Demokrati kräver insyn!

För att demokratin alls skall vara meningsfull måste medborgare, media och berörda parter ges god insyn i vad som sker.

Vi utser våra politiker i allmänna val. Då förväntas dessa politiker berätta vad de vill göra – men de måste även kunna ställas till svars för vad de har gjort (eller inte gjort). Annars blir valhandlingen en tom och meningslös gest. Därför måste medborgarna få veta vad som sker.

När ärenden dras genom lokala beslutande församlingar, riksdagen eller EU-apparaten – då måste folket ges insyn och inbjudas att delta i debatten. Annars tappar processen viktiga perspektiv som allmänintresset, konsumentintresset och den sakkunskap som människor kan bidra med. Annars förlorar demokratin medborgarnas deltagande och sin folkliga förankring.

Men politiker och byråkrater är inte intresserade. Det sista de vill är att folket skall lägga sig i. De vill inte bli störda. De vill kunna kohandla i lugn och ro. De vill slippa granskning. Och emellanåt försöker de dölja korruption och skumraskaffärer.

I Göteborg finns det tydligen korrumperade politiker. I Stockholmstrakten är det mycket hemlighetsmakeri kring stora projekt som Slussen och olika arenabyggen. Riksdagen har inskränkt den svenska offentlighetsprincipen, av hänsyn till EU. I Bryssel förhandlas internationella avtal (som får samma konsekvenser som lagstiftning) fram bakom stängda dörrar. Beslut som berör 500 miljoner människor stressas igenom EU-apparaten i ett rasande tempo. Samtidigt hålls folket utanför.

När Chelsea Manning avslöjade sanningen om amerikanska krig och amerikansk utrikespolitik – då dömdes hon till 35 års fängelse. Wikileaks, som regelmässigt avslöjar sådant som makthavarna inte vill att folket skall få veta, betraktas av många länder som fiender till staten. (Vilket möjligen är korrekt. Men på ett bra sätt.) Edward Snowden avslöjade att och hur den amerikanska säkerhetsbyråkratin kränker människors rätt till privatliv i en global skala. Han är i dag eftersökt av de amerikanska myndigheterna, strandsatt i Moskva (på grund av att hans pass har dragits in) och förvägrad en fristad i alla relevanta västerländska demokratier.

Samtidigt ökar olika särintressen (till exempel storföretag, fackföreningar och byråkratin) sin makt över politiken. Lagar och regler drivs igenom som inte först och främst ligger i samhällets intresse, utan istället gynnar lobbyisternas herrar. Kreativ förstörelse ersätts med bidrag och regler som skyddar verksamhet som inte vill eller förmår anpassa sig till verkligheten och en ständigt föränderlig marknad. Utveckling, framsteg och tillväxt sätts i andra rummet. Vanliga människors frihet, integritet och intressen viftas bort. Allt detta sker bakom slutna dörrar, utan insyn och utan kritisk granskning.

Så här kan vi inte ha det. Om demokratin över huvud taget skall hållas vid liv måste politiken – på alla nivåer – reformeras för ökad insyn och granskning. Men det är inget som den härskande politiska klassen frivilligt tänker gå med på. Kraven på transparens måste komma från folket, vara tydliga, konkreta och högljudda.