2014-08-28

De flesta väljare är inte rationella


Våra traditionella politiska partier uppvisar en märklig övertro på fakta, saklighet och logik. Problemet är bara att de flesta väljare inte är överdrivet rationella. Istället är det känslor som styr, i bästa fall.

Alliansregeringens spin doctors brottas med det faktum att väljarna inte tycks uppskatta varesig skattesänkningar eller ordnade statsfinanser – trots att vi lever i en tid när vår omvärld svajar betänkligt ekonomiskt.

Vad de inte tycks förstå är att folket är uttråkat. Människor gillar omväxling. Och om man inte förmår att ständigt förnya och förbättra sig själv, då prövar väljarna något annat. (Om du vill ha tacksamhet, köp en hund.)

Och..? Varför skall jag bry mig? Vad kan jag få ut av det här? Det är frågor som vanliga väljare ställer sig.

Därför måste partierna gå fram med visioner eller löften som är tillräckligt tilltalande för att fånga folks uppmärksamhet. Eller presentera hot som är tillräckligt tydliga och konkreta för att påverka deras beteende på valdagen. (Vilket inte alltid är speciellt vackert. Men det behöver det heller inte vara.)

De byråförpackade valbudskapen är slätstrukna, ofta hukande och saknar utstrålning. Var är visionerna? Var är glöden? Var är det klarspråk som krävs för att bryta igenom informationsbruset och det bristande intresset? (Möjligen kan denna brist hänga samman med att de svenska politiska partierna i grunden saknar visioner, glöd och tydlighet. Man kan inte göra tårta av bajs.)

Och var är budskapen som skulle kunna bli virala? De budskap som ger människor socialt kapital om de sprider vidare? De budskap som skakar om människor känslomässigt? De budskap som tänder en eld i människors bröst?

Man kan notera att vänstern generellt sett är bättre på det där med känslomässig argumentation (förmodligen eftersom de så sällan har fakta på sin sida) än högern. Vilket möjligen tilltalar nya, bångstyriga generationer av väljare. Några intressanta länkar i anknytning till detta: Pihl » | Arpi » | Formgren »

I den pågående valrörelsen är det främst (SD) och (FI) som tycks ha fattat galoppen – och som dessutom lyckats fånga media på kroken.

Nu menar jag naturligtvis inte att politiken skall kasta fakta, logik och analys över bord. Tvärt om, debatten skulle må bra av mer sådant.

Vad det handlar om är hur man förpackar sitt budskap. Det avgör valet.

5 kommentarer:

  1. Notera att jag inte säger att väljarna inte är intelligenta. Men de flesta har inte den gigantiska mängd sakkunskap som krävs för att göra rationella, informerade val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara klädsamt om politikerna förklarade sin politik mer utförligt för väljarna. Inte som nu, berätta så lite som möjligt så inte media kan använda det emot dem. Omskrivningar på klassiskt newspeak-manér är vanligt. Och "journalisternerna verkar varken kunna eller vilja analysera de olika partiernas politik djupare. Många problemformuleringar från "journalister" har en tydlig socialistisk/marxistisk underton/utgångspunkt.

      Det största problemet i Sverige är den odugliga "journalist"-kåren. Samt SVT/SR som verkar vara fyllt till bredden av revolutionära kommunister:

      http://youtu.be/43m9pszpCpY

      Radera
  2. Med anledning av politiska löften. Annie Lööf är igång med samtyckeslagen igen.

    "Vi tycker att det behöver ställas betydligt större krav på gärningsmannen."

    "Det innebär att gärningsmannen måste säkerställa och ha försäkrat sig om att alla delar i en situation har varit frivilliga,"

    Antingen saknar hon elementära kunskaper i juridik eller så kan hon inte skilja på gärningsman och man eller så anser hon att alla män är gärningsmän likt en radikalfeminist!

    Det är givet att hon flörtar med Fi väljare!

    SvaraRadera
  3. Guld!

    Har en gammal strip av dig på kylskåpet; En man tittar på den mässande tv-mannen som säger: "Vill du sponsra den kriminella världen, köp hembränt och smuggelsprit." Varpå mannen säger: "Tja, varför inte?"

    Den har hängt med i många år nu...

    SvaraRadera
  4. Mottog igår röstkortet.

    På baksidan upplyses det på 32 språk - varav ett faktiskt är svenska - att informationsblad om valet kan beställas.

    Naturligtvis infinner sig frågan "varför då", varför finns det information om hur man väljer till riksdagen på 31 främmande språk?

    Svaret är att i Sverige så är man berättigad att rösta utan att kunna tala eller förstå ett enda ord svenska, än mindre kunna läsa svenska.

    Orsaken till detta är att Sverige är en humanitär stormakt och därför delar ut medborgarskap som vore det konfetti. Det krävs vare sig språkkunskaper, samhällskännedom eller någon som helst form av solidaritetsyttring med Sverige och det svenska samhället. Ingenting.

    Enda kvalifikationen är vistelse i landet i fem år och att man inte suttit i fängelse för alltför allvarliga brott. Lite fängelsetid går alldeles utmärkt och möter inga hinder för medborgarskap, dock kan det fördröja processen något.

    Med dessa kvalifikationer så anses man vara lämplig att bestämma vem/vilka som skall styra landet.

    Hur tänkte man då? Hur skall själva mekanismen för kunskapsinhämtande om politiken se ut? Skall "kulturföreningar" hjälpa till med saken? Om många naturella svenskar har svårt att förstå det politiska språket och innehållet, hur skall det då vara för nya svenskar?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.