Bradley Manning fälld på de flesta punkter – utom att ha bistått fienden

I USA har Whistleblowern Bradley Manning fällts på de flesta punkter – utom att ha bistått fienden (vilket var den allvarligaste och mest orimliga åtalspunkten, med högst straffvärde).

Nu återstår att se vilket straff som kommer att utdömas. (Påföljden meddelas kl 15:30 i morgon, svensk tid. Manning riskerar fortfarande 130 år i fängelse.)

I grunden är det rätt enkelt. Manning hade – som all militär personal – skrivit under ett sekretessavtal med den amerikanska staten, med rättsliga konsekvenser om det bryts. Och det bröts. Med besked. Så att han fällts för en mängd olika sekretessbrott är ingen överraskning. Men det är ändå fel, på ett större plan.

Det är fullständigt uppenbart att något är galet när den som avslöjar krigsförbrytelser och politiskt dubbelspel själv blir behandlad som brottsling. Då står lagstiftningen i konflikt med demokratin – och måste ändras.

Om våra politiska och militära ledare på fullt allvar menar att de skall få göra vad som helst i de krig som de för i vårt namn, utan att det skall bli känt för folket – då har vi allvarliga problem.

Om våra politiker anser att de har rätt att hålla sig med dubbel politisk bokföring, där de säger en sak men i hemlighet gör en helt annan – då har de förverkat sitt demokratiska mandat.

Allt blir absurt när Bradley Manning nu bland annat dömts för spioneri. Om han skulle ha spionerat, i så fall åt vem? Tja, möjligen åt folket. Och det kan väl knappast anses vara klandervärt?

Plötsligt befinner vi oss vid demokratins händelsehorisont – där själva den demokratiska processen sugs in i ett svart hål, där ingen vanlig dödlig tillåts veta vad som verkligen pågår.

Fallet Bradley Manning handlar inte "bara" om en modig whistleblower som gjorde det enda rätta. Det handlar även om att försvara demokratin mot politiken.

Läs även:
European Parliamentarians call on President Obama to free Bradley Manning »
Domen mot Manning är farlig »