EU: När visslarna tystnar

För några år sedan såg man då och då hur whistleblowers trädde fram och avslöjade fusk, slöseri och inkompetens i EU. Som regel var det sedan dessa visslare, som råkade illa ut – inte de de avslöjade.

Men på senare år har det varit rätt tyst på den fronten. Samtidigt säger EU att man har en ny och öppnare attityd till whistleblowers. Ja, man rent av uppmuntrar sådana att träda fram.

Så varför har visslarna då tystnat? Kan det kanske vara så att allt fusk har upphört, slöseriet är ett minne blott och all verksamhet sköts oklanderligt och effektivt? Det är i vart fall det intryck som EU tycks vilja ge.

Eller beror det på EU:s nya tjänsteföreskrifter? I dessa "uppmuntras" förvisso tjänstemän som upptäcker galenskaper att träda fram. Men – och detta är viktigt – de tillåts bara "träda fram" internt.

Nu kan man ju tycka att det inte handlar om whistleblowing utan bara om sunt förnuft och fungerande rutiner att påtala för sina chefer om något spårar ur. Men detta är EU. Här råder en kultur av tystnad, inställsamhet och undfallenhet.

Skulle någon whistleblower i EU gå till media (till exempel för att den organisation han/hon jobbar i inte reagerar på larmsignaler) – då är det ett brott mot tjänsteföreskrifterna.

Här skall man hålla i minnet att EU:s tjänstemän inte bara är beroende av sin lön från EU. Det är även i EU-maskineriet som sjuk- och sjukvårdsförsäkringar ligger för dem och deras familjer. Det är EU som förvaltar deras pensioner. Det är EU som betalar deras barns skolgång. Detta för att nu bara ta några exempel. De är helt beroende av EU och dess goda vilja.

Så det kanske inte är så konstigt att EU:s whistleblowers nu för tiden tycks vara en utrotningshotad art...

Se även:
Sverige måste pressa EU att införa meddelarskydd »
Missvisande exempel på EU-korruption »