Rapport från EU-träsket

Foto: Europaparlamentet

Förra veckans session med Europaparlamentet i Strasbourg kändes ovanligt stirrig. Och det finns en boll som jag inte kan släppa. Ha tålamod, för det här kräver en del bakgrund...

Själv är jag EU-kritisk, på liberal grund. Väldigt EU-kritisk. Jag vill att EU skall vara ett samarbete mellan fria stater och rullas tillbaka till att i princip bara handla om fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Om EU över huvud taget skall syssla med något annat, då är det möjligen att upprätthålla de mänskliga rättigheterna i enlighet med Europakonventionen. Men som det ser ut i dag har hela EU-projektet gått över styr och jag tycker Sverige borde lämna EU medan tid är.

Det är mina personliga åsikter. Sedan har jag ett jobb också, hos Piratpartiet i Europaparlamentet. Där är min uppgift att se till att Piratpartiet gör avtryck och levererar, i enlighet med det mandat och den plattform partiet har.

Piratpartiets kärnfrågor är ett fritt och öppet internet, att bekämpa övervakningsstaten och att reformera upphovsrätten. Det är klockrena frågor och det man primärt skall fokusera på. Därför har man valt taktiken att gå med i den av de etablerade partigrupperna som passar bäst i piratfrågorna. (Den Gröna gruppen.) I utbyte mot att detta ger en plattform, en möjlighet att göra sig hörd och en möjlighet att faktiskt påverka röstar (pp) med denna partigrupp i frågor där (pp) inte har någon politik eller något mandat från väljarna. Det har visat sig vara en framgångsrik taktik vad gäller piratfrågorna.

Piratpartiet har även en linje i EU-frågor: Ett nytt, demokratiskt fördrag som måste godkännas dels av medborgarna i en folkomröstning och dels av medlemsstaterna. Ett tydligt nej till euron som valuta. Nej till Lissabonfördraget (vilket i dag får tolkas in i olika sakfrågor, eftersom fördraget nu är antaget). Piratpartiet är dessutom varma vänner av närhetsprincipen, att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt.

Själv är jag bekväm med detta, då (pp)-linjen i EU-frågorna kan ses som en delmängd av mina egna åsikter.


Så långt bakgrunden. Nu över till den fråga som bubblat upp efter förra veckans session i Strasbourg...

I veckan röstade Europaparlamentet om "European Semester for economic policy coordination: annual growth survey 2014". Vilket inte uppenbart är någon piratfråga.

I denna dossier gömmer sig följande formulering...

Utskottets förslag "44. Recalls its view that the fiscal situation of Member States can be eased through a new system of own resources to finance the Union budget that will reduce gross national income contributions, thus enabling Member States to meet their consolidation efforts without jeopardising EU funding to support investment in economic recovery and reform measures; underlines, therefore, the importance it attaches to the new high-level group on own resources, which should lead to a true reform of EU financing;"

Vilket kanske – eller kanske inte – kan tolkas som att man öppnar för att ge EU beskattningsrätt. Oavsett vilket uppmärksammade i vart fall inte jag detta som ett direkt sådant krav.

Nu är det som sagt inte kristallklart om frågan om EU:s framtida finansiering är en piratfråga eller ej.

Man kan se skrivningen ovan ur vitt skilda subsidiaritets-perspektiv: Antingen som att EU vill ta sig rätt att ta in pengar från medlemsstaternas medborgare. Eller som att EU får försöka hitta på sätt att klara sig mer på egen hand, istället för att suga pengar ur medlemsstaternas statsfinanser.

Hur som helst handlar det om en inititativrapport, det vill säga en åsiktsförklaring från Europaparlamentet. Att parlamentet uttalar åsikter om det ena eller andra är i och för sig inte helt riskfritt, men det är i vart fall inte lagstiftning. (Mest varm luft, if you ask me.)

Min snabba bedömning i Strasbourg-kaoset förra veckan var att detta inte var en pirat-dossier. Piratpartiets ledamöter röstade mycket riktigt också med gruppen i frågan – vilket bland annat innebar att de röstade ja till den ovan beskrivna punkten.


Entré: Häcklarna.

Detta föranleder vissa kommentatorer att påstå att Piratpartiet (och en del andra svenska partier) röstat för "ett kraftfullt ställningstagande för att ge EU rätt att beskatta medborgare och näringsliv i EU-länderna". Vilket är att tänja på sanningen till bristningsgränsen.

Folk börjar väl hetsa upp sig inför EU-valet, kan man anta. Därför tycker jag att det är viktigt att redovisa vad som skett och hur det tänkts – innan detta påstående får ett eget liv och upprepas tills det misstas för en sanning.

(Det är dessutom underhållande att notera att vissa av häcklarna i denna fråga själva röstade för rapporten som helhet – med punkten ovan och allt – i slutvoteringen. Så frågan kanske inte var så viktig för dem, trots allt.)

Nu är det valrörelse. Så här kommer det att fortsätta. Precis så här. På den här nivån. Ända in i kaklet.

Och skulle det på något sätt visa sig att min tolkning av betydelsen av den omstridda punkten ovan är helt uppåt väggarna ur ett piratperspektiv – då är det uteslutande mitt fel. Men det känns mest som en halmgubbe.

(Personligen skulle jag mest vilja rösta nej till typ allt.)


Piratpartiet står för ett transparent och mer demokratiskt EU; med respekt för de medborgerliga fri- och rättigheterna; med fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital – där beslut fattas så nära de medborgare som berörs som möjligt.

Dessutom börjar Piratpartiet bli rätt bra på att leverera i Piratfrågorna.