"The Truth Is Out There"

Att arbeta för öppenhet, transparens, tryckfrihet och yttrandefrihet är viktiga saker. Oerhört viktiga.

Samtidigt skulle man kunna önska sig att fler verkligen använde sig av dessa verktyg, fri- och rättigheter.

Ta det här med att EU håller på att utvecklas till en centralstyrd superstat, med makten i händerna på anonyma, icke-valda byråkrater. Det där borde inte komma som någon överraskning för någon. Denna utveckling finns beskriven redan i EU:s första fördrag. Rakt under näsan på oss medborgare, media och politiska aktivister. Men ingen brydde sig om det som gömdes i fullständig öppenhet.

I svensk och europeisk politik är det oerhört få människor som faktiskt läser de förslag de beslutar om. Och när inte ens beslutsfattarna bryr sig om att plöja igenom papperesbuntarna, då är det kanske inte så konstigt att media inte hänger med i svängarna. (Speciellt när vi får allt mer snuttifierad klipp-och-klistra-journalistik, som mest bygger på korta telegram och andras pressmeddelanden.)

När Göran Persson (s) var statsminister påpekade han att politiker inte bör ljuga – men att de inte heller behöver berätta hela sanningen (om den inte passar deras syften). Och i samband med någon politisk affär (jag har glömt vilken) försökte regeringen lägga ansvaret på journalisterna. "Ni frågade ju inte om det." Som om journalister skulle kunna ställa frågor om sådant de inte ens känner till att de inte känner till...

Ändå finns informationen där, för den som orkar leta. Per Wendel på Expressen var en storartad politisk journalist. Hans trofésamling av politiska skandaler var imponerande. Och hans arbetsmetodik var lika enkel som effektiv. Många av de affärer Per avslöjade upptäckte han genom att gå igenom oceaner av offentliga diarieförteckningar och hugga på sådant som han tyckte verkade lovande. Finns det några media som jobbar på detta sätt, konsekvent och långsiktigt, i dag?

För den som är ambitiös finns mycket att uträtta. Som när Thomas Ramberg tryckte till Göran Persson om den så kallade Egypten-affären i SR Ekots lördagsintervju på juldagen 2004. Ramberg hade grävt, läst på och visste betydligt mer än självaste statsministern. Enda skälet till att Persson överlevde den intervjun var att den tragiska tsunami-katastrofen påföljande dag slog ut allt annat i nyhetsflödet.

Visst – allt för mycket hemligstämplas, görs upp i slutna rum eller döljs i korporativistisk anda genom att skjutas över till den del av samhället som inte är transparent. Sådant måste motverkas och granskas. Läckor och whistleblowers måste uppmuntras. Men samtidigt är det lite frustrerande att vi alla tycks vara så dåliga på att hitta och visa upp orimligheter, övergrepp och skandaler som inte är undangömda på annat sätt än i brus.