Jag roade mig med att skriva till Statens Inspektion för Försvarsunderrättelseverksamheten – SIUN – för att utöva min medborgerliga rätt att fråga om jag möjligen kan ha blivit felaktigt övervakad av FRA.
Det är ju en rätt meningslös begäran. Man får naturligtvis inte veta om man blivit avsiktligt övervakad.
Efter en viss korrespondens där jag fick meddela vilka e-postadresser och telefonnummer som avses kom det förutsägbara svaret. Kontrollen har inte visat på någon otillbörlig inhämtning eller därtill hörande behandling av mina meddelanden. "Beslutet" går inte att överklaga.
Så bra. Eller... vänta lite nu.
Jag bor och jobbar i Belgien. Så jag vet att alla telefonsamtal, SMS och mail som utväxlas mellan mig och folk i Sverige går genom de FRA-filter som letar efter sådant som bland andra regeringen tycker kan vara bra att ha. Alltså är jag övervakad. Men det förväntas man, som svensk medborgare, finna sig i.
Vad SIUN säger är bara att ingen (mer än FRA:s snokande automatiska filter) tittat på innehållet i de kommunikationer som jag utväxlat. I vart fall inte av misstag.
Jag vet inte om jag känner mig bättre till mods av det.
Om man lyfter blicken lite, så finns det goda belägg för att NSA och/eller GCHQ har hackat e-posten på min arbetsplats, Europaparlamentet. (Vi vet dessutom att svenska FRA hjälper USA och UK att hacka sig in i datasystem.) Vi har dessutom belägg för att NSA har begärt in data från Google om e-post-konversationer som vi har fört med nätaktivister på Island.
Plus naturligtvis att NSA och GCHQ snor till sig allt de kan komma över vad gäller sådant som vi alla gör på till exempel Facebook, Google, hos Microsoft och med Apples produkter.
Det dessa underrättelsetjänster samlar in finns sedan tillgängligt i "spionernas Google" – den amerikanska Xkeyscore-databasen.
Och tänka sig – svenska FRA har tillgång till Xkeyscore... Detta dessutom, vad jag kan begripa, utan att användningen av densamma regleras i svensk lag.
