Eftermiddag i demokratifabriken

Det är torsdag eftermiddag i Europaparlamentet och de flesta har redan stressat iväg från Strasbourg. Själv skall jag knyta ihop säcken på kontoret i lugn och ro – och sedan ta kvällståget till Bryssel.

Åter har det varit en sessionsvecka med massor av beslut om stort och smått. En del saker, till exempel sådant som handlar om den gemensamma marknaden och fri rörlighet kan kanske vara på sin plats – i de fall de drar åt rätt håll, vilket de inte alltid gör. Men... allt det där andra!

När man talar med enskilda ledamöter, så medger många av dem att EU och Europaparlamentet sysslar med alldeles för mycket. Men samtidigt – när bollarna kommer, då springer alla på dem. Alltid.

Somligt kommer från EU-kommissionen och annat är rapporter som parlamentet uppfinner på egen hand. Och så ett till synes oändligt antal skriftliga deklarationer om allt mellan himmel och jord.

Frågan är hur man bromsar in allt det här? Hur får man systemet att bara ägna sig åt sådant som verkligen hör hemma på överstatlig nivå?

Som det ser ut i dag, så ökar tempot och klåfingrigheten snarare. Och vad gäller de ärenden som ändå hör hemma på EU-nivå – så får jag en känsla av att man mest komplicerar och rör till det för de människor och företag som vill verka på den inre marknaden och vara en del av den fria rörligheten.

Synd att EU-fördragen alltid blir sådana gigantiska och ogenomträngliga historier. Vad EU skulle behöva är ett regelverk som tydligt anger exakt vad man får ägna sig åt – och sätta gränser för vad man inte skall hålla på med.

Men istället ser det ut som om vi kommer att få ett nytt EU-fördrag som är precis som det gamla, fast med en massa extra makt till EU över medlemsstaternas finanser.

Det här kommer att gå över styr.

Läs även Pirate MEP Christian Engström: EU:s fördrag – Riv upp, gör om, gör rätt!