2013-07-12

Dagen efter...


Jag är lite sen. Men i går var en viktig årsdag som jag vill uppmärksamma...

Srebrenica.

8.000 män och pojkar dödades i den mest hårresande episoden i kriget i ex-Jugoslavien.

Det var innan internet. Jag hade en liten röst, men gjorde vad jag kunde och skrev på tidningarnas debattsidor. Vi sa att det får aldrig hända igen. Ändå hände det. Det var uppenbart för alla som följde det som skedde. Men – ingen brydde sig, förrän det var för sent.

Den frustration jag kände saknar ord. Inget av de heliga löften vi i väst gav efter WW2 var värda ett skit.

Den stora svenska rösten var Staffan Heimerson, som försökte försökte få folk att fatta – via Sveriges Radio. Inte heller det lyckades väcka folk.

Och i Almedalen stod den politiskt korrekta Gudrun Schyman och försvarade mördarna.

Allt för sent ingrep USA och bombade delar av Belgrad. Med varierande precision och framgång...

Detta är en av de händelser som verkligen påverkade mitt politiska liv. Ett folkmord, i vår närhet, i vår tid. Det är så oerhört.

Intressant nog har jag blivit mer nyfiken på Serbien. Jag tror att jag vill resa till Belgrad. För att känna in. För att fundera över hur vi kan undvika något sådant här i framtiden. För i Belgrad fanns även några av de mest sansade rösterna, till exempel Radio B2.

Vad var det som drev vansinnet? Vad har förändrats? Har vi lärt oss något? Hur ser framtiden ut?

Tid för eftertanke...

10 kommentarer:

  1. Du har helt rätt som vanligt, men samtidigt så kan jag inte låta bli att fråga mig vad som skulle hända om, låt säga USA faktiskt skulle bomba delarna av Belgrad i tid och hindra massakern. Tror inte att opinionen hade varit speciellt tacksam över det. Istället hade förmodligen opinionen fokuserat på de oskyldiga som eventuellt dött i bombningarna och ingen hade brytt sig om Srebrenica.

    Och innan jag blir missförstådd så är även jag skeptisk till mycket av USAs krigspolitik, men ibland kan jag tycka att det behövs lite balans.

    /Steffo

    SvaraRadera
  2. Det kommer hända igen. Och igen. Alla tror det kan inte hända igen, förrän det händer.

    Människor är samma idag som för 10,000 år sedan. Dödandet liggger i vår natur.

    SvaraRadera
  3. "Och i Almedalen stod den politiskt korrekta Gudrun Schyman och försvarade mördarna." !!!!!!

    Och nej, dödandet ligger inte i vår natur. Människan är en kulturellt betingad varelse mer än nåt annat. Det är de kulturella avarterna kollektivism och altruism som bland annat starkt hjälper till att skapa situationer som leder fram till krig och folkmord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det talas mycket om världskrigen men desto mindre om att 170 miljoner mördats av staten på 1900-talet, vilket forskaren RJ Rummel benämner som democide.

      http://www.hawaii.edu/powerkills/

      Makt dödar.

      Radera
  4. "Allt för sent ingrep USA och bombade delar av Belgrad. Med varierande precision och framgång..."

    För alla inser ju att bombning av civila är bästa sättet att hindra en massaker på civila...

    Felet var att de holländska fredsbevarande styrkor som fanns vid Srebrenica fick order att inte ingripa. FN utlovade skydd men var sen inte villigt att backa upp löftena med handling. Hade de varit lite tuffare hade det troligen inte blivit några strider alls eftersom serberna inte ville hamna i krig med FN.

    SvaraRadera
  5. Oändligt många fler muslimer som dödades i Srbenica har mördats av andra muslimer i Afghanistan, Irak och Syrien.
    Det gäller att lite perspektiv på världen.

    SvaraRadera
  6. Krokodiltårar.

    Du är PK in i märgen eller så är du rädd att omfamna verkligheten. Jag tror du är rädd helt enkelt? Eller är det självbevarelsedrift?

    Sätt ner ditt spett så vi vet var vi har dig.

    Anders (Jag är inte ett kommentatortroll om du tror det).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skall vi kollektivisera och skuldbelägga kristna för Ku Klux Klan, Breivik, Srbenica etc?

      Radera
  7. Vad sa Gudrun Schyman i almedalen? Lyckas inte googla fram nåt.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.