Harm reduction - nu!

Plötsligt har vi fått en drogdebatt i vårt land. Som vanligt gäller det att klara av att hålla flera saker i huvudet samtidigt...

i) Missbruk
Oavsett vad människor missbrukar, så kan man inte bara betrakta själva drogen som sådan. Missbruk har nästan alltid bakomliggande orsaker. Och så länge man inte hjälper människor att ta tag i dessa underliggande problem kommer man egentligen inte någonstans alls. Vilket är en fråga för hela vårt samhälle, inte bara den offentliga missbruksvården.

ii) Bruk
Vissa människor använder olika slags droger och klarar av att hantera det. Det vill säga att de är icke-problematiska brukare. Att göra brottslingar av dessa människor är fullständigt kontraproduktivt. För dessa människor är det inte drogen utan staten och dess lagar som riskerar att förstöra deras liv.

iii) Knark i kroppen
Det känns rätt orimligt att det är olagligt att ha narkotiska preparat i kroppen. Så länge man inte skadar eller hotar skada andra människor med sina handlingar, så länge är detta ett brott utan offer. Ett brott mot en morallag, om man så vill. Lägg därtill att denna lag har givit polisen carte blanche vad gäller att jävlas med folk som de inte gillar. "Du ser lite konstig ut på ögonen. Du kanske skulle följa med in till stationen..."

iv) Substitutionsbehandling
Som det tragiska fallet med riksdagsledamoten William Petzäll visar – så är det oerhört svårt för missbrukare att få hjälp i form av substitutionsbehandling (där man ersätter till exempel heroin med andra alternativ för att hjälpa missbrukaren att kunna ta tag i saker och ting under någorlunda ordnade former). Sådan här behandling skall naturligtvis erbjudas tidigt och tröskeln för att få den måste sänkas.

v) Innehav för personligt bruk
Missbrukare skall ha vård, inte jagas av polisen. Och de som använder en drog på ett icke-problematiskt sätt är inte statens problem. (Däremot riskerar de att bli det, om man stämplar dem som kriminella och därmed förstör deras liv.) De resurser man i dag lägger på att jaga små personliga innehav skulle kunna användas mycket bättre om de satsades på vård för missbrukare istället.

Här är det på sin plats med ett påpekande: Naturligtvis skall det vara olagligt att stjäla och råna, oavsett om det är för att finansiera drogmissbruk eller av något annat skäl. Det är en sak för polis och rättsväsende. Men det är alltså en ordningsfråga som skall betraktas i sitt eget ljus. (Detta är för övrigt en konsekvens av de höga priserna. Dessa beror i sin tur på förbudet som sådant, som gör att kriminella nätverk kan ta ut en lockande hög "riskpremie". Men den debatten tror jag att Sverige inte är redo för.)

Sverige måste byta drogpolitik. Att gå över till harm reduction (enligt punkterna ovan) vore ett gigantiskt steg åt rätt håll.

(Man skulle kunna göra mer för att minska de kriminella organisationernas incitament för att bedriva handel med narkotiska preparat. Man skulle kunna göra mer för att minska riskerna med de narkotiska preparat som ändå alltid kommer att finnas i omlopp. Men det är som sagt en annan debatt.)

Genom att byta linje till harm reduction skulle man kunna hjälpa missbrukare på ett bättre sätt, minska deras lidande och få ner antalet drogrelaterade dödsfall. Man skulle undvika att göra människor till brottslingar helt i onödan. Och polisen skulle kunna lägga sina resurser på viktigare uppgifter.

Men det kräver ett öppet sinnelag och en smula ödmjukhet från våra makthavare. Något sådant står dock inte att finna. Istället håller nästan alla politiska partier stenhårt fast vid sin arroganta förbuds-dogmatism. Så för att något skall hända behöver vi nya politiker, med en ny inställning på banan. Och se till att få in dem i riksdagen.