Wikileaksgrundaren Julian Assanges eventuella utlämning till Sverige och det aktuella svenska rättsfallet mot honom riktar granskande blickar mot vårt land som rättsstat.
Det förekommer många märkliga missuppfattningar i denna rapportering. Men det finns saker som är högst relevanta - och som bör granskas, belysas och kritiseras.
Det första gäller det fullständigt orimliga förhållandet att det sitter politiker och dömer i våra lägre domstolar. I en demokrati måste det finnas vattentäta skott mellan den lagstiftande och den dömande makten.
En annan brist i det svenska rättsväsendet är slentrianmässiga häktningar och orimligt långa häktningstider.
Omständigheterna kring fallet Assange belyser detta. Och det räcker med att gå till tingsrätten och titta på ett par förhandlingar för att inse att häktning är ett instrument som används både frikostigt och vårdslöst av det svenska rättsväsendet.
Häktningsproblematiken, satt i relation till fallet Assange, beskrivs av adbokat Per E Samuelson i dagens Svenska Dagbladet.
Han skriver bland annat... "I en rättsstat låser man in skyldiga, inte oskyldiga. Genom att låsa in folk innan man vet om de är skyldiga blir effekten av den svenska överanvändningen av häktningar att massor av människor som är oskyldiga ändå har suttit inlåsta. Detta är orättvist, upprörande och stötande."
Det är bra och viktigt att sådant här uppmärksammas. Men tyvärr verkar våra politiker inte speciellt intresserade av att göra något för att rätta till problemen. Om de ens förstår vad som är fel.
Tanken med att hakta folk ar att fa en hogre uppklarningsprocent.
SvaraRaderaMan later dom att "sitta for att erkanna" i nagra dagar, dvs man knackar pa i deras cell var 20-30e minut och ber dem sitta upp.
Dag och natt. Detta gors for att "forsakra sig om att den intagne lever".
Efter att inte fatt sova pa nagra dagar sa erkanner vissa for att fa komma ut o sova. (Sitter man inte upp nar de knackar far man stryk).
Finns manga som vittnat om det. Det mest uppmarksammade vittnesmalet ar barnlakaren som atalades for barnamord. Oftast ar det bara pundare och negrer som utsatts for detta, det ger ingen publicitet ens.
Men är inte tanken med politiker som nämndemän att de är "folkets representanter" som ska vara med för att se till att allt går "rätt" till ur folkets perspektiv?... typ, insyn, granskning, säkerhet, trygghet. För att inte rättsväsendet ska bli en inåtriktad grupp som gör lite som de vill. Så har jag uppfattat grundtanken. Tror att tanken är god men det känns heltokigt.
SvaraRaderaDå får man göra det på något annat sätt. Men politiken och domstolarna skall hållas åtskilda. Detta är inte Vitryssland...
SvaraRaderaDet är inget fel att ha nämndemän. De känner samhället och kan hjälpa domstolen med ett brett perspektiv om det domstolen skall döma i. Det som är fel är att nämndemännen inte verkar ha förstått att de skall vara oberoende och ha oinskränkt intregritet. Vi saknar skydd mot förföljelser av nämndemän. Det är ju fritt för pressen att peka ut nämndemän och fantisera om hur de resonerat. Organisationer kan sätta press på nämndemän så att de företräder organisationens intresse när de dömer och enskilda kan på olika sätt utöva påtryckningar på våra nämndemän. Vi behöver lagstiftning som garanterar nämndemäns intigritet.
SvaraRaderaOm vi sedan kommer till domarkåren så är det trots allt viktigt dör dess medlemmar att tänka lite på karriären. Om domare skulle döma i strid med PK-sveriges ideer är det inte troligt att domaren får någon högre tjänst. Om vi ser på våra förvaltningsdomstolar så alternerar ju domarna mellan de förvaltningar de skall döma och förvaltningsdomstolen. Hur skall vi kunna tro att våra förvaltningsdomstolar dömer rättvist när dess domare kan snegla på en ny tjänst hos förvaltningen. Vi borde ha krav på mångårig karens mellan jobb i en förvaltningsdomstol och efterföljande jobb i en förvaltning.
Nämndemän är politiker och "känner därför samhället" ungefär så bra som vilken priviligierad grupp som helst.
SvaraRaderaLångt bättre är då jurysystemet som plockar samhället slumpmässigt och som endast avgör skuld och inte straff.
Ännu bättre vore enligt mig att ha professionella jurister. Skuld och straff-frågan blir då ibland frikoppland från det allmäna rättsmedvetandet men det är enligt mig helt ok eftersom det oftast är fel i alla fall.
Som plockar INDIVIDER slumpmässigt ska det givetvis stå ovan, ursäkta misstaget.
SvaraRaderaJa, jo Assange vet att han snart ska till Sverige och därför börjar hans advokat att leva rövare här.
SvaraRaderaFörst, det är allmänt accepterat att man kan låsa in folk i syfte att lagföra dem och att man då är berättigad till en rättegång inom skälig tid. Det är inte på något sätt oförenligt med rättsstatens principer att man häktar någon.
Däremot bör vi nog även i Sverige överväga möjligheten att häktade kan släppas i avvaktan på rättegång. Borgensåtagande, fotboja eller andra garantier för att den misstänkte kommer till rättegången bör övervägas. Det har sannerligen inte påverkat detta fallet att Assange har varit frigiven mot borgen.
För det andra har Assange inte varit frihetsberövad i Sverige. Det är beklagligt att EAW-processen kommit att ta så lång tid, när den får ta högst 90 dagar. Men ansvaret för det ligger på Storbritannien och faktiskt på Assange självt som gjort vad han kunnat för att förhindra den svenska rättsprocessen.
För det tredje. När häktning kan ske är föreskrivet i 24 kap 1 § Rättegångsbalken. Man kan väl fundera på om de villkoren är rimliga, men för Assanges fall gäller dels att det finns stor risk att han undandrar sig lagföring eller straff, dels att för bl.a. våldtäktsmisstänkta ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. Det är befogat att häkta Assange just av de skäl som jag angett här.
För det fjärde. I en demokrati är alla medborgare politiker. Att säga att vi inte ska ha politiker i domstolarna är som att säga att vi ska ha robotar där. Det är lätt att klanka på nämndemännen, men vad är alternativet?
Lotteridomstolar med slumpvist utvald jury? Då är risken för ovidkommande hänsyn överhängande.
Enbart jurister? Varför skulle just dessa personer vara politiskt oberoende? Tvärtom finns det väl gott om exempel på jurister som blivit politiker. Annie Lööf (C) t.ex. Och lämnar man de ensamma i domstolarna finns det väl all anledning att befara att de också vågar ta sig lite mer friheter?
Detta förutom risken att alla domar skulle bli författade på fikonspråk, och att hela domstolsväsendet skulle utsättas för risken att bli anklagat för att vara mer i otakt med folket än vad man redan är.
Johan Tjäder:
SvaraRaderaMed politiker menar nog de flesta de som har medlemskap i politiska partier och som är eller har varit aktiva utövare för dessa partier.
Sen har de av sina respektive partier blivit utnämnda till nämndemannatjänst.
Att alla är politiker stämmer ju inte. Alla KAN BLI politiker, men det är skillnad.
Skulle hellre se att vanligt folk blir kallade till "jury duty" som i USA, inte perfekt men bättre än här. Mycket pga av att de bara skulle få vara med och avgöra skuldfrågan.
@synonym
SvaraRaderaNä, jag tror de flesta har en mycket mer snäv definition av politiker som endast omfattar de politiskt förtroendevalda.
Men i så fall har vi ju inget problem, eftersom inga politiskt förtroendevalda är nämndemän.
De som är nämndemän har politiska preferenser för det har alla medborgare. Det är min poäng. Och om enda skillnaden mellan nämndemän och andra är att de redovisar sina politiska preferenser öppet, så ser inte jag något direkt fel med det.
Människor är politiska varelser - var och en på sitt sätt och det är inget fel med det. Dessutom skulle domstolarna få andra trovärdighetsproblem om man uteslöt en så pass stor del av befolkningen som redovisar sina partipolitiska preferenser öppet.
Det finns för övrigt inget som säger att en jury inte skulle vara inblandad i straffmätningen. Eller att det skulle vara bättre om den inte är det.
Mycket bra artikel av Samuelson. Hanteringen av Assange-fallet stinker lång väg. Johan Tjäder borde börja med att läsa förhören med de inblandade. Det är väldigt svårt att se något brott alls i det som beskrivs. /AI
SvaraRaderaHur fungerar det i Sverige med häktning?
SvaraRaderaI Danmark säger Grundlagen att en misstänkt skall ställas inför en domare senast 24 timer efter häktning (ett så kallad grundlovsforhør). Domaren kan så ge tillstånd till att personen hållas häktad ytterligare en tid (7 dagar??) innan fallet igen skall för en domare.
@Jan Andersen
SvaraRaderaReglerna för häktning finns i 24 kap Rättegångsbalken
När en person har anhållits ska häktningsframställning göras utan dröjsmål och senast klockan tolv den tredje dagen efter anhållningsbeslutet, eller samma tid efter att personen gripits med anledning av anhållan. (12 §)
Häktningsförhandling får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att den misstänkte gripits. (13 §)
Då en person är häktad skall omprövning av häktningen ske varannan vecka. (18 §)
Johan skriver:
SvaraRadera"Det är beklagligt att EAW-processen kommit att ta så lång tid, när den får ta högst 90 dagar. Men ansvaret för det ligger på Storbritannien och faktiskt på Assange självt som gjort vad han kunnat för att förhindra den svenska rättsprocessen."
Om någon har hindrad rättsprocessen så är det Sverige själva.
Vad är det som hindra svensk rättsväsen och åklagaren att presentera saken i en domstol och förklara:
- Vi har förgäves försökt att förmå hr. Assange att möta upp till ett förhör i Sverige där han kunna förklara hur han ser på misstanken.
- I stället har vi mottaget denna skriftliga förklaring med hans och hans advokats syn på vad som hände den olycksaliga kväll.
- Efter noggranne värderinger har vi beslutad att åtala hr. Assange för våldtäkt.
Som jag ser det, så är det den risk som Assange löper när han inte vill förhöras på svensk mark. Hans val, hans risk. Det är jo förhoppningsvis inte så att svensk polis och åklagare vill torterare Assange till att uttala sig i förhör?
Uppmjukningshäkte är den vanligen använda termen i svenskt rättväsende.
SvaraRadera@Jan Andersen
SvaraRaderaI Sverige anses det rättsosäkert att väcka åtal mot någon innan han har fått möjlighet att svara på anklagelserna i polisförhör.
När polisen i England och Wales griper någon varnar de den gripne med: "You do not have to say anything, but it may harm your defence if you do not mention, when questioned, something which you later rely on in court. Anything you do say may be given in evidence."
Den principen gäller inte i Sverige. I Sverige kan en tilltalad fullständigt ändra sin historia i rätten och då är det den som gäller. Åklagaren kan då vanligen inte använda polisförhören som "motbevis".
Det finns naturligtvis en rättsäkerhetsaspekt där också. För om vilka omständigheter som lett fram till ett erkännande hos polisen vet man ju inte så noga. Men rätten ser ju med egna ögon hur förhöret går till i huvudförhandlingen.
Men därför är det mycket viktigare i Sverige än i andra länder att en misstänkt hålls i förvar sedan han fått höra de avgörande frågorna och konfronterats med bevisningen emot honom.
@Johan Tjäder, Det där med att man kan ändra sin historia när som helst är förstås rätt i sak. Men i praktiken så kommer åklagaren att använda detta i rättegången och domstolen tar hänsyn till ändrad utsaga vid en trovärdighetsbedömning. Så effekten av en ändrad historia blir ungf. den samma. Möjligen skulle det påverka vid ett erkännande.
SvaraRaderaAtt ha ett totalförbud att ändra sitt berättelse skulle varken främja misstänkta, målsägare eller åklagare.
Bra att du uppmärksammar detta. Alla domare i Sverige är i någon mening politiskt tillsatta, dvs inte bara nämndemännen utan även juristdomarna. För att göra karriär som domare duger det inte att vara en duktig domare. Nej, du måste in och jobba på departement, ofta med någon meningslös utredningsuppgift. Syftet är att knyta domarna till den politiska och lagstiftande makten. Allt för att göra domarna lojala mot politikerna, som bekant biter man inte gärna den hand som föder en. Sålunda har vi en politiskt styrd domarkår i Sverige.
SvaraRaderaVad gäller häktningsinstitutet så har Samuelsson helt rätt. Under mina dryga 20 år i rättssalarna har jag kanske lyckats få ett häktningsyrkande ogillat vid endast ett par tillfällen. Samma gäller för samtliga mina kollegor. En häktningsförhandling går till på så sätt att domstolen, och parterna sätter sig utan några som helt dokument eller andra underlag. Sedan berättar åklagaren en historia, den misstänkte en annan. Domstolen har inget underlag för sin bedömning och kan sålunda inte pröva om åklagaren har fog för sina påståenden. Ändå häktas den misstänkte i långt mer än 90% av fallen. Häktningsförhandlingen är sålunda bara en charad ägnad att upprätthålla en illusion av att Sverige skulle vara en rättsstat.
Bra att du uppmärksammar detta. Alla domare i Sverige är i någon mening politiskt tillsatta, dvs inte bara nämndemännen utan även juristdomarna. För att göra karriär som domare duger det inte att vara en duktig domare. Nej, du måste in och jobba på departement, ofta med någon meningslös utredningsuppgift. Syftet är att knyta domarna till den politiska och lagstiftande makten. Allt för att göra domarna lojala mot politikerna, som bekant biter man inte gärna den hand som föder en. Sålunda har vi en politiskt styrd domarkår i Sverige.
SvaraRaderaVad gäller häktningsinstitutet så har Samuelsson helt rätt. Under mina dryga 20 år i rättssalarna har jag kanske lyckats få ett häktningsyrkande ogillat vid endast ett par tillfällen. Samma gäller för samtliga mina kollegor. En häktningsförhandling går till på så sätt att domstolen, och parterna sätter sig utan några som helt dokument eller andra underlag. Sedan berättar åklagaren en historia, den misstänkte en annan. Domstolen har inget underlag för sin bedömning och kan sålunda inte pröva om åklagaren har fog för sina påståenden. Ändå häktas den misstänkte i långt mer än 90% av fallen. Häktningsförhandlingen är sålunda bara en charad ägnad att upprätthålla en illusion av att Sverige skulle vara en rättsstat.
För rättstatens skull hoppas jag att Marianne Ny får ett långt och kännbart fängelsestraff, att JA och wikileaks får skadestånd som står i proportion till skadan de åsamkats (några hundra miljoner i skadestånd) samt att Clas Borgström i ett nytt samarbetsavtal mellan Sverige och Norge får dela rum med Breivik på rättspsyk i Oslo på livstid.
SvaraRadera