Mer sunt förnuft i Europaparlamentet!

Jag har jobbat i Europaparlamentet och jag vet hur det fungerar.

Sällan eller aldrig ifrågasätts om ett nytt direktiv eller en ny förordning över huvud taget behövs.

Det kommer en strid ström av förslag från kommissionen. Ofta blir de värre och sämre efter att alla kindpussande gratisätare i parlamentet fått chansen att lägga till stort och smått ur sin egen (och deras närstående särintressens) agenda.

Jag har mött ledamöter som medvetet fattar beslut som är uppenbart galna och objektivt felaktiga - med motiveringen att de gör det för att de kan. De sätter utopier, fixa idéer och känslor före fakta, logik och verklighet.

Det behövs ledamöter som gör motstånd mot EU:s maktambitioner, klåfingrighet och byråkrati.

Det behövs ledamöter som ifrågasätter, ställer de jobbiga frågorna och som käftar emot.

Rösta in mig och jag lovar att vara en besvärlig gubbjävel.

EU behöver fler besvärliga gubbjävlar - och färre egotrippade, makthungriga demagoger med orealistiska idéer.

/ HAX

Kandidat nr 6 på Medborgerlig Samlings lista i EU-valet

Låt oss röra om i Europaparlamentet

Jag kandiderar till Europaparlamentet, för Medborgerlig Samling i EU-valet den 9 juni.

Europaparlamentet är en vansinnig plats. Den demokratiska processen bedrivs ofta under tveksamma former.

Hela stället är fyllt med uppblåsta egon fyllda av agendor men ofta med bristande verklighetskontakt.

»Bort med tassarna, EU!« är Medborgerlig Samlings stridsrop i valrörelsen. Alla fattar i stort sett vad det handlar om. Men hur gör man det?

Vill man försöka stoppa de värsta galenskaperna, då är fler rimliga människor i Europaparlamentet en bra början. Att späda ut vansinnet.

Blir jag vald skall jag predika kritiskt tänkande. Ifrågasätta allt som verkar idiotiskt eller farligt. Ställa jobbiga frågor. Käfta emot.

För hur skulle det annars gå till? Väljer man samma gamla ledamöter kommer de bara att glida med EU:s ständigt expanderande maktapparat.

Rösta på kandidater som vill minska EU:s makt istället!

Man behöver vara på plats. Man behöver få en röst vid bordet. Man behöver tillföra kritiskt tänkande till en miljö som allt för ofta drabbas av grupptänk. Och man måste få tidig tillgång till dokumenten. I can do this.

En av mina hjärtefrågor är yttrandefriheten. Under den kommande mandatperioden tänker EU utöka lagstiftningen mot hat och hot.

Med sin nya Digital Services Act har man fått det verktyg som behövs för att censurera innehåll på nätet. Och nu skall det alltså bestämmas vad som skall censureras.

Detta har potential att gå helt galet och att landa i kränkningar av yttrandefriheten.

EU har en enastående förmåga att ständigt utmana de mänskliga rättigheterna. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

Med risk för att vara tjatig. Jag går till val på att försvara vad Europakonventionen och EU-stadgan har att säga om yttrandefriheten.

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Nyligen var det Chat Control 2 som utmanade de mänskliga rättigheterna; kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Där var jag en av dem som skrek sig hesa för att Europaparlamentet och regeringen skulle få upp ögonen för att förslaget strider mot rätten till privatliv. Vilket till slut lyckades.

Det vore kul att få bekämpa Chat Control 3 från insidan, när den dagen kommer. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

Jag har god pejl på hur EU och Europaparlamentet fungerar. 2009-14 arbetade jag i Europaparlamentet, för Piratpartiets ledamot Christian Engström. Det var en lärorik tid.

Så jag vet hur det fungerar. Jag kan knepen. Och jag vill som sagt fokusera på att tillföra kritiskt tänkande.

Enstaka ledamöter kan göra stor skillnad. När Piratpartiet kom in i Europaparlamentet var dess formella inflytande visserligen begränsat, men det tillförde ett perspektiv i debatten som i sig påverkade saker på riktigt.

Inte minst har ledamöter möjlighet att ställa jobbiga frågor och kräva svar av EU-kommissionen. »Hur tänkte ni då?«

Man är som effektivast om man är artig men pregnant, så att man inte kan viftas undan som haverist. Att på ett värdigt sätt representera medborgarna, förnuft och logik. Att bestämt säga nej till dumheter.

Jag går helt enkelt till val på att bli en av de där griniga gamla gubbarna i Europaparlamentet som kan kosta på sig att säga som det är.

Det skulle kunna flyga. Men då måste vi få lite uppmärksamhet på det här.

- o -

Få mina längre texter och uppdateringar från min valkampanj som e-post via Substack »

Så kan vi dra undan mattan för gängen

Det är dumt att ge gängbrottsligheten monopol på landets drogförsäljning.

Resultatet blir kriminalitet, våld och dödsskjutningar. Precis som när USA förbjöd sprit för 100 år sedan.

Det stämmer förvisso att många kriminella förmodligen kommer att ägna sig åt annan kriminalitet om de blir av med drogmarknaden.

Men till exempel välfärdsbrott, nätbedrägerier och svarta affärer är knappast verksamheter där det passar att dra in 13-åringar i hanteringen.

Sedan finns en viktig skillnad mellan droghandel och annan brottslighet. Droghandel går ut på att tillhandahålla en vara. Annan brottslighet handlar mest om att ta saker från andra.

På drogmarknaden slåss man alltså om marknadsandelar. Vilket på en illegal marknad leder till gängkrig, sprängningar och dödsskjutningar. Precis som i USA på 1920-talet.

Till skillnad från en legal marknad som är reglerad, beskattad och med kvalitetskrav så att användarna vet vad de köper. (Men överreglera inte, det är kontraproduktivt.)

Detta känns så... uppenbart.

Ändå fortsätter politiken att göra samma sak som misslyckats i årtionden - och hoppas på ett annat resultat. På något besynnerligt sätt.

För att de politiska makthavarna inte kan erkänna att de hade fel.

Lördagsvideos: Terror, Greider, etanol, jordbruk & kritiskt tänkande

Youtube: Så vinner terrorn »

Youtube: Greider, Putin och JAS Gripen till Ukraina »

Youtube: Etanolbubblans kollaps: Bananerna i Sveg »

Youtube: The Fall of Farming In Europe »

Youtube: This tool will help improve your critical thinking «

Så tar man bort gängens främsta inkomstkälla

Gör tankeexperimentet att man avkriminaliserar bruk och innehav för personligt bruk av marijuana. Vilket inkluderar rätten att odla ett mindre antal plantor per person.

Så fort plantorna givit skörd är det ingen som behöver handla av kriminella gäng längre. Alla har vad de behöver. Och gängen blir av med sin viktigaste inkomstkälla.

Det går i princip inte att överdosera på gräs. Den som röker på stör eller hotar som regel ingen annan. Till skillnad från till exempel sprit.

Med avkriminalisering av innehav för eget bruk kan sjuka människor få tillgång till något som faktiskt lindrar deras krämpor.

Plus att polisen i detta tankeexperiment kan fokusera på viktigare saker än att jaga brukare - som inte skadar eller utgör något hot mot någon annan.

Vore det bättre eller sämre, jämfört med idag?

Jönssons julbetraktelse plus Pinker & Co om rationalitet, upplysning och utopier

Youtube: Godhet och hyckleri »

Youtube: Rationality Saves Lives »

Youtube: Enlightenment and the Righteous Mind »

Vårt förhållande till verkligheten

Förändring medför besvär. Den omskapar vår verklighet. Den rubbar vår världsbild. Den tvingar oss att ompröva det invanda.

Därför hyser de flesta människor en motvilja mot förändring. Och just därför kan det vara klokt att skynda långsamt, att tänka efter före och se till att saker verkligen fungerar innan vi gör oss beroende av dem.

Varesig vi vill det eller ej, så förändras allt hela tiden. Det vi kanske uppfattar som en någorlunda fast punkt är i själva verket work in progress.

Den goda nyheten är att vi kan påverka framtiden genom våra handlingar i det innevarande ögonblicket.

Vi är summan av alla de val vi gjort i det förflutna. Vilket är historia, som inte kan förändras. Så det är ingen idé att ödsla tid och kraft på det som redan skett. Speciellt inte på destruktiva känslor som till exempel ånger, skam, bitterhet, vrede eller avund. Saker och ting är som de är. Live with it.

Vi kan planera, hoppas på eller frukta framtiden. Men det får inte hindra oss från att inse att det enda tillfälle då vi över huvud taget kan påverka framtiden eller något över huvud taget är just nu.

Varje handling (eller frånvaro av handling) i det innevarande ögonblicket formar ditt liv och framtiden för oss alla - för alltid.

Att drömma om något tar oss inte närmare målet. Däremot kan vi handla här och nu på ett sådant sätt att det bidrar till att uppfylla våra mål. Många, små, och konsekventa handlingar ackumuleras förvånansvärt snabbt i påtagliga resultat.

Ansvaret är ditt.

-

Då kan det vara bra att ha en strategi för ett fungerande förhållande till omgivningen. Till exempel att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Att respektera andras frihet, säkerhet och egendom - i förhoppningen att även det omvända skall gälla.

Att medverka till att likhet inför lagen och allas lika rättigheter inför staten upprätthålls.

Det är liksom inte raketforskning. Istället handlar det om att formulera en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge, som i minsta möjliga mån inkräktar på individens frihet och naturliga rättigheter.

-

Då kan det också vara lämpligt att betrakta verkligheten för vad den är - istället för vad man tycker att den borde vara.

Verkligheten är ofta motbjudande och högst olämplig. Naturligtvis skall vi föröka göra det bästa av saken. Men inget blir bättre för att vi vägrar betrakta saker och ting för vad de verkligen är.

Ändå tycks många förneka allt från den mänskliga naturen till grundläggande ekonomiska samband och påvisbara verkliga förhållanden. Ibland till och med fysikens lagar. Det gör dem sämre skickade att fatta beslut i den verkliga världen. Vilket dock inte hindrar dem från att försöka. Ofta slutar det i havererade och tragiska försök att ändra på människor.

-

Då kan det vara lämpligt att emellanåt koppla på det analytiska tänkandet och inte bara reagera utifrån sina spontana känslor. Oerhört mycket lidande och elände i världen är resultatet av missriktad välvilja.

Vi lever i ett komplext, dynamiskt system där åtgärder eller handlingar med ett visst syfte ofta får oförutsedda och oönskade konsekvenser någon helt annanstans. Det är lite som att klämma på en vattenfylld ballong.

Önsketänkande gör sällan något bättre. Tvärtom leder det till en felaktig bild av verkligheten. Vilket omöjliggör varje form av genomtänkt, konstruktiv handling.

Om man inte har verkliga förhållanden någorlunda klara för sig är det omöjligt att ens gissa vilka konsekvenser en viss handling kommer att leda till.

Steven Pinker: Blir världen bättre eller sämre?

Youtube: Is the world getting better or worse? A look at the numbers | Steven Pinker »

In his analysis of recent data on homicide, war, poverty, pollution and more, psychologist Steven Pinker finds that we're doing better now in every one of them when compared with 30 years ago. But progress isn't inevitable, and it doesn't mean everything gets better for everyone all the time, Pinker says. Instead, progress is problem-solving, and we should look at things like climate change and nuclear war as problems to be solved, not apocalypses in waiting. "We will never have a perfect world, and it would be dangerous to seek one," he says. "But there's no limit to the betterments we can attain if we continue to apply knowledge to enhance human flourishing."

Studio Axess: Fanatismens förödande följder

Youtube: Studio Axess 2019 - Mats Alvesson - Fanatismens förödande följder »

»Rutiner och regelverk som skapar nya problem. Dysfunktionella myndigheter med välpolerade värdegrunder. Dokumentation av verksamhet som har blivit viktigare än verksamheten själv. Tävlan om att vara den grupp som det är mest synd om. Utbildningskult som leder till sjunkande kunskapsnivåer. På fält efter fält ser organisationsforskaren Mats Alvesson hur en gång rimliga idéer drivs bortom det orimligas gräns och förvärrar bristerna som de skulle åtgärda. I stället för kvalitet och förnuft får vi struntprat, statusjakt och byråkratisering. I den nya boken Extra allt beskriver han läget och formulerar åtta lagar för fanatismens och de fagra frasernas tid. Han samtalar med programledaren PJ Anders Linder.«

Vad Sverige kan lära av de gamla stoikerna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vad Sverige kan lära av de gamla stoikerna »

"Vi tycks leva i en tid där sunt förnuft kommit att betraktas som en extrem position."

Det tänks för lite här i landet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det tänks för lite här i landet »

"Naturligtvis är det obehagligt att tänka. Helt enkelt eftersom det kan rikta blicken mot ens eget ansvar för den rådande livssituationen. Förnuftsmässigt tänkande kan leda till insikter om att man behöver göra jobbiga förändringar i sitt liv. Eller i vart fall sätta upp några personliga mål att sträva efter, istället för att vara slumpens och omständigheternas offer."

Politiken har lämnat verkligheten

Läs min senaste bloggpost hos Mårtensson:

Politiken har lämnat verkligheten »

"Det må vara en sak att folk kan tycka eller tro att verkligheten är något annat än den faktiskt är. Men som strategi för att bygga ett fungerande samhälle är sådant direkt olämpligt."

Efter postmodernismen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Nu kommer motreaktionen mot postmodernismen »

Jag får en känsla av att pendeln – efter att ha varit ända ute i postmodernism och identitetspolitik – nu är på väg att slå tillbaka. Något som är glädjande med denna motreaktion är att den inte är »dumreaktionär« – utan intellektuell, rationell och står för ett öppet sinnelag. Vilket är en bristvara i dagens samhälle.

Så fixar vi skolans problem, på nolltid

Svenska skolan uppvisar svajiga resultat. Vilket får politiker att komma med det ena förslaget till förändring efter det andra. "Reformerna" på skolans område avlöser varandra.

Men politiker är inte experter på utbildning. De kan möjligen ange vilka resultat man rimligen kan förvänta sig av en offentligt finansierad skola. Men all deras micro management stör bara skolans arbetsro.

Därför vill jag komma med ett enkelt förslag, klart att sjösättas direkt:

Betala först när eleverna har nått de kunskaps- och färdighetsmål som sätts upp.

Med andra ord: Sluta betala i förskott, utan först vid leverans. Då skall ni se att det illa kvickt blir ordning på torpet. Då finns plötsligt incitament för att skärpa till sig.

Eftersom skolpengen följer eleven oavsett om det handlar om en kommunal skola eller en friskola borde detta vara lätt att ordna.

Det kräver visserligen en opartisk, objektiv och rättvis examinering mot uppsatta mål. Men en sådan bör vi ju ha ändå, för att inte famla i blindo. På detta sätt skulle vi dessutom komma till rätta med frågan om betygsinflation och glädjebetyg.

Eftersom skolan idag finansieras med offentliga medel (skattepengar) måste naturligtvis alla skolor vara beredda att ta emot alla elever, med ett rättvist kösystem till de skolor som har fler sökande än platser.

Här blir debatten om vinst i välfärden på skolans område helt ointressant. Vilket ekonomiskt resultat en skola uppvisar är inget staten har med att göra - så länge den levererar vad som beställts.

Krångligare än så behöver det inte vara. Egentligen handlar det bara om sunt förnuft och en skissartad uppfattning om hur det där med incitament fungerar.

Sedan kan jag tycka att det är rätt oväsentligt vilken pedagogik en skola väljer att använda, hur många år ungarna tillbringar i skolan eller om utbildningen ens bedrivs i en traditionell skolmiljö. För min del skulle det vara OK om det räckte med att ge ungarna ett kunskapspiller. Det är inte viktigt - så länge skolan levererar det som har beställts.

(Allt det ovanstående i kontexten att vi måste försöka styra upp det system vi de facto har - även om det i ett vidare perspektiv finns andra, bättre alternativ till ett offentligfinansierat utbildningsväsende.)

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »

Påven är en hycklare

En fatwa hade möjligen varit väntad. Men en... bannbulla, typ?

Det handlar om den idéströmning som driver icke-aggressionsprincipen längst av alla – libertarianismen.

Påven ogillar den öppet. Han menar bland annat att den inte verkar för det allmännas bästa.

Ursäkta? En rimligt fri ekonomi (som är ett av libertarianismens ben) är det enda som förmår att åstadkomma frivilligt, spontant samarbete för att skapa allt sådant som människor behöver i ett samhälle. Detta är mer socialt och till större nytta för andra människor än något annat system. Detta är en modell som växer ur delaktighet underifrån istället för order uppifrån.

Alternativen leder till brödköer, lidande och förtryck. Alltid. Detta har, om inte annat, historien visat gång på gång.

Men varför skulle påven bry sig om verkliga förhållanden? Hans affärsidé är ju att hänvisa till osynliga, kringsvävande andeväsen – för att upprätthålla sin kyrkas makt över människor.

Och det teologiska! Libertarianism bygger på att människor skall ha så stor frihet som möjligt och att gränsen för denna frihet går där man inskränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Samt att alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen. Detta är idéer om frihet, respekt och humanism. Detta handlar om att leva och låta leva. Detta är en åsiktsriktning som – trots att den inte har med religion att skaffa – är den som är mest kristligt humanistisk.

Möjligen är den, kulturellt, sprungen ur själva kärleksbudskapet.

Just den idén vill Vatikanen stigmatisera. Get real.

För oss libertarianer är det helt OK om människor vill vara katoliker, eller något annat. Det är deras sak. Men för katolska kyrkan är tanken på frihet uppenbarligen ett problem.

Naturligtvis är det så. Frihet, enskilt ansvar och egenmakt är raka antitesen till den underkastelse som religionen kräver. Det är väl där skon klämmer. Det är väl därför påven väljer att kritisera just den idétradition som mest av alla hyllar människan, hennes framsteg och hennes förnuft. Den förbjudna frukten.

Var är Illuminati när man behöver dem?

• Breitbart: Pope Francis Warns Against ‘Invasion’ of Libertarians »
• Reason: On the 'Invasion' of 'Libertarianism,' Pope Francis' Ignorance Is Showing »
• Target Freedom: Pope Francis Attacks Libertarianism »

Därför var de gamla Moderaterna bättre

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Därför var de gamla Moderaterna bättre »

"Detta är en stabil samhällelig plattform som lämnar individen ifred att syssla med egna, viktigare saker – istället för att ständigt behöva oroas för vad som sker på en tumultartad politisk scen. Den värnar det civila samhället framför det politiska och människan framför överheten. Den skapar ett tryggt, stabilt och förutsägbart samhälle."

Det grälsjuka Sverige

Någonstans på vägen har jag plockat upp en del tips om hur man bäst tillrättavisar människor – om man vill vara konstruktiv och uppnå positiva resultat.

Föga förvånande går dessa tips helt på tvärs mot hur det fungerar i sociala media, i svensk samhällsdebatt och i politiken.

Fritt ur minnet:

• Kritik skall helst bara framföras utifrån personliga upplevelser. Rykten, skvaller och andrahandsuppgifter är alltid i varierande utsträckning fel – och då riskerar diskussionen att handla om fel saker.
• Kritik skall framföras så snart som möjligt, medan alla detaljer är i färskt minne.
• Kritik skall framföras personligen – och i enskildhet. Sker det genom ombud eller inför publik kommer de inblandade att sätta sin egen prestige framför resultat.
• Kritik skall fokusera på den aktuella handlingen, inte på personen.
• Kritik måste tydligt förklara varför en viss handling är problematisk och vilka konsekvenser den kan få.
• Kritik skall i möjligaste mån utmynna i en konkret överenskommelse om ett förändrat beteende.
• Om önskat resultat uppnås – ta aldrig upp saken igen. Att vara långsint skapar oro, dålig stämning och är inte konstruktivt.
• Gör en ansträngning för att avsluta i en positiv anda.

Detta gäller kanske inte alltid, i alla situationer. Men det brukar fungera.

Visserligen är dessa tips inte i alla delar direkt överförbara till politiken och samhällsdebatten. Men här finns saker värda att ta fasta på – som det konstruktiva förhållningssättet.

Sett ur detta perspektiv är det inte att undra över att svensk samhällsdebatt – som den ser ut i dag – är ett hopplöst träsk.

Kolla, en vettig människa!

Youtube »

Den svenska verklighetsupplösningen

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Den svenska verklighetsupplösningen »

Det är hög tid för alla vettiga människor att stå upp för sunt förnuft, logik och fakta. Det är dags att revoltera mot det nyspråk som för tankarna till det forna DDR. Tiden är mogen att käfta emot när överheten kommer med sina pekpinnar för att uppfostra folket. Eller att helt enkelt ignorera dess påbud.

Vänsterns rasistkort skapar bara fler rasister

Vänstern viftar med rasistkortet så fort någon framför kritik som rör flyktingsituationen eller migrationen. Vilket naturligtvis är dumheter.

De flesta som oroas över flyktingkrisen gör det för att de ser att samhällets logistik inte klarar situationen och för att belastningarna på välfärdssystemen kommer att bli för ohantrbara. Inte för att de skulle vara främlingsfientliga.

Naturligtvis skulle Sverige kunna göra mer. Men tänk er hur det skulle låta från vänstern om man började avveckla bidragen till Filminstitutet, stänga ner universitetens genusverkstäder och höja egenavgifterna i vården för att klara situationen. Vänstern skulle gå bananas.

Det finns ett betydande mått av ironi i att välfärdsstatens kanske främsta tillskyndare – vänstern – fullständigt skulle krossa denna välfärdsstat, om den fick sin vilja genom i flyktingfrågan.

Sedan finns det saker som måste hanteras. Nyanlända måste tidigt och tydligt introduceras till det svenska samhället och den svenska samhällskoden. Vi måste hitta vägar för att snabbt få nyanlända i arbete, helst produktivt arbete. Unga människor i problemförorter måste erbjudas andra alternativ för gemenskap än kriminella gäng och källarmoskéer. Ordningsmakten måste kunna garantera alla människors säkerhet och egendom – i alla delar av landet, hela tiden. Det är inte heller rasism, utan bara sunt förnuft.

Däremot kan vänsterns eviga, missriktade fingerpekande möjligen få människor att bli rasister.

Stöd denna blogg »