Göran Persson tröttnade. Mona Sahlin fick aldrig något förändringsmandat. Håkan Juholt floppade totalt. Sedan ville ingen bli ledare för Socialdemokraterna.
Det satt hårt inne. Men till sist förmådde partistyrelsen och verkställande utskottet övertyga Metall-ordföranden Stefan Löfven om att ta jobbet. För Partiets skull.
I EU-valet stod (S) och stampade på historiskt usla 24%. Och så riksdagsvalet, med socialdemokratins näst sämsta resultat sedan 1920, 31%. (Justerat för valdeltagandet, ett stöd på 27% av de röstberättigade.)
Men i dagens parlamentariska kaos räcker det för att Stefan Löfven skall bli statsminister.
Socialdemokraterna bildar regering med Miljöpartiet – som är illa omtyckt i vida socialdemokratiska kretsar, speciellt bland traditionalisterna.
I regeringsförhandlingarna förefaller det som om (S) fått kompromissa på flera punkter. (Exakta besked kommer i regeringsförklaringen i morgon.) Men det spelar egentligen inte så stor roll. Om regeringen tänker driva rödgrön politik, då måste den ha stöd av både (V) och (SD). Vilket rimligen både är svårt och bjuder emot. Annars får man göra upp med borgarna.
Vad vi ser är en mycket svag regering, en svårt sargad socialdemokrati och en motvillig statsminister.
För min del är det helt OK. Regerar bäst som regerar minst, typ. Vi behöver inte en massa nya lagar, regler, pekpinnar och byråkrati. Bara sådant som är "tillräckligt" viktigt för att skapa blocköverskridande enighet blir möjligt att få igenom riksdagen. Vilket förhoppningsvis inte är så mycket.
För sossarnas självbild borde det ändå vara jobbigt. Men gissningsvis väljer de att se saken på ett helt annat sätt: Nu sitter Partiet i regeringsställning igen. Ordningen är återställd. Alla tankar om förnyelse kan nu vikas ihop och stoppas undan.
Men, nej. Regeringen Löfven kommer att bli en parentes. Stefan Löfven kommer att bli en parentes.
Det enda som kan rädda (S) på lite längre sikt är en ny, ung och hungrig partiledare med ett starkt förändringsmandat. (Eller att borgerligheten forsätter att muppa sig och att göra sig omöjlig.)
[Foto: Socialdemokraterna, CC=NC]
Jag bor i ett annat EU-land, som också har en minoritetsregering; varje nytt lagförslag väcker medieal debatt och kräver massor av kompromisser och långbänk - kanske är det det som demokratin ändå går ut på?
SvaraRaderaJag håller inte alls med om att Löfven är den "motvilliga statsministern". Precis tvärtom. Jag följde partiledarvalet efter Juholt och Löfven framstod hela tiden som att han ville bli partiledare. I intervjuerna tackade han nej men alltid på ett sådant sätt att det inte skulle kunna bli en svekdebatt.
SvaraRaderaAtt han skulle vara motvillig till att bli statsminister är ju ett rent skämt. Han har rakt igenom hela valet sagt att han tänker bilda en blocköverskridande regering. När det misslyckades så borde han naturligtvis avbrutit sina försök att bilda regering, Istället bildar han en regering som inte kan få igenom sin politik och är direkt skadlig för Sverige. Inte särskilt motvilligt.
Den här typen av inlägg visar att politisk spin fungerar. Om någon säger att Mona Sahlin-skandalen handlade om en Toblerone, så är det snabbt någon som lägger pannan i djupa veck och skriver ett bogginlägg om saken.
Han blev (s)-ledare för att han var tvungen.
RaderaHan har gått in i en omöjlig situation, där det enda som kan rädda honom är det han inte kan få, en uppbruten blockpolitik.
Min *gissning* är att han kommer att göra slut med (MP) inom ett år. Sedan får borgarna välja - samarbete eller nyval. Han vet att det han har nu inte fungerar.
Det är märkligt vilka olika bedömningar vi gör. Du måste väl hålla med om följande: Om S och MP kollapsar i opinionen och SD och alliansen växer så kommer dessa att trycka på nyvalsknappen.
SvaraRaderaDetta kan innebära en valmässig katastrof för sossarna som får katastrofen Juholt att framstå som en västanfläkt. Att ta denna utomordentliga risk bara för chansen att få kalla sig statsminister ett år eller två låter inte speciellt motvilligt.
Jag tror han känner sig tvingad av Partiet.
RaderaSossarna är mycket väl medvetna om att om de inte kommer till makten nu, då kommer bilden av dem som statsbärande parti att vara krossad för gott.
Löfven bites the bullet, helt enkelt.
"Löfven bites the bullet, helt enkelt."
RaderaRiksdagen kan ju ägna fyra år åt att leta efter tänderna och räkna dem ett par ggr...
"Sossarna är mycket väl medvetna om att om de inte kommer till makten nu, då kommer bilden av dem som statsbärande parti att vara krossad för gott."
RaderaJag återvänder till den här diskussionen för vad vi ser nu är precis det som du skrev i det citerade. Socialdemokraterna kommer antingen skicka budgeten på återremiss. Det kommer inte att förändra något och i stället har vi extraval en månad senare än vad som annars hade blivit fallet.
Löfven har då varit statsminister för den odugligaste och kortaste regering vi haft. Socialdemokraterna framstår som ett skämtparti i nivå med MP. Frågan är ens om Löfven kan vara kvar som partiledare eller om hans auktorietet är så urgröpt att han måste gå.
Allt detta för chansen att kalla sig statsminister några månader.
Sossarna är mycket väl medvetna om att om de inte kommer till makten nu, då kommer bilden av dem som statsbärande parti att vara krossad för gott.
SvaraRadera------------------------------------
Jag förstår inte din fixering vis att högerhegemoni är bättre än vänsterhegemoni då det även enligt dig själv är ett faktum att ALL hegemoni korrumperar.
---------------------------------------------------------------
Varför strävar ni på en och samma gång att kontrollera medan ni också vill bryta sönder möjligheterna att kontrollera för alla andra än dom som kan köpa kontrollmöjligheter?