Det är märkligt tyst i Sverige, när det gäller de övervakningsskandaler som nu rullas upp.
Visst, Edward Snowdens avslöjanden fick en del uppmärksamhet i svenska media. (Även om de verkade mer intresserade av honom som person. Och av hans flickvän.) Men den svenska copy-paste-journalistiken var aldrig i närheten av den kvantitet och kvalitet med vilken frågan uppmärksammades i utländska media. Fanns det någon (mer än kanske någon enstaka krönikör) som över huvud taget gjorde en självständig analys? Grävde någon i frågan ur ett svenskt perspektiv?
Så kom nyheten att Sverige, precis som britterna, är nyckelspelare i uppbyggnaden av USA:s globala övervakningsnät. Detta kunde svenska media inte ignorera, så frågan fick en del utrymme. Men fortfarande mest enligt copy-paste-modellen. Regeringen ombads uttala sig. Den dementerade inte något. Däremot var dess signal klar och tydlig. "Cirkulera. Här finns ingenting att se."
Och med det tystnade svenska media igen. Det nämndes i förbigående att USA har skaffat en bakdörr till det internationella betalningssystemet SWIFT, men inte ens det blev någon riktig nyhet i Sverige. Det råder turbulens kring uppgifterna om att brittiska motsvarigheten till USA:s NSA – GCHQ – skall ha hackat sig in i det belgiska telekomföretaget Belgacoms system. Detta har förbigåtts med nästan total tystnad i svenska media. Och i veckan som gått har det även framkommit uppgifter om att GCHQ även har avlyssnat Nato (!), EU-Kommissionen och Europaparlamentet. Om detta har man dock bara kunnat läsa i utländska media.
Visst, detta är komplex information och turerna är många och snåriga. Men det borde väl ändå inte hindra media och journalistkåren?
Kopplingen till Sverige är uppenbar. Här finns ett tydligt dramatiskt inslag. Och det är uppenbart att den svenska regeringen inte är intresserad av folket och media skall få veta vilken roll Sverige egentligen spelar. Kan man önska sig ett bättre upplägg? Men lik förbannat är det tyst i svenska media.
När man sänder en debattartikel till tidningarna brukar det ta något dygn innan man får en indikation om de är intresserade av materialet eller ej. Men om man skriver om NSA, FRA, GCHQ & Co – då kommer som regel ett "nej tack" redan inom någon timma. Det är helt uppenbart att svenska media inte är intresserade.
De här frågorna kommer att komma tillbaka och bita svenska politiker i arslet, tro mig. Men när den dagen kommer, då kommer det mesta att vara rätt obegripligt för de flesta svenskar. Helt enkelt eftersom media har missat storyn.
Journalisterna upplever väl att de och politikerna har samma agenda och då har de inget emot medborgarkontroll. Exvis har väl ingen journalist invänt emot kriminalisering och åsiktregistrering av de som kritiserar de feministiska trosatserna, vilket Nordiska ministerådets rapport rekommenderade. Skulle däremot Stasiregistret börja analyseras offentligt så skulle det nog bli fart på kampanjandet från media.
SvaraRaderaHåller bara med Catweazle. Det här är inte ett dugg förvånande utan snarare förväntat. Media och de svenska politikerna är med på samma tåg. Slutmålet är en totalitär regim och ett massövervakat folk. Inte kommer media att protestera, annat än pliktskyldigast. Det är mycket viktigare att lobba för lagstiftning om 50/50 i företagsstyrelser t.ex, argumentera för hur vapengalna amerikaner är och haussa en president som kommer på besök. För att nämna några exempel. Skendebatterna är de viktigaste. Tänk om folk skulle börja få reda på hur det egentligen är ställt med saker och ting i våran egen del av världen? Hur skulle det se ut?
SvaraRaderaJohan Lundberg blottlägger sammanhangen på ett förträffligt sätt i sin nya bok "Ljusets fiender". Läs den!
SvaraRaderaKan bara instämma i Catweazles analys, det är inte märkligt att det är tyst i Sverige på den här fronten ... men till exempel så drar det igång hela statskramarvänsterlavinen av upprörda känsloatleter och kulturtyckarknuttar både högt och lågt när Hanne Kjöller kritiserar deras socialistaktivistarbetsmetoder och tillståndet i sjukskrivarsverige.
SvaraRaderaJa det är så genomskinligt att massmedia bara är ett verktyg för att kontrollera massorna. Vi ska inte glömma att det är det även utomlands, det är naivt att tro att The Guardian inte har sin egen agenda heller, men det är ingen underdrift att kalla svensk media och svenskt debattklimat för extremt i sammanhanget.
RaderaKan ju ha något att göra med att HK inte skaffat sig några som ställt sig på hennes sida och inte vill utmålas som "offer". Hon bedriver skampålejournalistik vilket är minst lika illa.
RaderaDe missar ingen story, Henrik. De undviker den.
SvaraRaderaMedia varken undviker övervakningshysterin eller går maktens ärenden. De bara korrekt konstaterar att detta saknar nyhetsvärde.
SvaraRaderaSå gott som ingen blir mer intresserad av att prenumerera på tidningen för att de ältar FRA och Snowden. Andra, riktiga nyheter är intressantare och mer relevanta.
Debatten har redan lagt sig. :-(
Det ligger mycket i det men s.k. "kvalitetsjournalistik" och "oberoende" media (läs: SVT, UR) riktar sig inte till kvällspressenläsare. Av någon anledning bryr sig inte heller dessa om att ta upp sånt som "vanligt folk" inte bryr sig om, för då skulle det bara handla om sport och c-kändisar. Det går inte att bortse från att även "kvalitetsjournalistiken" gör sitt bästa för att inte ta upp de här sakerna. "Alla" vinner på att all debatt lägger sig.
Radera...och där har den så berömda pudelns kärna. I och med att media i mångt och mycket gått från att vara primärt informativ till primärt underhållande så faller stora delar av den kanske lite tradigare "grävande" och "analyserande" journalistiken åt sidan. Den är inte försvunnen, utan snarare koncentrerats till en viss sida i tidningen, eller rent av en helt egen tidning, riktad till en specifik grupp som aktivt söker denna typ av journalistik (som, med tanke på hur medialandskapet förfallit, uppenbart inte är så överdrivet många). Resterande köper det som dem vill ha; sport, "nyheter" om senaste Idol-uttagningen eller rent av ytterligare en sväng om någon kändis vara eller icke vara. Den politiska analysen i sådana media är grund, "snuttifierad" och har generellt en rätt låg nivå. Problematiseringen är noll. Analysen enkelriktad och debatten antar roller som annars finns i en Hollywoodfilm; klara skurkar, en klar hjälte, ett åtråvärt, "väntat" slut. Resten sport, tv-tablå och bantingstips.
RaderaJag skulle sammanfatta problemet med att medielandskapet har förfallit i en form av sedimentering av mediakonsumenterna; kvällspressen har den stora massan, som i en allt mindre ond cirkel ger vad den andre vill ha (betänk att både Expressen och Aftonbladet var "seriösa" tidningar en gång i tiden) och en annan, betydligt mindre grupp är mer eller mindre isolerade i ett hörn med specialtidningar som Filter, The Economist, ETC, Dagens Samhälle och så vidare.
Sedan har vi den allt mer minskade mittengruppen som konsumerar SvD, DN och liknande (jag tar inte med GP, som har i princip förfallit till ett reklamblad med notiser i). Dessa försöker hålla jämna steg med den växande kvällspresssfären genom att likna dem mer och mer, vilket vi kan se i sådana här fall; "jobbiga" saker väljs bort. Övriga "mindre" tidningar är på fallrepet eller är megafoner för en allt mer missnöjd periferi i det socialdemokratiska perspektivet.
Kvar blir vadå? Ett likriktat, öde medialandskap. Dominerat av olika sfärer eller konsumentgrupper som mindre och mindre har med varandra att göra. Debatten tappar fart. Tappar åhörare. Blir olönsam. Säljer inga lösnummer. Dör.
Blott dogmerna återstår. Dem säljer.
Och jag tycker fortfarande att det inte är hela sanningen. Kvällspressen säljer än, men de rasar i upplagor och har inte ens försökt med andra strategier än mer av samma gamla. Hellre vill man ha ökat presstöd än att försöka göra något annorlunda. Men visst, jag kan köpa att det kanske är som du beskriver. Jag tror dock inte det är riktigt hela sanningen, annars skulle man åtminstone försökt. Det har man inte.
RaderaSedan förklarar det inte att statsmedia (som inte är vinstdrivande) inte heller tar i dessa ämnen. Tvärtom driver statsmedia samma linje som de politiska krafter som vill införa fler inskränkningar i yttrandefriheten kombinerat med mer övervakning och åsiktsregistrering.
Den svenska samhällsdebatten har avstannat. Vänsterdebattörer klagar på att debatten är extremt högervriden och tar tystnaden kring regeringens skandalaffärer med Vattenfall och Nuon som exempel. Högerdebattörer klagar på den panikartade beröringsskräcken kring alla typer av negativa nyheter om invandringspolitiken. HAX klagar på tystnaden kring FRA/NSA, USA och massövervakning. Osv.
SvaraRaderaDet är beklämmande. Media har blivit maktens knähundar och Sverige har blivit en demokratur, där etablissemanget drar upp gränser för villka frågor som är förbjudna och där ingen vågar bryta mot denna kvävande konsensus. Rationalitet och fakta har blivit oväsentliga när postmodernismen är den dominerande överideologin.
Det allra värsta är att vanliga svenskar av feghet frivilligt tagit på sig denna förtryckande kofta av självcensur och tystnad. Konsensusmentaliteten är patologisk.
Det svenska samhällsklimatet och mediadebatten är så kvävande och torftig att jag blir direkt illamående.
Bra skrivet, en skarp analys av dagens läge i det ruttna landet Sverige.
RaderaDet är långt i från första gången som Svensk media försöker att tysta ned för vissa individer obekväm fakta.
SvaraRaderaFör en tid sedan så ifrågasattes värderingen av svenska vals demokratiska legitimitet
av två samhällsforskare (JÖRGEN ELKLIT och BIRGITTA WIDSTRAND) i en debattartikel som dom förgäves försöke få pyblicerad i någon av våra fyra största dagatidningar.
Detta, att försöka få in en debattartiel i ett sådant här kontroversiellt änme, visade sig dock vara som förgjort och ett helt fåfängt förlitande på svensk medias oberoende och opartiskhet,
Därför såg sig Elklint & Widstand tvugna till att söka allternativa möjlighet på andra sidan sundet.
OBS: Detta berör valet 2010 samt de Svenska riksdagsval som hade föregått innan 2010.
”Lige før jul skrev Morten Messerschmidt, som jo er medlem af Europaparlamentet for Dansk Folkeparti, til parlamentsformanden, hr. Buzek.
Det var dog ikke et traditionelt julebrev, Morten Messerschmidt sendte.
Han var angiveligt bekymret for den måde, valg afvikles på i Sverige, og han foreslog derfor, at parlamentsformanden skulle overveje, om Europaparlamentet ikke burde tilbyde Sverige at sende valgobservatører til riksdagsvalget til september.
Der er vist ikke andre danske medier end Politiken, der omtalte Messerschmidts brev. En grund til den manglende
interesse er måske, at mange gik ud fra, at Messerschmidt havde en skjult dagsorden, nemlig at hjælpe Sverigedemokraterna til repræsentation ved valget i eftersommeren.
Partiet er for tiden kun repræsenteret i nogle kommunalbestyrelser, men de seneste opinionsmålinger viser, at Sverigedemokraterna ville komme i Riksdagen,
hvis der var valg nu.
Mange i Sverige syntes antagelig, at Messerschmidts forslag nærmest var pinligt; det blev i
hvert fald ignoreret i de svenske medier.
En diskussion om svensk valg førte imidlertid til, at vi – som begge i en årrække har været engageret i valgobservation og rådgivning om valg og demokratiske spørgsmål i nye demokratier – begyndte at reflektere over, hvad resultatet mon kunne blive, hvis man nu alligevel gjorde, som Messerschmidt foreslog.
Den overraskende konklusion var, at der faktisk er væsentlige problemer, i hvert fald hvis man har en målsætning om at afholde genuint demokratiske valg, altså det, der i politisk og journalistisk jargon ofte omtales som ’frie og fair valg’.
Vi sammenskrev så vore synspunkter på de svenske valgs mangler under en demokratisk synsvinkel i en lille
debatartikel, som vi i vores naivitet troede, at vi kunne få optaget i en af de fire store svenske aviser.
På trods af emnets betydning for vurderingen af svenske valgs demokratiske legitimitet – som også anfægtes fra flere sider i Sverige, og altså ikke kun af Morten Messerschmidt – har vi nu fået afslag fra alle fire.
Der er ikke plads, er det enslydende svar.
Dagens Nyheter var dog ærlig nok til at indrømme, at det kun var én af grundene til, at de ikke ville bringe den lille artikel; måske var den også for kontroversiel?”
Hela art. finns här (på Danska):
http://politiken.dk/debat/kroniker/article907822.ece
Kan även läsas här:
https://sites.google.com/site/bengtandrasida/
Framtiden är alla redan här.
SvaraRaderaAtt tysta den, för vissa, obekväma oppinionen verkar vara ett mål som vi är på god väg att uppnå.
Förutom en media som är kontollerad/censurerad av staten (statenens granskningsnämd) så
kan vi märka hur vår polis sakta men säkert förvandlades från en myndighet som var menad att skydda oss ”vanliga” medborgare mot de som utgjorde ett hot mot oss till den paramillitära styrka vi ser i dag och vars främsta uppgift har blivit att skydda makthvarna mot folket den dagen folket har fått nog och/eller blivit så pass lidande av div. politiska beslut som främst gynnar beslutfattarna själva att de går ”man ur huse” i och med polisens förstaligande 1965.
http://www.youtube.com/watch?v=1rwmD4c_NxI
Så den staliga kontollen/censuren av media och uppbyggandet av en parailltär styrka är bara ett par symtom på början av en övergång från ett relativt ”fritt” samhälle (det gick nog bra att hålla folket i ett ganska löst koppel så länge som vi hade en sådan högkonjuktur som vi hade unde 50 & 60-taalen) till en diktatur.
Jag tror Werner kan ha rätt han också. Begreppet "nyhetsvärde" är ett utmärkt verktyg för att skyffla undan det man upplever som icke säljande. Nyheter skall vara lättbegripliga, folkliga, personliga och ha massor av känslor inbakade i sig. De skall bara engagera precis så länge att när nästa nya nyhet kommer så skall fokus från mediakonsumenten snabbt kunna flyttas över till den senaste nyheten. Var det nån som sa, Pavlov?
SvaraRaderaSå synd att detta kommentarsfält redan blivit till ett krypin för kryptofascister med offerkoftan på. @hax du slår som vanligt huvudet på spiken. Att inte hantera frågan offentligt och tillåta en offentlig debatt om Sveriges roll i avlyssningsskandalen likt den i Saudiaffären och i samband med avvisningen av egyptierna kommer att få långtgående konsekvenser. Tur att PP och Wikileaks fortsätter sin oförtrutna rapportering när gammelmedia inte förmår värdera en skandal som stirrar dem i plytet.
SvaraRaderaJag skrev en kommentar till en av HAX tidigare bloggposter om media och övervakningsstaten, men lät den bli liggandes.
SvaraRaderaÖverva...överva...övervadåfönått?
Äsch, jag känner mig slöare än en klipp-och-klistra-journalist, så jag slår på TV:n och zappar tills jag hittar något intressant, som ett sånt däringa program där folk jag hört talas om heeelt galet tävlar i varpa eller rulltårtsbakning under ordnade former.
Släpp det där nu!
Länge leve alla hundratals, nej,tusentals ägare av svensk gammelmedia. Hurraaa! Vinstmaximering ger folket precis vad de vill ha, annars skulle ju mediabolaget gå under. eller hur? Visst är det så? Visst är det så!! Den allsmäktiga marknaden säkerställer kvalitativ journalistik. Punkt! Om så inte sker så är mediamarknaden inte tillräckligt fri.
Reportrar och journalister får själva bestämma vad som skall visas. De rapporterar alltid om det viktigaste som hänt, och ägnar sig aldrig åt självcensur. I intervjuer med makthavare finns ingen fråga som är för tuff. Att bli ignorerad för att man ställer besvärliga frågor är bara en konspirationsmyt.
Ingen tjänar på att försöka manipulera medias bild av verkligheten. Därför sker så inte heller. Alla som jobbar med media är så otroligt självständiga att de borde få medalj. Ingen jobbar ju under pistolhot, eller hur? Då måste man ju vara självständig!
Bladdernytt rapporterar att Aftonpressen skriver att Svennebananbladet hört Carl Bildt uttala ett tvärsäker "Kanske!" "Ecco Chamber for Authority" - vilken nolla hittade på det uttrycket?
Näe, sov gott och tänk på barnen och rikets säkerhet.
Haha!
RaderaIstället för att bara hänvisa till artiklar i utländsk gammelmedia så kan man väl infoga en del i piratpartiets liveflöde?
SvaraRaderaRick Falkvinges blogg är numera mer på engelska än svenska och ingen verkar ens ha höjt på ögonbrynen över det. Svenskar under 40 talar och läser i princip flytande engelska.
Det är iofs skillnad på bloggar och tidningar, men en hel del väsentligheter kan man väl ändå hitta i framförallt EU-kritiska engelska tidningar.