Om inte annat - så för flyktingarnas skull...

Flyktingkris i en av världens med allomfattande välfärdsstater... Det är inte vackert.

Flyktingar inkvarteras under allt mer improviserade former, inte sällan med mordbrännare som stryker runt husknuten. De packas ihop på ett sätt som knappast ger något utrymme för privatliv. Ofta tillsammans med svårt traumatiserade människor.

Sedan blir de kvar där, i limbo, i åratal innan deras ärenden är avgjorda. Få saker är så destruktiva som att hålla människor i långvarig osäkerhet. Speciellt när de inte tillåts påverka sin egen framtid.

Vägen ur denna situation går genom byråkratin inom migrationsverket, arbetsförmedlingen och till slut även kommunernas socialförvaltningar. Vilket skulle kunna få vem som helst att misströsta. Resultatet blir inte sällan att annars driftiga människor skolas in i inlärd hjälplöshet.

Undervisningen i svenska språket lämnar uppenbarligen en hel del att önska, inte minst när människor med vitt skilda förutsättningar sätts att lära sig ett ovanligt krångligt språk i grupp. (Man gjorde ett försök att ta tag i det där, men som situationen är just nu lär man vara tillbaka på ruta ett.)

Den som tar sig igenom allt detta möter sedan en arbetsmarknad som inte har några vettiga former av instegsjobb – och en akut bostadsbrist.

På många sätt är detta ändå säkert bättre än att fly undan bomber och bo i flyktingläger. Men det är inte bra. Kriget hotade många flyktingars fysiska hälsa. Den rådande flyktingsituationen i Sverige lär å andra sidan hota deras psykiska hälsa och krossa deras värdighet.

Flyktingkrisen drabbar med andra ord inte bara svenska skattebetalare. Dagens kaos är uppenbart till skada för de flyktingar som redan har kommit till Sverige.

I kraft av att vilja vara en humanitär stormakt bryter Sverige långsamt ner människor.

Vi kan inte ha det så här. Låt oss ta hand om de flyktingar som redan är här – på ett organiserat och värdigt sätt – innan vi ens överväger att släppa in fler.

Eller också överger vi välfärdsstaten och låter människor lösa saker och ting på egen hand. Då skulle det i vart fall uppstå någon form av spontan ordning och parallellsamhällen – i vilka folk ges möjlighet att påverka och ta ansvar för sin egen situation. Det vore möjligen det bästa. Men det kommer våra politiker aldrig att tillåta. Inte under några som helst omständigheter.