Stormen har blåst förbi. I dag får Åsa Romson (MP) och "bottenfärgs-gate" minimal uppmärksamhet. Som väntat kommer hon att kunna skaka av sig detta och gå vidare.
Så nu vet vi. Media särbehandlar utifrån partitillhörighet.
Som jag skrev i går är Romsons klavertramp minst lika allvarligt som tv-licenshistorien som tvingade bort Stegö Chilò från posten som kulturminister 2006.
Men 2006 handlade det om en borgerlig regering, i dag om en rödgrön. Då var det en moderat, i dag är det en miljöpartist. Det är detta som är den verkliga skillnaden.
Vi vet att svenska journalister i allmänhet har rödgröna sympatier. Vi vet att media behandlar (MP) med silkesvantar. Vi vet att media mäter människor med olika måttstockar.
Om någon trodde det, då är det nu hög tid att ta sig ur illusionen om att media är opartiska, allsidiga och rättvisa. Journalisterna har sina egna agendor. Det går helt enkelt inte att lita på media.
Den som söker sanning och rättvisa får söka på annat håll.
När journalister framhäver att deras arbete är en stöttesten för demokratin så kan man tro de syftar på spridandet av korrekt information till väljarna samt kritisk granskning och uppföljning av dess ledare. Detta är dock inte vad de avser. I synnerhet svenska journalister är övertygade om att deras främsta och viktigaste roll är som grindvakter för information.
SvaraRaderaDet som långsamt börjar sjunka in för journalisterna i den krisdrabbade mediebranschen är att medan folk har en fortsatt stark törst efter information, så är intresset tämligen svalt för att en grupp "demokratiexperter" ska filtrera all information baserat på sina personliga politiska uppfattningar. När medieföretagen i praktiken hade ett monopol på att sprida information så var det enkelt att leverera den i ett "paket" med obligatorisk filtrering och hävda att eftersom människor efterfrågade det ena ("informationen"), så kunde man anta att de även ville ha det andra ("filtreringen"). Disruptiv teknologi i formen av nya informationskanaler på internet, visar att antagandet var felaktigt: människor vill ha tillgång till all intressant information, utan politisk censur, och om medieföretagen håller tillbaka informationen så inhämtas den på internet istället.
Precis.
RaderaAvellan på Sydsvenskan och Karén på SvD har flera gånger de senaste veckorna i skrift framhållit hur demokratin vilar på deras axlar. Utan deras folkfostran ingen demokrati.
Det är till att ha anspråk.
Nå, nu är väl detta mer eller mindre i sin ordning. Visst, Romson målade med förbjuden bottenfärg 2011. Håhåjaja ...
SvaraRaderaDet är inte det faktum att Romsons båtmålningsfadäs är på väg att blåsa över som är det orimliga — den har tvärtom redan fått mer uppmärksamhet än den egentligen förtjänar, delvis på grund av Romsons egen usla hantering av den — det orimliga var behandlingen av Stegö Chilò. Detta förtjänar att påpekas när skillnaden nu blir uppenbar, men hysteriska krav på Romsons avgång kan vi väl hålla oss för goda för?
Ett av följande tre ord passar inte riktigt in, gissa vilket?
SvaraRaderaModerat, Miljöpartist, Skillnad.
Och detta upptäcker du först nu HAX?
SvaraRaderaHur SD har behandlats i media under hela valrörelsen har förstås undgått dig totalt?
Naturligtvis vet jag att det är så här.
RaderaDock vill jag påstå att medias ojande över (SD) snarast har hjälpt det partiet.
Värre var det för (PP) som tegs ihjäl i både EU-valet och riksdagsvalet.
Helt rätt, MSM har nog varit SD:s i särklass bästa valarbetare.
RaderaSå går det när det är viktigare att posera som god än att ta debatten.
Jag vill hävda att SDs siffror mer hade varit på UKIPs nivåer, runt 20-30%, om de hade behandlats som de andra av massmedia. Ingen i SD anser att de blivit hjälpta av demoniseringen. Det är en myt.
RaderaIngen som har reagerat på den störtflod av artiklar som handlar om invadrar/flyktingproblem och organiserat tiggeri så här efter valet
SvaraRaderaNu "riskerar de inte att ge näring till främlingsfientliga krafter"... En hel del politikerskandaler för andra partier än SD började dyka upp redan dagar efter valet. Trots att händelserna låg en bra bit innan valet...
Radera"Vi vet att svenska journalister i allmänhet har rödgröna sympatier."
SvaraRaderaStämmer verkligen det? Min erfarenhet är att de som är mest överrepresenterade i media är folkpartiet. Se: http://www.resume.se/event-catalog/lobbyleaks/lobbyleaks/
Kent Asp har undersökt och redovisat.
RaderaVore rösträtten begränsad till anställda vid Public Service skulle Sverige ha en ren MP-regering.
Ja, och om jag minns rätt så låg siffran för de rödgröna totalt på ungefär 80 %.
RaderaProfessor Kent Asp's rapport:
Raderahttp://www.jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf
Det är sådant här som gör medialt nytänk så viktigt...
SvaraRaderahttp://henrikalexandersson.blogspot.se/2014/10/bubbla-en-del-av-ett-nytt-medielandskap.html
Jag tycker också att Stegö Chilos avgång var överdriven men HAX beskrivning har glömt både svart hemhjälp och en utebliven jämställdhetsplan! Dessutom var hon inte ensam; Maria Borelius hade många lik kvar att avslöja och Billström klarade sig (bara TV-licens). https://sv.wikipedia.org/wiki/Ministeraff%C3%A4ren_vid_tills%C3%A4ttandet_av_regeringen_Reinfeldt_2006
SvaraRaderaBillström klarade sig för att han är gay...
Radera