När man bor och jobbar i Bryssel-bubblan slås man av att i EU diskuterar man politik – vilket i princip inte förekommer i Sverige.
Missförstå mig rätt. Politiker bör lägga sig i så lite som möjligt. EU är på tok för klåfingrigt. Och det är en bra sak om folk inte behöver gå omkring och oroa sig för vad makthavarna skall hitta på härnäst.
Men det finns vissa saker som är av betydelse för att firman skall fungera. Det finns en del stora och principiella frågor som vi behöver ta tag i. Och det finns saker som borde fungera bättre.
Möjligen kan man finna en viss debatt i enskilda detaljfrågor i Sverige. (Till exempel om ett visst bidrags storlek eller villkor.) Men beröringsskräcken inför de stora frågorna är total. Visionerna är frånvarande. Det finns ingen riktig debatt om politikens syfte, riktning och innehåll. Riksdagen har reducerats till ett knapptryckarkompani. Däremot finns en metadebatt om opinionsläget. Och om enskilda makthavares person.
Det känns intellektuellt torftigt.
Det är i och för sig möjligt att många upplever att det finns anledning att sitta ner i båten. Svenskarna är överbelånade. Bolånebubblan är elefanten i rummet. Och landets relativa högkonjunktur är beroende av en uppblåst penningmängd, i ett icke transparent system. Vilket naturligtvis är speciellt riskabelt för en liten fiatvaluta, som lutar sig mot en mycket större fiatvaluta (euron) – som i sin tur är en instabil och ologisk konstruktion.
Ingen vill bli påmind om att kejsaren kanske är naken.
Frågan är dock om det är en framgångsrik långsiktig strategi.
Den där catch-frasen behöver uppdateras inför valen;
SvaraRaderaEn Svensk tiger INTE LÄNGRE!
Jag hoppas i alla fall på en god och intressant fortsättning av 2014 och i all tid därefter.
SvaraRaderaFridens... / Josef
http://fasan2.bloggo.nu/Privata-Stasibolag/
SvaraRaderaGlöm inte Research Gruppen (tidigare AFA-Doku), de skryter på Twitter inför likasinnade att "..vi är Sveriges Stasi, lite fetare" i ett svar till någon som påstår sig vara systerorganisation till Expo. RG plockade nyligen ut kredituppgifter på ca 400 privatpersoner som skrivit inlägg på alternativa medier. Deras "brott"? Kritik mot dagens invndrings- och integrationspolitik. Några hängdes även ut i Expressen med namn och bild.
RaderaLexbase är inget stasibolag i jämförelse. En taffligt kodad hemsida med en hel del brister - Ja, men Stasi... inte lika mycket.
Sen har vi Aschbergs Piscatus som egentligen har samma funktion som Lexbase, men bara "journalister" får göra slagningar där. Den har funnits i många år utan reaktioner.
Jag är inte emot att domar läggs ut på nätet tvärs om fler domar borde läggas ut och även förundersökningar så att allmänheten får upp ögonen för hur lite som behövs för att döma någon i det här landet trots att bevisningen är mycket svag. Däremot ska givetvis alla sådana dokument avidentifieras innan de läggs ut så att de inte kan spåras till de som är inblandade i målen. Susanna Svensson
SvaraRaderaFirman? Här är en man som kan hjälpa er:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=wh-ttsYcWb8
Och en annan man som kan hjälpa er:
http://www.amazon.com/Most-Dangerous-Superstition-Larken-Rose/dp/145075063X/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1392571690&sr=1-1
Det är klart att man disskuterar så lite politik som möjligt; gör man det finns ju risken att några inte gillar vad du säger och då vänder sig till det nästan identiska partiet dörren bredvid, och tar då effektivt med sig inflytande och partibidrag. Effekten av detta ser vi nu: partierna (förutom de på ytterkanterna) är i princip likadana. Vi har, generellt sett, åtta olika tolkningar av socialdemokrati att välja på. Nyansskillnaden är hårfin, och retorik, personlig karisma, mediala kontakter samt perfekt förmåga att känna av opinionsläget är då istället huvudfokus istället för...ja...politik.
SvaraRaderaDetta är dock inte överdrivet unikt; i USA är det GOP och D, som egentligen bara gör samma sak men i olika ordning, Labour och Tories i Storbritannien likaså (vilket ger näring till UKIP, som, även om det är ogenomtänkta saker, faktiskt föreslår någonting annat) i Frankrike har i princip inget ändrats mellan Sarkozy och nuvarande Hollande.
-Den enda egentliga förändring jag kan se är små, procentuella förändringar i skattesatser, som man flyttar mellan olika väljargrupper beroende vart man hämtar sitt stöd.
Detta politiska läge ("politik på räls" för att citera policyvetarna) har inte bara en rent politisk sida, (mer och mer utarmade, eller urtvättat politiskt landskap) utan även en rent allmän sida; förfaller det politiska samtalet till en formalitet, eller en navelskådande "metadebatt" som HAX så bra formulerar det, så förfaller även medborgarna och dess politiska sida. Jag vågar påstå att detta kan leda till minskat valdeltagande, ytterligare retarderad politisk debatt, och en växande oförmåga bland medborgarna att kunna ta in, analysera och formulera en åsikt byggd på det man nyss tog in. I denna process försvinner även (tror jag) förmågan att kunna separera rimligt/orimligt och person/politik.
Farlig utveckling. Sprider sig detta till en kritisk nivå kommer politiken och med det, det politiska samtalet, att förfalla ytterligare, från dagens PR-byråstyrda åsiktsmaskineri och löpsedelpolitik till något som kan liknas vid lekprogram på TV, förpackat och för tuggat i packet i roliga färger för maximal kundanpassning.
Orsaken är att hela den svenska samhällsdebatten hamnat i panikartat beröringskräck inför den gigantiska elefanten mitt i rummet, vars existens intre får nämnas. Tabut är så starkt att även vanliga saklig faktabaserad debatt blivit tabu eftersom förutsättningslös fri debatt av misstag skulle kunna halka in på att beröra det förbjudna ämnet. Eller snarare, om någon skulle i den svenska demokraturen skulle börja tänka fritt kommer denne debattör nästan oundvikligen att glida in på det oläckta såret, kejsarens nya kläder, det stora tabut. För detta ämne är den största politiska frågan i Sverige idag, och detta håller fundamentalt på att omvandla och rasera hela det svenska samhället. Därfår måste man som svensk tiga och sänka blicken för att undgå att låtsas om denna fråga.
SvaraRadera"Därfår måste man som svensk tiga och sänka blicken för att undgå att låtsas om denna fråga."
RaderaDet är upp till var och en - som jag ser det.
Själv föredrar jag att så ofta sig göra låter skriva och prata om Sverige-bekymret.
Två gånger 36 minuters prat finns här - som också innefattar lösningar på alla bekymmer = Wi väljer att transformera det nuvarande "helvetet" till ett veritabelt Paradis.
Nej. Bolånebubblan är inte den största elefanten i rummet. Det är istället den hela tiden ökande massinvandringen av analfabeter med sina stora familjer från MENA och Afrika som kommer att ställa allt högre krav på den ändligt begränsade svenska välfärdsapparaten.
SvaraRadera