitt i den storm som Edward Snowdens avslöjanden om massavlyssningen har rört upp. Intresset från pressen är stort, speciellt från utländsk media. Jag satt senast i dag och hade en genomgång av parlamentets utskottsförhör om avlyssningen med en tv-journalist från ett grannland. Vi pirater har inte bara åsikter att komma med, vi hjälper även de media som hakar på att förstå och att hänga med. Och rätt vad det är får man skicka iväg Christian till någon tv-studio för att vara med i utländska tv-nyheter.

Nu stiger temperaturen i och med att en granskning av FRA rycker allt närmare. FRA är inbjudna att komma och presentera sitt case och att svara på frågor i Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter. De har meddelat att de inte är intresserade av att medverka. Då är det Piratpartiets uppgift att kritisera. »

Ibland är det en presskonferens om situationen för Bradley Manning. Nästa gång handlar det om att bygga en bro mellan till exempel de gröna och UKIP för att få dem att rösta på samma sätt i en viktig votering. Någon vecka var kontorsnöjet att följa dramat när den franske kulturministerns rådgivare slogs internt med frågan om det skulle vara "hippt" eller "farligt" om ministern skulle komma på besök här på kontoret, hos Christian... Vi har sällan tråkigt.

I detta arbete är det viktigt att ta in massor av information från en mängd olika källor, sålla ut vad som är viktigt – och bestämma vad som går in i vår växande kunskapsbank och vad vi skall försöka hugga på omedelbart. Är man snabb kan man rent av sätta agendan. Kontorets begrepp "en digital järnridå" kletade till exempel fast på det förslag om en europeisk brandvägg som någon (jag tror det var Polen) råkade komma upp med i ministerrådet. Och det finns tecken på att EU-kommissionen (i allmänhet och Cecilia Malmström i synnerhet) upplever Piratpartiet som jävligt jobbiga – inte minst eftersom vi ofta vet mer än Berlaymont. Ministerrådet avskyr oss för att vi står upp för de medborgerliga fri- och rättigheterna, som till exempel i striden om telekompaketet.

För att flytta fram positionerna gäller det att sprida kunskap. Engströms och Falkvinges bok om en reformerad upphovsrätt mötte stort intresse i Europaparlamentet. (Den distribuerades till alla ledamöter – och till alla svenska riksdagsmän). I dag delar parlamentets gröna grupp piraternas syn på upphovsrätt. När det gäller sossarna är de långsamt på väg. En och annan borgerlig ledamot som insett vad som är på gång i världen visar också aktivt intresse för många av piratfrågorna. Men detta arbete kräver uthållighet och konsekvens i många år till.

Som en del i kunskapsspridningen medverkar Christian även i flera av de tidskrifter som sprids i EU-sfären. Tidskrifter som alla som vill vara något i vart fall bläddrar igenom, för att se vad som är på gång. Amelia Andersdotters kontor ordnar allt från event till filmvisningar i parlamentet och sköter båda kontorens kvot för besöksgrupper. Och bloggarna fungerar både för våra egna minnesanteckningar som för att ge till exempel aktivister och media information om vad som är på gång. Även om vi har små resurser försöker vi se till att informationen i vart fall finns där för dem som söker den – som till exempel nu senast med utfrågningarna om massavlyssningen. »

Och nu blir det EU-val igen. Det vore bra om vi kunde få fortsätta med det vi har påbörjat.

EU: Konsten att lura makten av de folkvalda

Skälet till att det inte har blivit någon revolution i EU är att systemet är så inutav helvete komplicerat. Inga vanliga människor kan begripa vilken institution det är de borde storma.

EU försvarar sig med att det är demokratiskt. (Och så talar vi inte mer om att EU genomförde ett så totalrubbat valutaprojekt att riktiga nazister fick fäste i demokratins vagga, Grekland.)

»Lissabonfördraget ger mer makt till Europaparlamentet« kvittrar de politiska ledarna. Samtidigt vrider sig eurokratins topptjänstemän i skrattparoxysmer.

Hela systemet är riggat för att passa våra byråkratiska herrars behov och önskemål. Och om man försöker läsa igenom de relevanta reglerna – så framstår det som möjligt att ministerrådet faktiskt kan köra över parlamentet helt och hållet (och driva igenom i stort sett vad det vill), oavsett hur mycket de folkvalda sätter sig på tvären. (Det är dock atombombs-alternativet och vad jag vet har man inte vågat överväga den möjligheten ännu.)

Visst, Lissabonförgraget gav på sitt sätt Europaparlamentet mer makt. Men jag tror att parlamentet är på väg att lämna över denna makt till de icke-valda tjänstemännen.

Den "ordinarie" lagstiftande proceduren i EU är hur snårig som helst. Och utdragen. Men den ger ändå parlamentet en roll att spela och resten av samhället en viss insyn.

Nåväl, nu skulle Europaparlamentet alltså få mer makt. Det var ju en av Lissabonfördragets reklam-slogans.

Medbestämmande visade sig dock snabbt vara allt som eurokraterna fruktade. Europaparlamentet stoppade till exempel Acta-avtalet. Parlamentet använde, på skakiga ben, sin nyvunna makt. (I vart fall när folket började gå ut på gatorna och protestera.)

Och så kan man ju inte ha det, tycker ministerrådet och kommissionen. Maktdelningsprincipen passar bättre i högtidstalen än i det dagliga arbetet.

Kanske därför – utan att någon riktigt vet vad som hände – har snabbehandling genom något slags förenklade first reading agreements börjat bli en allt mer populär arbetsmetod. Exakt vilka regler detta vilar på och exakt vem som gjort detta möjligt har jag faktiskt inte lyckats bena ut, ännu. Men det går till ungefär så här...

När en lagstiftande dossier anses ha kommit så långt i Europaparlamentet att det är dags att knyta ihop säcken i det ansvariga utskottet – då ger man lite diskret den huvudansvarige ledamoten, rapportören, mandat att gå direkt in i förhandlingar med rådet och kommissionen.

Detta är alltså innan parlamentet över huvud taget har sett frågan i plenum. De flesta folkvalda svävar ännu i okunnighet om riktigt vad som är på gång.

Sedan tar rapportören sitt carte blanche och går in i ett rum med ministerrådet och kommissionen. Allt sker nu bakom synnerligen stängda dörrar. Inte ett pip hörs förrän dörrarna öppnas och alla säger att alla är överens. Man lovar varandra att respektera den kompromiss som nu har uppnåtts, alla förväntas sitta ner i båten och ärendet klubbas sedan som ett rent formalieärende.

Vad hände, liksom?

Tja, det blir väl enklare så här. De flesta har ju sitt pris.

Denna arbetsform blir allt mer populär i EU. (Om inte annat, så för att den gör det svårare för medborgare och media att lägga sig i.)

Europaparlamentet håller på att bli lurat på sin nyvunna makt. Allt landar i hemlighetsmakeri, snarare än maktdelning. Och plötsligt blev det demokratiska underskottet ännu större.

Hoppsan!

Länk: Den lagstiftande processen i EU, som Europaparlamentet beskriver den »

Ta strid för snuset i EU - eller avgå!

I Sverige ligger den tobaksrelaterade dödligheten på ungefär hälften, jämfört med övriga EU. Det beror förmodligen på att vi svenskar röker hälften så mycket. Istället snusar vi.

Om man gör tankeexperimentet att samma förhållande skulle gälla i hela EU, då skulle vi spara 350.000 liv per år. Nu går det naturligtvis inte att göra en sådan jämförelse rakt av, eftersom snus i dag är en rätt okänd produkt för de flesta kontinentaleuropéer. Men man kan i vart fall se dessa siffror som en indikation på vad som skull kunna vara en rimlig tobakspolitik.

Det är här allt blir så fel med EU:s nya tobaksdirektiv. Det är den rökfria tobaken som får stryk. Förbudet mot snus i EU föreslås bli kvar. Och det svenska snuset, i Sverige, är hotat. Man kan också se hur direktivet slår mot andra rökfria produkter, som e-cigaretter.

Om man vill minska antalet sjukdomsfall och dödsfall på grund av rökning – då är det bakvänt att jaga de rökfria produkterna, som skulle kunna hjälpa människor att sluta röka. Skademinimering, helt enkelt. Men den uppfattningen delas alltså inte av EU.

Dessutom verkar positionerna helt låsta. EU-kommissionen står fast bakom sitt nya tobaksdirektiv. Detta trots att den kommissionär som tog fram förslaget har tvingats avgå, då han anklagats för att fiska efter mutor. Och även om en del av svenskarna i Europaparlamentet gör sitt bästa för att rädda det svenska snuset – så är nästan alla andra helt oförstående inför detta krav. Fakta och logik läggs åt sidan, när EU drar fram.

Mycket talar för att striden om snuset kommer att avgöras i EU:s ministerråd. Där är problemet att Sveriges representant, folkhälsominister Maria Larsson (kd), varken delar regeringens eller folkets åsikt om snuset. Hon står egentligen på EU:s sida, förmodligen av något slags nymoralistiska kristdemokratiska skäl.

Antingen får regeringen ta ifrån Maria Larsson snusfrågan och ge den till handelsminister Björling, som ju visat sig vara en tydlig försvarare av det svenska snuset. Eller också får Larsson avgå. Vi kan helt enkelt inte ha en representant i ministerrådet som driver en egen agenda.

Snuset går att rädda. Det handlar om att Sverige måste tuffa till sig i ministerrådet. Att vägra vika ner sig kan till och med bli ett tillfälle för andra medlemsstater att förhandla om annat, som de tycker är viktigt.

Frågan är i slutändan om viljan finns - i regeringen.

Läs även:
Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt »
Tobacco harm reduction amendments on e-cigarettes and snus tabled in ENVI »
Amendments for tobacco harm reduction by allowing snus and e-cigarettes »

EU dribblar med den fria rörligheten

Man kan fråga sig om Bulgarien och Rumänien verkligen var redo för ett EU-medlemskap, när de gick in i unionen.

Men nu är de med. Och i något slags konstruktion som gör anspråk på att ha en statsliknande funktion är det viktigt att alla medborgare har lika rättigheter.

Just nu dribblar EU:s ministerråd frågan om Bulgarien, Rumänien och Schengen-samarbetet. (Som innebär "passfrihet" vid resor mellan de EU-länder som väljer att vara med i detta samarbete.)

Allt tyder på att rumänerna och bulgarerna kommer att hållas utanför denna del av den fria rörligheten ett bra tag till.

Nu råkar det dock vara så att både Bulgarien och Rumänien faktiskt uppfyller de krav som ställs för ett Schengen-medlemskap. Ändå får de kalla handen.

Gräver man djupare i det här, då visar det sig att det egentliga problemet är ett helt annat. Nämligen att de två länderna är skakiga till exempel vad gäller rättssäkerhet och rättsstatens ställning.

Detta väcker allvarliga frågor, till exempel vad gäller den europeiska arresteringsordern (EAW) samt det rättsliga och polisiära EU-samarbetet.

Men sådant tänker man inte diskutera. Tar man upp det, då ifrågasätts nämligen de två ländernas själva förutsättningar för medlemskap i EU. (Plus att ministerrådet inte vill hälla bensin på EAW-brasan, kan man anta.)

Så istället väljer ministerrådet att straffa medborgarna i Bulgarien och Rumänien – genom att vägra ge dem samma rättigheter (rätten till fri rörlighet i Schengen) som andra EU-medborgare.

Man skjuter helt enkelt medvetet på fel mål, för att göra en markering. Därmed offrar ministerrådet också principen om alla medborgares lika rättigheter.

Att den europeiska arresteringsordern är problematisk när vissa EU-länder inte är fungerande rättsstater, det väljer man däremot att blunda för.

I rest my case...

ACTA Post Mortem

Pust! Om du är trött på Acta-avtalet... Gissa vad jag är? I minst fyra-fem år har vi hållit på med detta skitavtal. Jag blir nästan lite tidsvill.

Men nu är Acta-avtalet stoppat, även om EU-kommissionen fortfarande försöker mullra hotfullt.

För att knyta ihop säcken för denna gång:

Europaparlamentets nej till Acta är en tydlig markering mot att tjänstemän och särintressen sitter och upprättar avtal med lagstiftande verkan, bakom stängda dörrar och utan demokratisk insyn. Detta är en markering mot korporativism och den post-representativa demokratins tjänstemannavälde.

Detta är också en viktig signal om att det faktiskt kan finnas gränser för hur långt politiker, byråkrater och särintressen kan gå i jakten på fildelare och vad gäller att inskränka internets frihet. Och det visar sig att det finns gränser där politikerna inte kan göra hur de vill utan att medborgarna blir förbannade. Detta kommer att vara oerhört användbart att ha med sig in i det fortsatta arbetet med upphovsrätts- och internetfrågorna i EU.

Och så detta med att ett nej till Acta är en bekräftelse av principen att ordningen på internet skall upprätthållas av polis och rättsväsende – inte av privata aktörer och särintressen. Detta är en princip som vi fick igenom i behandlingen av EU:s telekompaket och den bekräftas i Europaparlamentets nej till Acta i dag.

Europaparlamentets nej till Acta är också en del av spelet mellan EU:s institutioner. Inte minst EU:s ministerråd försöker ständigt begränsa parlamentets medinflytande. (Mer demokrati genom ett starkare Europaparlament var för övrigt en av lockvarorna när maktapparaten baxade igenom EU:s Lissabonfördrag.) Dagens nej till Acta kan utläsas: Power to the Parliament. Inte för att Europaparlamentet alltid är riktigt klokt, men det får inte reduceras till funktionen hos en dörrmatta. Ju mer maktdelning, ju bättre.

Även på ett annat sätt är Acta intressant ur demokratisk synvinkel. EU-eliten har alltid gnällt över att medborgarna inte bryr sig och inte engagerar sig. Well... Nu reste sig massor av unga européer mot något så exotiskt som detaljer i ett handelsavtal. (!) Reaktionerna på detta är avslöjande. De visar vilka politiker som på riktigt tycker att det är bra med medborgerligt engagemang – och vilka politiker som, i praktiken, är mindre roade.

Det är intressant att notera att den stora, borgerliga EPP-gruppen nog spelade bort sig. När Fjellner (m) höll presskonferens för ett par månader sedan och meddelade att EPP inte kan rösta ja till Acta utan ett antal (i praktiken omöjliga) garantier och förändringar – då stängdes också dörren för ett direkt ja. Det är möjligt att detta faktiskt var det ögonblick då Acta dog. (EPP hade kunnat välja att spela hardball istället.)

Även nej-sidan har varit ute på hal is. Europaparlamentets första resolution om Acta var oerhört tydlig, kritisk och bra. Den antogs med överväldigande majoritet. Sedan ville någon vara duktig och ordna en written declaration om Acta, som med nöd och näppe fick stöd av en majoritet av ledamöterna. Och därefter en Acta-resolution till, som var sämre än den första och som föll i en rätt tight omröstning. Om man istället hade hållit fast vid den första resolutionen och sedan suttit ner i båten – då hade Europaparlamentets motstånd mot Acta framstått som mer konsekvent och grundmurat. Men, det gick ju bra ändå.

Nu hoppas jag att jag inte skall behöva skriva så mycket mer om Acta. Men man vet aldrig. Däremot vet vi att närbesläktade förslag ständigt presenteras i EU-apparaten. Förslag som inte alls får samma uppmärksamhet som Acta. Nu gäller det att använda dagens seger och det allmänna intresse som nu finns för att brotta ner dessa.

Lite förvirrande känns det faktiskt att Acta nu, till sist, har fallit. Men om en vecka börjar Europaparlamentets sommarlov – så det får väl sjunka in då.

Tack alla som har varit med på resan.

Ett speciellt tack till alla som protesterat och kontaktat sina EU-politiker.

Och en speciell ping till riksdagsledamoten Karl Sigfrid som var den som en gång i tiden gjorde mig uppmärksam på att ett förhandlingsmandat – om något slags ljusskyggt avtal som möjligen berör internets frihet – hade beviljats under mycket diskreta former av den svenska regeringen och sedan klubbats utan vare sig föredragning eller debatt på EU:s ministerråd för fiskeri- och jordbruksfrågor.

Den förbannade barnporren. Igen.

Barnporren - en trojansk häst för att inskränka våra rättigheter?

Här är en sak att hålla ögonen på...

På veckans ministerrådsmöte med EU:s inrikes- och justitieministrar kommer man bland annat att diskutera en "Global Alliance Against Child Sexual Abuse Online". Någon konkret dokumentation verkar inte finnas ännu, men det rör sig om ett gemensamt initiativ från EU och USA.

Det finns redan en global allians vad gäller sexuella övergrepp på barn på nätet, bestående av till exempel internetoperatörer, banker och kreditkortsbolag. Syftet med denna är bland annat att strypa betalningskanalerna.

Frågan är vad ministerrådet tänker hitta på. Gissningsvis handlar det om att konsolidera det ovan nämnda samarbetet och att se hur man kan "gå vidare".

Som vanligt finns det en del saker som är problematiska här. Vapnet att blockera betalningskanaler kan, som bekant, användas i helt andra syften. Speciellt vanskligt blir det när detta sker utanför det juridiska systemet. (Som när Mastercard, Visa och PayPal blockerade Wikileaks betalningsflöde.)

Den förbannade barnporren används flitigt som ursäkt för allt möjligt, från att begränsa tryckfriheten till förslag om mer övervakning och censur. Sällan eller aldrig ser man beslutsfattarna ta in hela bilden av vart sådant kan leda. Man skulle kunna misstänka att det är medvetet - det vill säga att man använder barnporren för att skaffa sig befogenheter som kan "vara bra att ha" i andra sammanhang.

När sådant diskuteras är det en formulering som återkommer, nämligen "att upprätthålla en balans mellan [skjut in valfri åtgärd här] och grundläggande fri- och rättigheter". Detta är en förrädisk formulering.

Att balansera [X] mot grundläggande fri- och rättigheter innebär med nödvändighet att man inskränker de grundläggande fri- och rättigheterna.

De grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna kallas så just eftersom de är grundläggande. Det är de rättigheter som krävs för att man skall kunna upprätthålla ett öppet, demokratiskt samhälle. Därmed skall de i princip vara okränkbara.

Men icke. De grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna kompromissas ständigt bort, till förmån för olika dagspolitiska överväganden. Vilket är oacceptabelt. Helt oacceptabelt.

Presidentval i EU - med en kandidat

EU:s Lissabonfördrag gav oss bland annat en EU-president. I praktiken har det dock aldrig blivit något mer än en permanent ordförande för Europeiska rådet. (Tack och lov, får man kanske tillägga.)

Men ändå. Karln har till och med bättre betalt än USA:s president.

Enligt reglerna skall en ny president väljas nu på toppmötet. Det finns en kandidat: Herman Van Rompuy.

Omval och business as usual, med andra ord.

Den demokratiska länken är att folket väljer riksdag, riksdagen väljer regering och regeringen åker till Bryssel och utser EU-president. Så, ja – man kan kalla Van Rompuy för en icke-vald byråkrat. I vart fall om man med "vald" avser något slags påtagligt folkligt inflytande.

Danmark kan stoppa ACTA

Det danska EU-ordförandeskapet bör lägga ACTA i frysboxen. Det vore kanske det enklaste sättet att döda denna kontroversiella fråga.

Det börjar bli många länder som nu beslutat att skjuta upp sin ratificering av ACTA-avtalet, efter en livlig debatt och omfattande protester. Även om detta inte på något sätt är en garanti för ett nej i slutändan, så är det en signal om att något inte står rätt till.

På många håll har politikerna helt enkelt upptäckt att EU-Kommissionen och dess byråkrater har förhandlat fram något som nationella politiker har svårt att försvara och att stå för. Det är i sig ett skäl för EU:s ministerråd att vika ihop och stoppa undan ACTA.

I en demokrati är det de folkvalda som skall bestämma regelverken, inte anonyma byråkrater på hemliga möten. Och i en demokrati skall beslutsfattarna förvisso lyssna på alla inblandade, men inte låta särintressen få en gräddfil till lagstiftningen.

Och ja, ministerrådet har både rätt och möjlighet att låta bli att formellt överföra frågan om ACTA till Europaparlamentet.

Something Fishy about ACTA...

Nu är jullovet så nära att man nästan kan ta på det. I ett sista ryck för terminen ger piratkontoret i Europaparlamentet det kritiserade och hemlighetsomgärdade ACTA-avtalet ännu ett knivstick.

Pirate MEP Christian Engström har i dag lämnat in en fråga till EU:s ministerråd om varför beslut om ACTA som regel fattas på rådsmöten om fiskerifrågor. Här ställs också frågan varför detta kontroversiella avtal avhandlas som en A-punkt - det vill säga utan diskussion och bara förberett av tjänstemän. Det känns som om politikerna har lite beröringsskräck här...

Läs frågan och Piratpartiets pressmeddelande här
Pirate MEP Christian Engström skriver om saken
Och Nyheter24 är redan inne på samma spår: M och PP kritiska till EU:s smygbeslut om Acta-avtalet

ACTA: Ministerrådet ger grönt ljus i dag?

Ryktet säger att det beslut om ACTA-avtalet som skulle ha fattats på EU:s ministerråd i går, kommer att fattas i dag på morgonen istället. Och det lär bli grönt ljus.

Sedan är det bara Europaparlamentet (och i förekommande fall nationella parlament) som kan stoppa ACTA.

ACTA-bloggen 1 | ACTA-bloggen 2

Uppdatering: Enligt uppgift blir det ministerrådet för fiskerifrågor som kommer att ge ACTA klartecken under dagen.