EU och politikernas arroganta dubbelmoral

Dagen då riksdagen skrev in det svenska EU-medlemskapet i grundlagen var en mörk dag. Det var inget vi behövde göra. Det var en signal om att Sverige nu kommer att vara obrottsligt lojalt mot EU, vilka galenskaper Bryssel än hittar på. Det som skedde var inget mindre än att vår land i princip avsade sig sitt oberoende som självständig stat.

Sedan dess har EU-medlemskapet som sådant använts för att tvinga på svenska folket många lagar, förordningar och direktiv som vi inte vill ha.

Ett exempel är EU:s datalagringsdirektiv. I dag vet vi att regeringen och sossarna vill ha datalagringen. Men då var ursäkten att vårt medlemskap i EU tvingade oss att göra direktivet till svensk lag. Därmed rullades ännu en lag om massövervakning av vanligt, hederligt folk ut.

Mot bakgrund av detta är det intressant att se vad som händer nu, när EU-domstolen har ogiltigförklarat datalagringsdirektivet – med det ovanligt starka argumentet att urskiljningslös massövervakning strider mot de mänskliga rättigheterna.

Med samma frenesi som Alliansen och Socialdemokraterna tvingade på oss datalagringsdirektivet försöker de i dag vifta undan det beslut som EU:s högsta domstol har fattat.

Då hade vi inget val, sa de. Nu behöver vi nog inte bry oss, säger de.

EU-medlemskapet är med andra ord bara ett giltigt argument när politikerna vill tvinga på oss lagar som folket inte vill ha. Men inte i de sällsynta fall då EU ställer sig på folkets sida.

Detta är ett ohederligt förhållningssätt. Det visar tydligt den dubbelmoral våra makthavare lider av. Det blottlägger maktens solkiga arrogans.