Räkna inte med politikerna i kampen mot Storebror. De är Storebror.

Det finns politiska partier som säger nej till massövervakning. Men endast när de är i opposition. (Och då ibland endast för att djävlas med den sittande regeringen.) I regeringsställning finns det inget parti som står upp för medborgarnas rätt till privatliv.

Politikerna tillhör den härskande klassen. Och polisen är dess väpnade gren – som får göra saker som inte är tillåtna för vanliga medborgare.

Politik handlar om att kunna tvinga människor att bete sig på ett visst sätt. Det ligger därför i politikernas intresse att övervaka och kontrollera folket.

Kontroll är en företeelse som är intimt sammanflätad med makt.

Därför kan vi inte räkna inte med politikerna i kampen mot Storebror. De är Storebror.

Övervakning är även ett maktmedel på ett annat sätt: Information är makt. Därför måste den som vill ha makt samla på sig information. Det gäller att hålla koll på vad folket har för sig. Det gäller att veta vad som är på gång i de konträra kretsarna. Det gäller att hålla ett öga på sina motståndare. Först då kan man förekomma och handla beräknande. Detta är ett absolut behov för maktapparaten. Och en oemotståndlig frestelse för dess politiker och byråkrater.

Därför kan vi aldrig räkna med att politikerna frivilligt kommer att rulla tillbaka övervakningsstaten. Vi, folket, måste ställa tydliga och absoluta krav i dessa frågor. Det är först när vi på allvar hotar att sluta rösta på dem som politikerna är beredda att bete sig anständigt. Än så länge. Så låt oss använda det vapnet, medan det fortfarande är verkningsfullt.

Läs även: Snowden – A matter of unintended consequences »