Ännu en förlorad möjlighet...

Nästa vecka röstar Europaparlamentet om dossiern certain permitted uses of orphan works. (2011/0136(COD)) Den handlar om hur man skall få använda verk (böcker, artiklar, musik, bilder, arkivfilm m.m.) där det inte finns eller går att hitta någon upphovsman eller rättighetsinnehavare. Föräldralösa verk, helt enkelt.

Som vanligt har ett förslag som redan från början var väldigt försiktigt vattnats ur i utskott och i förhandlingar mellan EU:s institutioner. Det enda som egentligen är bra, som är kvar, är att om man kommer fram till att ett verk är föräldralöst i ett EU-land, då skall detta gälla i hela unionen. Man skall alltså inte behöva utföra detektivarbete om ett och samma verk i 27 olika länder.

Men i övrigt känns det lamt. Det är frågan om ens bibliotek och museer kommer att kunna / våga tillgängliggöra föräldralösa verk. Och de problem som finns när det gäller till exempel musik, arkivfilmer och artiklar i avdöda tidskrifter är fortfarande olöst. Vilket är lite trist.

Och så finns det - som vanligt - en sak som jag retar mig alldeles speciellt på. Det kommer att vara förbjudet att använda föräldralösa verk i kommersiellt syfte. Man utfärdar alltså ett förbud mot att utnyttja ett av de starkaste incitamenten för förlag, skivbolag och andra att återutge verk som annars inte är tillgängliga för allmänheten - nämligen pengar.

Låt säga att någon driver ett litet militärhistoriskt förlag. På detta område finns det oceaner av föräldralösa texter, bilder och andra verk. Det skulle naturligtvis vara intressant för ett sådant förlag att kunna ösa ur den mängd av material som i dag är inlåst. Men där blir det alltså tvärstopp.

Eller en dokumentärfilmare som vill använda historiska filmklipp som saknar känd upphovsman. Eller ett litet skivbolag som specialiserar sig på äldre jazz-musik, som vill kunna använda gamla inspelningar ur arkiven.

Detta är bara ett par exempel. Men jag tror de är talande, eftersom jag har en känsla av att en reform på detta område skulle vara ett jättelyft för just smal kultur.

För att vara övertydlig: Detta handlar alltså om verk som saknar känd upphovsman eller rättighetsinnehavare. Det finns ingen som gör anspråk på ersättning, royalties eller Stim-pengar. Och verken är inlåsta. De finns där, men får inte användas eller tillgängliggöras. Vore det då så farligt om någon tjänade ett par spänn på att ge ut dem igen eller använda dem som delar i nya verk?

Dessutom handlar det ju om information som kan vara intressant eller rent av betydelsefull, som hålls utom räckhåll för allmänheten.

Det skall tilläggas att denna fråga diskuterades under behandlingen av ärendet. Och gissa vem som stoppade möjligheten till kommersiell användning? Jo, den ökända franska högertanten och upphovsrättsstalinisten Marielle Gallo (EPP), som till och med tog strid med sina egna för att hugga förbudet mot kommersiell användning i sten.

In English at Pirate MEP Christian Engströms blog.