Att följa EU-frågor är en rätt surrealistisk syssla. Och att jobba inom en av unionens institutioner är en direkt absurd upplevelse.
Jag pendlar mellan förfäran, vrede, frustration, förundran och skratt. Mycket är så djävla dumt att det i ett annat sammanhang inte ens hade funkat som ironi eller parodi.
Få av EU:s aktörer vet över huvud taget vad de sysslar med. Fakta viftas bort som störningsmoment. Logik, stingens och principer offras snabbt i systemets kohandel. Kaoset är värre än i en vanlig högstadieskolas elevråd. Arrogans parad med inkompetens och feghet upphöjs till arbetsmetod. Och folk rusar in i saker som de inte har tänkt igenom, utan att ha någon som helst plan.
"Vad fan gör dom nu?" och "Så där kan man faktiskt inte göra!" är fraser som jag hör mig själv säga högt flera gånger om dagen.
Kom nu ihåg att detta är en beskrivning av den självutnämnda elit som förväntas styra och ställa över 500 miljoner människor.
Be afraid, be very afraid.
Rita, gissa, spring fanns det ett tv-program som hette, i min ungdom. På något sätt har denna programtitel allt oftare dykt upp i mitt medvetande under den tid som jag har sett Europaparlamentet och EU-apparaten från insidan.
EU går helt enkelt inte att ta på allvar längre. Det är illa nog att EU tar sig allt mer makt över människors liv. Att det sedan hanteras på ett helt oseriöst, ovärdigt och oskickligt sätt – inte sällan av odugliga människor – gör liksom inte saken bättre.
Jag älskar Europa. Jag vill ha ett rimligt samarbete mellan suveräna stater, som vilar på fri rörlighet och starka medborgerliga fri- och rättigheter. Därför avskyr jag EU. Den Europeiska Unionen är, i dagens form, det största hotet mot just dessa värden.
Vansinnet har nu nått orimliga höjder, toppat med euro-krisen. Vår demokrati är på väg att reduceras till en formalitet som sköts av icke-valda byråkrater. Vårt välstånd och vår utveckling hotas. Och den härskande klassens storhetsvansinne är smärtsamt att se.
Vi kan helt enkelt inte ha det så här!
Hur svårt skulle det vara för Sverige att gå ur EU nu? Om man bortser från att Reinfeldt och co uppenbarligen skulle böja sig framåt och ta emot den här "bankunionen" vill säga.
SvaraRaderaAnon
Tyvärr har ju de styrande smugit in medlemskapet i EU i grundlagen. Men med våld och vaselin brukar det mesta gå att lösa. Men jag tror inte Eu fanatikerna ger sig utan strid och andra skumrask-taktiker.
RaderaBarroso är ju som bekant en idiot, med psykotisk blick och storhetsvansinnet lyser om honom.
Jag tror inte att alla medlemsstater faktiskt lämnade Warszawapakten/Comecon formellt. De bara vaknade upp en dag och så fanns det inte längre.
RaderaOm Europeiska Unionen inte slutar som den Sydslaviska (hoppas inte!), så blir det nog "not with a bang, but a whimper".
Jag vill höra mer om vanstyret och inkompetensen i maktens korridorer. Har du inga sköna anekdoter att skriva om?
SvaraRaderahttp://henrikalexandersson.blogspot.be/2012/07/eus-karnrota.html
RaderaFör dagbok! Snälla, gör det.
RaderaTorra och korrekta beskrivningar av vad som händer och vem som är inblandade. Det kommer att bli en guldgruva vad det lider. Analys kan man lägga på sen....
H / KM
Det lustiga (not really) är att här i de forna kommunistländerna ser man det hela som fullständigt naturligt ur politiskt hänseende. Hur skulle annars politrucker och byråkrater åstadkomma en sfär där verkligheten kan upphävas? Maktens syfte med makten är makten. Det går faktiskt att skapa en verklighet efter eget behag, i alla fall under en begränsad tidrymd.
SvaraRadera(Något som gäller både vänster auktoritära och höger auktoritära i och för sig)
Vänta, var det den slovenska vinaren som slog till eller Richard Burtons milda röst ?
Fyra eller fem spelar ingen roll.
Verkligheten är den som vi i de slutna rummen beslutar den vara.
Fyra eller fem spelar ingen roll. I EU.
Har länge hävdat att det är ett gyllene tillfälle för Europas starka liberala regionalistiska krafter som verkar för - inte nationalistisk isolationism och centralism - men ett "Europe of Regions" med småskalig politik och demokrati, att starta en europeisk pendang till Tentherrörelsen.
SvaraRaderaVarför inte starta ett gräsrotsupprop för subsidiaritetsprincipen och ärliga internationella pengar såsom guld och bjuda in t.ex. Thomas Woods, HAX?
"Det finns så mycken korrumption, så mycken ondska, så mycket flärd och fördärv i det offentliga livet, att en rättskaffens man måste känna det som om han helst ville hålla sig fri från allt detta, vandra sin väg rakt fram och lämna statens affärer åt andra. Men det är dock det politiska livets sundhet, som är förutsättningen för den enskildes trevnad. Det blir därför varje medborgares plikt att ge upp något av sin obehagskänsla inför politiken och offra sin trevnad för det allmänna. Om nämligen alla rättskaffens människor drog sig undan från det offentliga livet, skulle detta snart nog totalt försumpas till skada även för varje enskild."
SvaraRaderaUr tal av lektor Johannes Olai, kallade sig Dalecarlus, adlad 1649: Johan Stiernhöök. Lektor i Västerås, kallades så småningom "den svenska lagfarenhetens fader".
Så står det skrivet på ett papper som fanns bland min morfars kvarlåtenskap. Vad säger du Hax? Hade Johan Stiernhöök rätt?
Klockrent! Problemet är att rättskaffens män/kvinnor sedan länge övergivit statens affärer. Obehaget är för stort ens för de mest luttrade.
RaderaVi har de politiker vi förtjänar.
Det är kanske därför man hänger sig kvar...
RaderaJag bara hoppas att du HAX och Christian Engström sparat anekdoter om svenska ledamöters inkompetens att använda som valammunition. Vad bra det skulle kännas att se er ståendes i TV och berätta om hur en socialdemokrat eller moderat struntat i central fakta och verkligen trycka upp vederbörande mot väggen...
SvaraRadera@ Björn Persson
SvaraRaderaKanoncitat av Johan Stiernhöök!
Redan på de gamla grekernas tid, skrev Platon:
"One of the penalties for refusing to participate in politics is that you end up being governed by your inferiors."
Men redan Wilhelm Röpke, som betraktas som en av EU:s "founding fathers" beträffande subsidiaritetsprincipen och federalismen, varnade för "massamhället" och "massdemokratin" - som i dag! - där det spelar liten roll vem man röstar på, och den enda lösningen han såg, var långtgående subsidiaritet och möjligheten till secession.
Faktiskt vore det inte alltför radikalt, att hänvisa till Röpke utifrån ett europeiskt perspektiv (dock inte från den svenska folkhemscentralismens synvinkel, men det är en annan femma) så vad säger du HAX, skulle vi kunna starta ett europeiskt Tentherupprop? :-)
Skam den som ger sig. Någonstans måste förändringar få börja, och få fotfäste.
SvaraRaderaDu gör ett utmärkt insats genom att rapportera här om det som sker. Jag är mycket tacksam för det och lär mig mycket av dem, likaså de allt som oftast mycket kunniga kommentarerna. Tack alla som kommenterar här....
Fortsätt med att "missionera" där ute på "verkstadsgolvet".
Kan bara instämma. Det är lärorikt med Pirater på insidan i EU. Lärorikt men skrämmande.
RaderaMan kanske inte ska förvänta sig att det ska vara så mycket bättre. Ju större rymd det blir mellan orsak och verkan desto svårare blir det att välja rätt.
SvaraRaderaÅ ena sidan bör en politiker alltid komma ihåg att det enda man vet är att man inte vet allt. Å andra sidan så får man komma ihåg att oavsett hur man baxar stenen så kommer någon i kläm.
Men visst, det lågt hängande frukterna kan man väl försöka plocka - som att förlägga sig permanent i Strasbourg och se till att få sekretariatet dit. Att få dokumenthanteringen överskådlig och att få parlamentets arbetsformer att bli något så när överblickbara.